Handlandets plågor
Jag åkte till matvaruaffären efter jobbet idag. Såg framför mig hur jag strosade omkring bland hyllorna och plockade ner det jag skulle ha i kundvagnen, för att sedan packa in det i bilen och åka hem. En lugn eftermiddag, alltså.
I verkligheten blev det i stället en plågsam upplevelse.
Mina svullna fötter skavde i sandalerna. Värmen gjorde mig trött och sliten, och att då trängas med alla andra som kände för att handla fredag eftermiddag, i inledningen av lönehelgen, var en aning jobbigt. Magen spände och kändes tyngre än vanligt. När jag gjorde något av mina vanliga misstag och glömde bort att magen kräver mer utrymme än jag är van vid, så att jag slog i kundvagnen eller något annat, gjorde det så ont!
Kassarna fylldes snabbt med varor, och när jag passerat kassorna väntade de tunga lyften för att få över dem till bilen. Det gick, men det gjorde ont. Och så var det bilfärden hem i värmen... Inte det roligaste i en bil som har en icke fungerande AC. För en gravid kvinna. Som redan tycker att det är en jobbig dag.
Jag längtar inte till nästa gång jag ska handla!
I verkligheten blev det i stället en plågsam upplevelse.
Mina svullna fötter skavde i sandalerna. Värmen gjorde mig trött och sliten, och att då trängas med alla andra som kände för att handla fredag eftermiddag, i inledningen av lönehelgen, var en aning jobbigt. Magen spände och kändes tyngre än vanligt. När jag gjorde något av mina vanliga misstag och glömde bort att magen kräver mer utrymme än jag är van vid, så att jag slog i kundvagnen eller något annat, gjorde det så ont!
Kassarna fylldes snabbt med varor, och när jag passerat kassorna väntade de tunga lyften för att få över dem till bilen. Det gick, men det gjorde ont. Och så var det bilfärden hem i värmen... Inte det roligaste i en bil som har en icke fungerande AC. För en gravid kvinna. Som redan tycker att det är en jobbig dag.
Jag längtar inte till nästa gång jag ska handla!
Svullen...
Igår kväll började det. Svullnaden. Mitt i värmeböljan kom den som ett brev på posten.
Höger fot såg plötsligt vadderad ut, så högläge fick arrangeras i en hast.
För natten lånade jag in en av soffkuddarna för att hålla högläget, och vaknade, fantastiskt nog, med två normalstora fötter.
Det gick tyvärr över under dagen, och jag fick inse att mina inneskor på jobbet nog inte kommer att tjäna mig nämnvärt framöver. Hur jag ska lösa skoproblematiken nästa vecka återstår att se, men förhoppningsvis kommer vi att vara ute ganska mycket...
Det jobbigaste med det här är när jag räknar. Det är fortfarande 11 veckor kvar. Det är drygt två månader. Hur ska jag orka vandra omkring hela sommaren med svullna fötter? Hur ska jag klara alla utflykter i sommarvärmen? Och hur länge dröjer det innan resten av kroppen är lika svullen? Och hur kommer jag att se ut när det väl är dags?
Fantasi är ett underbart påfund
Jag har varit hemma med min dotter idag. Hon var dålig igår, men av det syntes inte ett spår idag, vill jag lova.
Förutom det utlovade slottsbygget har hon:
*byltat på sig fleecejacka, vinterhandskar och gula strumpor för att, likt Sara på Bolibompa, föreställa Byggare Bob. (Strumporna var naturligtvis skorna)
*tagit av allt utom trosorna, satt på solhatt och solglasögon för att vara en vuxen "solartjej". I sin jakt på en solstol hittade hon fåtöljen, där hon satt på armstödet och lutade sig bakåt så mycket hon kunde utan att ramla baklänges.
*sjungit för blommorna genom ett rör ihopsatt av flera hushållsrullar. Melodin var Idas sommarvisa, och texten var något i stil med "Nu vill du vä-äxa..."
*överdoserat myggmedel, för att undvika ytterligare myggbett. (Tack och lov var det utvärtes bruk, så magpumpning är inte nödvändig. En dusch kan däremot vara att rekommendera...)
*blivit näst intill expert på ett av spelen på min spelsida. Jag tror att jag fortfarande kan slå hemme i och med mitt logiska tänkande, men fortsätter hon så här är det inte länge till!
