Hejdå, kroppsfett!
Jag var till Korken idag och vägde mig på den fantastiska vågen. Jag hade gått ner 1,3 kg på dessa sju veckor. Det är rätt bra, får jag säga, eftersom jag inte gjort några egentliga nerdragningar på matfronten. Det är bara motionsökningen som gjort sitt.
Ännu bättre blir det när man utnyttjar vågens fulla kapacitet och konstaterar att jag tappat 2,1 kg fett på samma tid. Detta faktum medför också att jag samtidigt ökat den fettfria massan med 8 hekto. (Mest vatten.)
På det hela taget är jag nöjd, men siktar vidare mot min delmålsvikt. Nästa vägning är 11 juni, och jag hoppas att det är klart redan då!
Ännu bättre blir det när man utnyttjar vågens fulla kapacitet och konstaterar att jag tappat 2,1 kg fett på samma tid. Detta faktum medför också att jag samtidigt ökat den fettfria massan med 8 hekto. (Mest vatten.)
På det hela taget är jag nöjd, men siktar vidare mot min delmålsvikt. Nästa vägning är 11 juni, och jag hoppas att det är klart redan då!
Ytterligare pioner
Jag hittade några pioner till i helgen. I backen där det inte fanns något, hade det nu tittat upp flera stycken. Jag grävde ner tre stycken, och försökte ge dem lite mer utrymme, i enlighet med de regler jag tidigare brutit... De sitter nu längs korta muren och väntar på att bli stora och fina!
Idag räknade jag hur många pioner jag har, och det är 20 stycken som har kommit upp. Därutöver har jag några rötter som kan komma till nästa år, om jag har tur. Det är inte långt kvar tills jag kan titulera mig pionsamlare, men då måste jag kanske ha flera olika sorter...
Idag räknade jag hur många pioner jag har, och det är 20 stycken som har kommit upp. Därutöver har jag några rötter som kan komma till nästa år, om jag har tur. Det är inte långt kvar tills jag kan titulera mig pionsamlare, men då måste jag kanske ha flera olika sorter...
Kojor
Lilltjejen har kommit in i kojstadiet. Här byggs kojor på löpande band, oftast bara en filt över huvudet, men helst ska minst en vuxen vara under filten samtidigt. Hon sätter sig tillrätta och njuter av sin koja - i ungefär tio sekunder. Sedan hoppas det upp och ropas "Hoohoo!" eller "Buu!", även om det bara är vi två hemma, som sitter under filten.
Idag utvecklade en mamma, som är trött på att ha en filt vilande mot frisyren, kojarkitekturen till att omfatta en eller två soffor också. På så sätt kunde nämnda mamma gå iväg en liten stund och låta tjejen njuta av sin nya, rymliga koja i ensamhet för ett ögonblick.
Ganska snart kom hon dock på den fantastiska idén att använda filten, draperad mellan två soffor, som hängmatta. Först åt gosisen Jeppe, men snart nog även åt sig själv. Det fick jag lov att avstyra, och strax därefter bar det av till sängen, och för andra dagen i rad låg hon i sin säng och sov när klockan slog sju. Hon blir så trött och därmed grinig, och jag ser på henne att hon inte orkar vara så trött och ledsen. Då är det mest humana att låta henne sova. Kanske är hon på väg att bli sjuk, eller så är hon bara inne i en ny fas i utvecklingen och behöver sova lite tidigare.
Idag utvecklade en mamma, som är trött på att ha en filt vilande mot frisyren, kojarkitekturen till att omfatta en eller två soffor också. På så sätt kunde nämnda mamma gå iväg en liten stund och låta tjejen njuta av sin nya, rymliga koja i ensamhet för ett ögonblick.
Ganska snart kom hon dock på den fantastiska idén att använda filten, draperad mellan två soffor, som hängmatta. Först åt gosisen Jeppe, men snart nog även åt sig själv. Det fick jag lov att avstyra, och strax därefter bar det av till sängen, och för andra dagen i rad låg hon i sin säng och sov när klockan slog sju. Hon blir så trött och därmed grinig, och jag ser på henne att hon inte orkar vara så trött och ledsen. Då är det mest humana att låta henne sova. Kanske är hon på väg att bli sjuk, eller så är hon bara inne i en ny fas i utvecklingen och behöver sova lite tidigare.
Begravning
På onsdag är det dags för begravning igen...
Jag har väldigt delade känslor inför det. Samtidigt som jag för allt i världen vill slippa gå dit, vill jag verkligen, verkligen, verkligen vara där!
Men det är väl så det är med begravningar.
Jag har väldigt delade känslor inför det. Samtidigt som jag för allt i världen vill slippa gå dit, vill jag verkligen, verkligen, verkligen vara där!
Men det är väl så det är med begravningar.
Försäkringskassan
Jag är förbannad på FK!
Jag gjorde ett ynka misstag, och ringde direkt för att rätta till det. Tillmötesgående personal försäkrade mig att det var lätt fixat, men icke! Kontraorder följde, dock ej till mig direkt, utan via min sambo. Jag följde de nya anvisningarna, men i veckan damp ett otrevligt formulerat brev ner i lådan:
"Du borde ha insett att du fått ersättning du inte hade rätt till"
Det var ju det jag gjorde! Jag bad inte om mer pengar, jag bad att få betala tillbaka! Det var de själva som tvingade mig att begära mer pengar!
Jag skrev ett ilsket mail till ansvarig handläggare (eller vilken titel hon nu innehar) och krävde en ursäkt. Fortfarande inget svar...
