Sjukhusbesök
Jag var på sjukhuset med min dotter igår. (När jag skrev inlägget var det "igår", men min sida ballade ur, så jag kunde inte publicera och inte avsluta och ingenting. Nu måste det ändras till "i förrgår".) Det var ett inbokat besök, angående hennes astma, så det var inget att oroa sig för på det viset.
Jag hämtade henne på dagis en knapp timma innan vi skulle vara där, för att hinna väcka henne (hon sover middag den tiden), byta blöja och kläder, hitta parkering samt hitta själva avdelningen. Allt detta med en två-och-ett-halvt-åring i släptåg. En timme kan verkligen behövas.
Först var hon så duktig när jag väckte henne. Hon var snart alldeles klarvaken, och det utan att göra minsta ljud för att störa övriga sjusovare som låg utspridda på madrasser på golvet.
Sedan var hon så medgörlig i hela packa-med-oss-allt-vi-behöver-processen, hon gick snällt med mig till biljettautomaten, och enda gnället kom när hon inte vågade gå ner från trottoarkanten. Sedan gick vi hela vägen från bortre änden av parkeringen längst bort, uppför trappen, över gatan, förbi parkeringen närmast, över bussgatan, genom huvudentrén, uppför de tre deltrapporna upp till rätt våning (ingen hiss här inte), genom korridoren fram till Barnavdelningen. Där stirrade hon truligt på damen i luckan och gick med raska steg rakt in i lekrummet, där hon genast fann sig tillrätta. Vilken toppenbedrift av en så liten tjej!
Efter en stund skulle vi väga och mäta, och vägningen gick bra, om än med en mycket skeptisk min. Mätningen gick utomordentligt så långt att hon backade jätteduktigt in mot väggen med hälarna, men när plattan ovanför huvudet sänktes ner vägrade hon samarbeta.
Inne hos doktorn tjatade hon oavbrutet om att vi skulle åka hem, när hon inte höll på att spy av spateln som doktorn höll bort hennes tunga med för att kunna titta i halsen. Resultatet av undersökningen var att vi fortsätter som hittills med medicinen, och så hör vi av oss om det blir värre. Ett pricktest ordinerades "för säkerhets skull", och vi var tillbaka i lekrummet. En banan plockades fram, men hann inte ätas upp innan det var dags att gå iväg igen. Pricktestet var inte roligt, men vi sjöng allihop "Bä bä" tillsammans under den värsta biten, och så fick hon inte mindre än två klistermärken med Bamsefigurer på. (Katten Jansson har nu flyttat in i den ihåliga dörren till torkskåpet. Varför, varför, varför har man ett hål in i en sådan dörr?)
Medan vi väntade på resultat fick vi leka inne på lekterapin, och där fanns det roliga saker, kan ni tro! Det bästa var nog den lilla katten som jamade om man tryckte på den. Den fick åka med bakpå när hon körde bobbycar och hon skjutsade den även med tåget. Hon cyklade också på trehjuling alldeles själv, något som varken hennes far eller jag har sett med egna ögon tidigare. Hennes egen trehjuling är lite feldimensionerad för henne, så den har hon inte lyckats rubba av egen kraft.
Det var ingen allergi, så vi kunde äntligen packa ihop oss och åka hem. Hon gick lika duktigt på vägen tillbaka till bilen, det var först vid trappan ner till parkeringen som det tog stopp. Då fick mamma bära, och det var hon väl värd! Hon somnade i bilen på väg hem, men vaknade i samma stund jag parkerade på gården hemma.
Jag hämtade henne på dagis en knapp timma innan vi skulle vara där, för att hinna väcka henne (hon sover middag den tiden), byta blöja och kläder, hitta parkering samt hitta själva avdelningen. Allt detta med en två-och-ett-halvt-åring i släptåg. En timme kan verkligen behövas.
Först var hon så duktig när jag väckte henne. Hon var snart alldeles klarvaken, och det utan att göra minsta ljud för att störa övriga sjusovare som låg utspridda på madrasser på golvet.
Sedan var hon så medgörlig i hela packa-med-oss-allt-vi-behöver-processen, hon gick snällt med mig till biljettautomaten, och enda gnället kom när hon inte vågade gå ner från trottoarkanten. Sedan gick vi hela vägen från bortre änden av parkeringen längst bort, uppför trappen, över gatan, förbi parkeringen närmast, över bussgatan, genom huvudentrén, uppför de tre deltrapporna upp till rätt våning (ingen hiss här inte), genom korridoren fram till Barnavdelningen. Där stirrade hon truligt på damen i luckan och gick med raska steg rakt in i lekrummet, där hon genast fann sig tillrätta. Vilken toppenbedrift av en så liten tjej!
Efter en stund skulle vi väga och mäta, och vägningen gick bra, om än med en mycket skeptisk min. Mätningen gick utomordentligt så långt att hon backade jätteduktigt in mot väggen med hälarna, men när plattan ovanför huvudet sänktes ner vägrade hon samarbeta.
Inne hos doktorn tjatade hon oavbrutet om att vi skulle åka hem, när hon inte höll på att spy av spateln som doktorn höll bort hennes tunga med för att kunna titta i halsen. Resultatet av undersökningen var att vi fortsätter som hittills med medicinen, och så hör vi av oss om det blir värre. Ett pricktest ordinerades "för säkerhets skull", och vi var tillbaka i lekrummet. En banan plockades fram, men hann inte ätas upp innan det var dags att gå iväg igen. Pricktestet var inte roligt, men vi sjöng allihop "Bä bä" tillsammans under den värsta biten, och så fick hon inte mindre än två klistermärken med Bamsefigurer på. (Katten Jansson har nu flyttat in i den ihåliga dörren till torkskåpet. Varför, varför, varför har man ett hål in i en sådan dörr?)
Medan vi väntade på resultat fick vi leka inne på lekterapin, och där fanns det roliga saker, kan ni tro! Det bästa var nog den lilla katten som jamade om man tryckte på den. Den fick åka med bakpå när hon körde bobbycar och hon skjutsade den även med tåget. Hon cyklade också på trehjuling alldeles själv, något som varken hennes far eller jag har sett med egna ögon tidigare. Hennes egen trehjuling är lite feldimensionerad för henne, så den har hon inte lyckats rubba av egen kraft.
Det var ingen allergi, så vi kunde äntligen packa ihop oss och åka hem. Hon gick lika duktigt på vägen tillbaka till bilen, det var först vid trappan ner till parkeringen som det tog stopp. Då fick mamma bära, och det var hon väl värd! Hon somnade i bilen på väg hem, men vaknade i samma stund jag parkerade på gården hemma.
Kommentarer
Trackback