Fyra år, sjuk och byggherre
Min fyraåring fick lov att hämtas tidigare från dagis idag. Hon tog slut när de var på utflykt till stadens senaste storsatsning inom lekparksområdet. Hon började bra, men så satte hon sig ner och tog alldeles slut. Jag kontaktades och vi beslöt att jag skulle hämta henne när de var tillbaka på förskolan och hade ätit något. Annars skulle det bara dröja längre innan hon fick något i sig.
När jag kom hade hon inte ätit någonting, så när hon visade intresse på villkor att jag matade henne, var jag rask att acceptera. Hellre matar jag min sjuka fyraåring än att hon inte äter. Så principfast är jag inte i min filosofi att fyraåringar klarar att äta själva.
Väl hemma valde hon, efter en kort session med saga i sängen, att sätta sig vid datorn i stället. Hon spelade lite, men tröttnade sedan och tittade på film i stället. Tills jag satte mig vid datorn. Då kom hon smygande och satte sig för att titta på. När jag visade henne slottet som jag byggt på spelsidan som är min senaste last, ville hon så klart bygga ett eget slott, så numera spelar jag ihop byggstenarna till henne, och hon bygger slottet.
Jag är ärligt talat rätt nöjd med uppdelningen, för på det viset får jag ägna mig åt min last, samtidigt som jag kan hävda att det är för hennes skull. "Hon vill ju så gärna..."
Dryga trettioåtta graders feber idag leder till en dag hemma i morgon, så kvällen har spenderats vid datorn. I morgon blir det bygga av!
När jag kom hade hon inte ätit någonting, så när hon visade intresse på villkor att jag matade henne, var jag rask att acceptera. Hellre matar jag min sjuka fyraåring än att hon inte äter. Så principfast är jag inte i min filosofi att fyraåringar klarar att äta själva.
Väl hemma valde hon, efter en kort session med saga i sängen, att sätta sig vid datorn i stället. Hon spelade lite, men tröttnade sedan och tittade på film i stället. Tills jag satte mig vid datorn. Då kom hon smygande och satte sig för att titta på. När jag visade henne slottet som jag byggt på spelsidan som är min senaste last, ville hon så klart bygga ett eget slott, så numera spelar jag ihop byggstenarna till henne, och hon bygger slottet.
Jag är ärligt talat rätt nöjd med uppdelningen, för på det viset får jag ägna mig åt min last, samtidigt som jag kan hävda att det är för hennes skull. "Hon vill ju så gärna..."
Dryga trettioåtta graders feber idag leder till en dag hemma i morgon, så kvällen har spenderats vid datorn. I morgon blir det bygga av!
Semester, fast på jobbet
Jag har kommit in en slags semesterlunk, trots att jag fortfarande arbetar.
Visst är det mindre att göra på jobbet nu när många av barnen har semester, men det är inte den lite långsammare aktiviteten eller den lite kortare arbetstiden som är huvudorsaken till semesterkänslan.
Det är snarare det faktum att vår uppgift så här på sommaren är att ge barnen som inte har semester en känsla av semester. Det är ju deras sommarlov vi planerar aktiviteter till. Alltså får vi betalt för att skapa en avslappnad atmosfär och erbjuda somriga aktiviteter. =) Det är definitivt en av fördelarna med att jobba på fritids på sommaren.
Till detta kommer alla som har sin sista dag innan semestern och kommer för att hämta sitt barn fullproppade av semesterglädje och önskar oss en trevlig sommar. Det blir något av en hjärntvätt det där att hela tiden bli tillönskad en trevlig sommar. Till slut kan man inte undvika semesterkänslan själv.
Det leder förstås till att jag själv kommer till dagis med en smittande semesterkänsla, och tar med dottern hem till en glass och en grillkväll. På morgonen får hon plocka smultron till yoghurten, som vi äter ute om värmen räcker till.
Därmed inte sagt att jag inte längtar till den riktiga semestern, när jag slipper lämna dottern på dagis och inte måste finnas på jobbet klockan sju vissa morgnar.
En och en halv vecka kvar av falsk semesterkänsla, sedan kommer den riktiga igång!
Visst är det mindre att göra på jobbet nu när många av barnen har semester, men det är inte den lite långsammare aktiviteten eller den lite kortare arbetstiden som är huvudorsaken till semesterkänslan.
Det är snarare det faktum att vår uppgift så här på sommaren är att ge barnen som inte har semester en känsla av semester. Det är ju deras sommarlov vi planerar aktiviteter till. Alltså får vi betalt för att skapa en avslappnad atmosfär och erbjuda somriga aktiviteter. =) Det är definitivt en av fördelarna med att jobba på fritids på sommaren.
