Ett år...
Min underbara lilla tjej fyller ett år idag. Egentligen är det nog så att hon fyllde ett år hela dagen idag, men nu har hon slutat, för hon sover som en stock i sin säng och bryr sig inte det minsta om att fylla år.
Oavsett vilket så innebär det att jag för ett år sedan låg nykejsarsnittad och näst intill orörlig i en säng på BB och försökte inse det ofattbara i att jag av alla människor hade blivit mamma, och att det där lilla knytet, som fortfarande inte hade något namn, faktiskt var min för all framtid...
Idag är hon ständigt på språng, även om det oftast är med rumpan stadigt placerad på underlaget. Hon har dock (äntligen) börjat visa intresse för det där med att gå. Bara den senaste veckan har hon gått från att motvilligt flytta fötterna om man håller henne upprätt och skjuter på med sina egna fötter, till att frivilligt ta spjärn med fötterna mot golvet när man försöker sätta ner henne, och sedan vidare till att själv flytta fötterna, och inte hur som helst, utan i vida bågar och yviga steg, så att man verkligen ser att hon är ute och spatserar.
Hon är däremot fortfarande ganska styvnackat emot den där löjliga idén att man ska ställa sig upp själv. (Men hon har börjat sätta sig upp från liggande, så hon håller nog på att mjukna) Och hon har ingen som helst balans när det inte finns stöd framför.
Hon säger mamma. Jag tror att det allra mesta i vår lilla värld heter mamma just nu. Idag nedlät hon sig till att säga pamma till pappa, när jag envisades. (Jag vill ju ha min titel ifred!)
Hon har ett ord för vatten, men jag har inte lyckats inse vilket det är, men jag tror att det är rätt likt "titta", eller "dää" (Vilket i sin tur kan betyda allt från där till det), för jag tror alltid att hon ser något spännande, ända tills hon handgripligen tar tag och drar i duken för att komma åt vattenflaskan...
Frukt (eller någon favoritfrukt, vet ej vilken) har hon också ett namn för, och jag inbillar mig att det ordet innehåller minst fyra av de fem bokstäverna i det ursprungliga ordet. Är tyvärr inte säker på vilken som fattas. Det går så fort när hon pratar...
Uttää kan enligt min tolkning betyda såväl ute, som uppe, öppen, öppna och ytterligare några ord som jag inte lyckats identifiera än.
Annars är det mesta mamma.
Hon kan använda ringklockan på sin nya fina trehjuling (som för övrigt är en ganska fantastisk apparat som växer med barnet och kan byggas om i minst tre olika modeller) och till och med vrida tillbaka den i läge när den glider på sniskan. Hon förstår att hon behöver vrida upp den och hur hon ska göra det. Hon är ett geni! Det är därför hon inte går än. Hon har annat att tänka på. Har jag berättat att hon kan vissla. Det började hon med i mars. Jag sa ju det: Geni!
Oavsett vilket så innebär det att jag för ett år sedan låg nykejsarsnittad och näst intill orörlig i en säng på BB och försökte inse det ofattbara i att jag av alla människor hade blivit mamma, och att det där lilla knytet, som fortfarande inte hade något namn, faktiskt var min för all framtid...
Idag är hon ständigt på språng, även om det oftast är med rumpan stadigt placerad på underlaget. Hon har dock (äntligen) börjat visa intresse för det där med att gå. Bara den senaste veckan har hon gått från att motvilligt flytta fötterna om man håller henne upprätt och skjuter på med sina egna fötter, till att frivilligt ta spjärn med fötterna mot golvet när man försöker sätta ner henne, och sedan vidare till att själv flytta fötterna, och inte hur som helst, utan i vida bågar och yviga steg, så att man verkligen ser att hon är ute och spatserar.
Hon är däremot fortfarande ganska styvnackat emot den där löjliga idén att man ska ställa sig upp själv. (Men hon har börjat sätta sig upp från liggande, så hon håller nog på att mjukna) Och hon har ingen som helst balans när det inte finns stöd framför.
Hon säger mamma. Jag tror att det allra mesta i vår lilla värld heter mamma just nu. Idag nedlät hon sig till att säga pamma till pappa, när jag envisades. (Jag vill ju ha min titel ifred!)
Hon har ett ord för vatten, men jag har inte lyckats inse vilket det är, men jag tror att det är rätt likt "titta", eller "dää" (Vilket i sin tur kan betyda allt från där till det), för jag tror alltid att hon ser något spännande, ända tills hon handgripligen tar tag och drar i duken för att komma åt vattenflaskan...
Frukt (eller någon favoritfrukt, vet ej vilken) har hon också ett namn för, och jag inbillar mig att det ordet innehåller minst fyra av de fem bokstäverna i det ursprungliga ordet. Är tyvärr inte säker på vilken som fattas. Det går så fort när hon pratar...
Uttää kan enligt min tolkning betyda såväl ute, som uppe, öppen, öppna och ytterligare några ord som jag inte lyckats identifiera än.
Annars är det mesta mamma.
Hon kan använda ringklockan på sin nya fina trehjuling (som för övrigt är en ganska fantastisk apparat som växer med barnet och kan byggas om i minst tre olika modeller) och till och med vrida tillbaka den i läge när den glider på sniskan. Hon förstår att hon behöver vrida upp den och hur hon ska göra det. Hon är ett geni! Det är därför hon inte går än. Hon har annat att tänka på. Har jag berättat att hon kan vissla. Det började hon med i mars. Jag sa ju det: Geni!