Till detta kommer alla som har sin sista dag innan semestern och kommer för att hämta sitt barn fullproppade av semesterglädje och önskar oss en trevlig sommar. Det blir något av en hjärntvätt det där att hela tiden bli tillönskad en trevlig sommar. Till slut kan man inte undvika semesterkänslan själv.
Det leder förstås till att jag själv kommer till dagis med en smittande semesterkänsla, och tar med dottern hem till en glass och en grillkväll. På morgonen får hon plocka smultron till yoghurten, som vi äter ute om värmen räcker till.
Därmed inte sagt att jag inte längtar till den riktiga semestern, när jag slipper lämna dottern på dagis och inte måste finnas på jobbet klockan sju vissa morgnar.
En och en halv vecka kvar av falsk semesterkänsla, sedan kommer den riktiga igång!
Utrota myggorna!
Min dotter lever just nu ett liv av smärta och besvär. Hennes högra fot är så svullen att man lätt förleds att tro att hon stukat den, men så är icke fallet. Hon sover illa om nätterna, har en något förhöjd kroppstemperatur, och ett humör som pendlar kraftigt.
Allt på grund av myggorna.
Myggbett som bara blir fler och fler, och av någon anledning flera på samma begränsade yta av kroppen. Först var det ansiktet, och det senaste är fötterna, speciellt då den högra... En enda mygga som gömt sig på hennes rum kan resultera i inte mindre än tre myggbett på en kort stund, för att sedan vara så blodfylld att den inte orkar lyfta från underlaget. På sätt och vis hånskrattar jag åt den, med det gamla ordstävet "den som gapar efter mycket..." i tankarna, men så inser jag att min stackars dotter inte vinner ett dugg på att myggan inte kan flyga, eller ens på att den blir ihjälslagen av en hämndlysten förälder, och skrattet fastnar i halsen.
Själv får jag också myggbett, men de kliar bara en stund, sedan är det över. Sambon har inte klagat på myggorna alls (utom för dotterns skull), så jag antar att han är förskonad han också. Det är så rackarns orättvist!
Allt på grund av myggorna.
Myggbett som bara blir fler och fler, och av någon anledning flera på samma begränsade yta av kroppen. Först var det ansiktet, och det senaste är fötterna, speciellt då den högra... En enda mygga som gömt sig på hennes rum kan resultera i inte mindre än tre myggbett på en kort stund, för att sedan vara så blodfylld att den inte orkar lyfta från underlaget. På sätt och vis hånskrattar jag åt den, med det gamla ordstävet "den som gapar efter mycket..." i tankarna, men så inser jag att min stackars dotter inte vinner ett dugg på att myggan inte kan flyga, eller ens på att den blir ihjälslagen av en hämndlysten förälder, och skrattet fastnar i halsen.
Själv får jag också myggbett, men de kliar bara en stund, sedan är det över. Sambon har inte klagat på myggorna alls (utom för dotterns skull), så jag antar att han är förskonad han också. Det är så rackarns orättvist!
Reflektioner
Jag fick igår frågan om graviditeten känns lika som förra gången. Typ så.
Det fick mig att tänka efter och jämföra.
Största skillnaden är nog att jag är mer sliten nu. Det är å andra sidan inte så konstigt, eftersom jag har helt andra förutsättningar nu.
Då var jag sjukskriven på halvtid, och hade stora möjligheter att vila när jag kom hem till lägenheten.
Nu jobbar jag heltid, och när jag kommer hem är det inte bara en fyraåring som kräver uppmärksamhet och engagemang, även huset och trädgården kräver sitt.
Dessutom är det lite jobbigare med värmen än det vårvinterväder som präglade största delen av förra graviditeten.
Jag har helt nya upplevelser av foglossning och ryggont den här gången, men det kan ju bero på bristen på vila, påtvingade tunga lyft och annat som hänger ihop med det faktum att jag har en fyraåring hemma.
Än så länge har jag inte blivit så svullen och vätskefylld som förra gången, men det kanske kom senare i graviditeten.
Annars är det nog rätt lika. Jag har i och för sig svårt att minnas detaljer från förra graviditeten, men det mesta poppar upp som igenkännanden. Jag har stor mage och jag får hela tiden reaktionen "Va, så länge? Jag trodde att du skulle ha vilken dag som helst!", precis som förra gången.
Det fick mig att tänka efter och jämföra.
Största skillnaden är nog att jag är mer sliten nu. Det är å andra sidan inte så konstigt, eftersom jag har helt andra förutsättningar nu.
Då var jag sjukskriven på halvtid, och hade stora möjligheter att vila när jag kom hem till lägenheten.
Nu jobbar jag heltid, och när jag kommer hem är det inte bara en fyraåring som kräver uppmärksamhet och engagemang, även huset och trädgården kräver sitt.
Dessutom är det lite jobbigare med värmen än det vårvinterväder som präglade största delen av förra graviditeten.
Jag har helt nya upplevelser av foglossning och ryggont den här gången, men det kan ju bero på bristen på vila, påtvingade tunga lyft och annat som hänger ihop med det faktum att jag har en fyraåring hemma.
Än så länge har jag inte blivit så svullen och vätskefylld som förra gången, men det kanske kom senare i graviditeten.
Annars är det nog rätt lika. Jag har i och för sig svårt att minnas detaljer från förra graviditeten, men det mesta poppar upp som igenkännanden. Jag har stor mage och jag får hela tiden reaktionen "Va, så länge? Jag trodde att du skulle ha vilken dag som helst!", precis som förra gången.
Graviditetens för- och nackdelar
Ibland är det bra att vara gravid. Till exempel när man har jobbarkompisarna hemma kvällen innan midsommar, och vaknar trött, men "vid god vigör", eftersom alkoholen aldrig ens var påtänkt, och kan ta itu med allt som midsommarafton kräver av en överambitiös småbarnsmor.
Ibland är det inte lika bra att vara gravid. Till exempel när man ska ut och plocka de blommor som varje överambitiös småbarnsmor behöver till barnets blomsterkrans så här på midsommaraftons morgon. Hur ska jag kunna ta mig fram i de diken som döljer de bästa blommorna? Och kommer jag över huvud taget att komma ner så långt att jag kommer åt stjälkarna?
Eller när de enda somriga gravidbyxorna visar sig ha gått sönder dagen innan midsommar, och man inte hinner köpa nya för att man ska ha gäster på kvällen, och varenda butik som har mammakläder har stängt för att det är midsommarafton. Och min unika fysik hindrar valet av kjol/klänning utan byxor under... Jag går inte in mer på det, men det funkar inte. I alla fall inte en hel dag, och detta är en lång dag.
Ibland är det inte lika bra att vara gravid. Till exempel när man ska ut och plocka de blommor som varje överambitiös småbarnsmor behöver till barnets blomsterkrans så här på midsommaraftons morgon. Hur ska jag kunna ta mig fram i de diken som döljer de bästa blommorna? Och kommer jag över huvud taget att komma ner så långt att jag kommer åt stjälkarna?
Eller när de enda somriga gravidbyxorna visar sig ha gått sönder dagen innan midsommar, och man inte hinner köpa nya för att man ska ha gäster på kvällen, och varenda butik som har mammakläder har stängt för att det är midsommarafton. Och min unika fysik hindrar valet av kjol/klänning utan byxor under... Jag går inte in mer på det, men det funkar inte. I alla fall inte en hel dag, och detta är en lång dag.
Längtar...
Idag längtar jag till morgondagen! Längtar efter att sitta i bilen för en resa på drygt tio mil, i okänd trafik (borde väl inte vara så illa, det är ju söndag) och med en lite osäker lokalkännedom. Längtar efter att försöka få min sambo att inse att det är den skylten vi ska följa, och att det verkligen är vänster och ja, jag är säker! Längtar efter att leta parkeringsplats på gatan och längtar så in i bängen efter att äntligen få se min brorson! Snart tre veckor efter hans ankomst till världen ska jag få bli faster på nära håll!
Dagen idag har jag ägnat åt att baka, för man vill ju smöra lite för de nyblivna föräldrarna (inte minst när jag själv går med magen i vädret, kanske är det någon som inser att man bör smöra för mig också, när det beger sig...). Men lite grann är det ren egoism som lett fram till baket. Jag fick receptet på de underbart goda kakorna vi bjöds på i onsdags, av arbetslagets pensionär, och jag kan definitivt inte vänta en hel vecka innan jag provbakar dem! Så goda är de alltså!
Tänkte dock skänka mer än vad som går åt i morgon, det kan ju vara bra att ha i bäbistider, men några lådor har redan förpassats till mitt eget frysskåp!
Dagen idag har jag ägnat åt att baka, för man vill ju smöra lite för de nyblivna föräldrarna (inte minst när jag själv går med magen i vädret, kanske är det någon som inser att man bör smöra för mig också, när det beger sig...). Men lite grann är det ren egoism som lett fram till baket. Jag fick receptet på de underbart goda kakorna vi bjöds på i onsdags, av arbetslagets pensionär, och jag kan definitivt inte vänta en hel vecka innan jag provbakar dem! Så goda är de alltså!
Tänkte dock skänka mer än vad som går åt i morgon, det kan ju vara bra att ha i bäbistider, men några lådor har redan förpassats till mitt eget frysskåp!
Tillfälligt barnlös
Min dotter har sovit över hos sin mormor i natt. Morfar var borta sent, så hon var "sällskapsdam".
Mormor hämtade på dagis, och när jag lämnade henne på morgonen var det tårar och "jag kommer att sakna dig, mamma!" Jag vet att man bara ska gå, men när hon står alldeles ensam och vinkar, när ingen personal vet om att hon gråter, då går jag inte! Så vi hämtade en vuxen, och gjorde om hela ritualen med att vinka. När jag gick runt hörnet hade jag tårar i ögonen, men jag vet ju att det går bra till slut.
Jag pratade med morfar på förmiddagen, och hon hade inte längtat hem än, så nu är jag lugn.
Frågan är bara vad jag ska göra. Just nu har jag i stort sett inget gemensamt med min sambo. Han spelar spel på datorn, jobbar på altan och lyssnar på "fel" program på radion...
I går kväll tittade vi på "hans" program på TV:n och så somnade jag på soffan.
Mormor hämtade på dagis, och när jag lämnade henne på morgonen var det tårar och "jag kommer att sakna dig, mamma!" Jag vet att man bara ska gå, men när hon står alldeles ensam och vinkar, när ingen personal vet om att hon gråter, då går jag inte! Så vi hämtade en vuxen, och gjorde om hela ritualen med att vinka. När jag gick runt hörnet hade jag tårar i ögonen, men jag vet ju att det går bra till slut.
Jag pratade med morfar på förmiddagen, och hon hade inte längtat hem än, så nu är jag lugn.
Frågan är bara vad jag ska göra. Just nu har jag i stort sett inget gemensamt med min sambo. Han spelar spel på datorn, jobbar på altan och lyssnar på "fel" program på radion...
I går kväll tittade vi på "hans" program på TV:n och så somnade jag på soffan.
Griniga gamla gubbar
Jag var på vattengympa nu ikväll, och träffade på några riktigt griniga gamla gubbar.
Jag är inte speciellt lång, så för att kunna göra vissa övningar behöver jag en platta, så att jag har ordentlig bottenkontakt. Min svägerska gick in och väntade på mig vid en sådan platta. De är rätt tunga, så hon kunde inte lyfta i den själv, men trots att hela fem "stora starka karlar" kom in och hoppade i bassängen, var det inte en enda som ens frågade om hon behövde hjälp.
När jag kom in, liten och uppenbart gravid, hjälptes vi åt att lyfta i plattan, och genast hördes sura kommentarer om "en sån där löjlig platta", och "den slår man ju bara fötterna i". Från de ohjälpsamma gamla gubbarna, förstås!
Jag vet inte om det är gravidhormonerna som spökar, men jag blev riktigt sur. Jag rår knappast för att jag är en halvmeter kortare än de ståtliga herrarna, och jag skulle vilja se dem göra övningarna om bassängen var en halvmeter djupare! Utan en sån där löjlig platta förstås!
I mitt stilla sinne tänker jag dock att det är skönt att det finns fungerande hjälpmedel när man är kort. Det finns ju inget som hjälper när man är korkad!
Jag är inte speciellt lång, så för att kunna göra vissa övningar behöver jag en platta, så att jag har ordentlig bottenkontakt. Min svägerska gick in och väntade på mig vid en sådan platta. De är rätt tunga, så hon kunde inte lyfta i den själv, men trots att hela fem "stora starka karlar" kom in och hoppade i bassängen, var det inte en enda som ens frågade om hon behövde hjälp.
När jag kom in, liten och uppenbart gravid, hjälptes vi åt att lyfta i plattan, och genast hördes sura kommentarer om "en sån där löjlig platta", och "den slår man ju bara fötterna i". Från de ohjälpsamma gamla gubbarna, förstås!
Jag vet inte om det är gravidhormonerna som spökar, men jag blev riktigt sur. Jag rår knappast för att jag är en halvmeter kortare än de ståtliga herrarna, och jag skulle vilja se dem göra övningarna om bassängen var en halvmeter djupare! Utan en sån där löjlig platta förstås!
I mitt stilla sinne tänker jag dock att det är skönt att det finns fungerande hjälpmedel när man är kort. Det finns ju inget som hjälper när man är korkad!