Jag gjorde ett ynka misstag, och ringde direkt för att rätta till det. Tillmötesgående personal försäkrade mig att det var lätt fixat, men icke! Kontraorder följde, dock ej till mig direkt, utan via min sambo. Jag följde de nya anvisningarna, men i veckan damp ett otrevligt formulerat brev ner i lådan:
"Du borde ha insett att du fått ersättning du inte hade rätt till"
Det var ju det jag gjorde! Jag bad inte om mer pengar, jag bad att få betala tillbaka! Det var de själva som tvingade mig att begära mer pengar!
Jag skrev ett ilsket mail till ansvarig handläggare (eller vilken titel hon nu innehar) och krävde en ursäkt. Fortfarande inget svar...
Samtal på dagis
Hade äntligen vårt uppföljningssamtal på dagis idag, för att utvärdera inskolningen. Snart ett halvår efteråt...
Allt är förstås bra. Det visste vi.
Hon äter jättebra, även om hon ratar mjölken.
Hon börjar tuffa till sig, och säger ifrån även till de större barnen.
Hon sover bra, och försynt som hon är ligger hon kvar tills någon säger åt henne att gå upp.
Men även om vi visste det är det himla trevligt att höra det, och det är skönt att få sitta ner och prata mer ostört, istället för att stå i kapprummet och byta några snabba ord medan både mitt eget och andras barn virvlar omkring runt fötterna.
Allt är förstås bra. Det visste vi.
Hon äter jättebra, även om hon ratar mjölken.
Hon börjar tuffa till sig, och säger ifrån även till de större barnen.
Hon sover bra, och försynt som hon är ligger hon kvar tills någon säger åt henne att gå upp.
Men även om vi visste det är det himla trevligt att höra det, och det är skönt att få sitta ner och prata mer ostört, istället för att stå i kapprummet och byta några snabba ord medan både mitt eget och andras barn virvlar omkring runt fötterna.
30-årsväxter
Jag fyllde 30 i höstas, och samlade på mig ganska mycket pengar att köpa växter för.
Nu kände jag att det var dags att göra slag i saken, så jag tog med mig min svägerska med den himmelska trädgården till plantskolan, och kom tillbaka med en forsythia, ett prydnadskörsbär, samt två luktvioler. Dessutom hade jag fortfarande fyra femtedelar av pengarna kvar i plånboken.
Nästa inköpsrunda bör resultera i en schersmin, en fläder och lite murreva.
Nu kände jag att det var dags att göra slag i saken, så jag tog med mig min svägerska med den himmelska trädgården till plantskolan, och kom tillbaka med en forsythia, ett prydnadskörsbär, samt två luktvioler. Dessutom hade jag fortfarande fyra femtedelar av pengarna kvar i plånboken.
Nästa inköpsrunda bör resultera i en schersmin, en fläder och lite murreva.
Farbröder...
Jag har förlorat två farbröder till cancern, på ynka ett och ett halvt år.
Det känns orättvist och jävligt!
Nu får det banne mig räcka!
Det känns orättvist och jävligt!
Nu får det banne mig räcka!
Att förtränga en allergi
Jag är allergisk. Jag har inte alltid varit det, utan det har liksom smugit sig på mig allt eftersom.
När jag var typ tretton hade vi en katt ett tag, och det gick bra, utom ibland, när jag fick utslag på händerna när jag kelade med den.
När jag började gymnasiet hade min bästa killkompis två katter som jag gillade mycket, men som fick mina ögon att ramla ut ur huvudet (det kändes i alla fall så). Det kliade något infernaliskt!
När jag var runt 20 fick jag astmatiska besvär när jag var på möte hemma hos en kattägare.
Någon gång efter det upptäckte jag att jag även har pollenallergi, och då speciellt havrepollenallergi(!). Att jag vet detta beror på att jag vid det tillfället plockade flyghavre, och insjuknade mycket hastigt i en förkylning medan vi gick sista rundan för dagen i en blommande havreåker. Jag minns att stövlarna var alldeles gula av pollen, och att jag mådde skitdåligt.
Sedan dess har pollenallergin blivit mer allmän, och jag tror mig veta att den nu omfattar även hassel, men kanske även något annat.
Astman medicinerar jag med inhalator, men eftersom den bara presenterar sig när jag har närkontakt med katter eller deras hem, använder jag inte inhalatorn särskilt ofta, och den hinner bli gammal innan jag använder upp den. Även receptet hinner gå ut innan jag behöver köpa nytt, och det verkar ju jobbigt att boka ett läkarbesök bara för det... "Jag är väl inte så sjuk!"
I söndags var jag hos min syster och hennes två katter och mådde urdåligt när jag kom hem. Kom på att jag ska kolla upp inhalatorn (som jag inte ens hade med mig!) och upptäckte att den gick ut 2005. I två år har jag antingen använt för gammal medicin, eller inte medicinerat alls. Och dålig har jag varit... Men inte så ofta.
Jag har fortfarande inte ringt och bokat tid hos läkaren. "Jag är väl inte så sjuk!"
Kliet i ögon, öron och hals, samt näsan behandlar jag med receptfria tabletter. Just nu tar jag dem med 24 timmars mellanrum, annars bara om jag kommer ihåg det när jag ska träffa katter. Jag hade tidigare några receptbelagda, men varför boka en läkartid för att få nya? "Jag är väl inte så sjuk!"
Men det är jag nog...
När jag var typ tretton hade vi en katt ett tag, och det gick bra, utom ibland, när jag fick utslag på händerna när jag kelade med den.
När jag började gymnasiet hade min bästa killkompis två katter som jag gillade mycket, men som fick mina ögon att ramla ut ur huvudet (det kändes i alla fall så). Det kliade något infernaliskt!
När jag var runt 20 fick jag astmatiska besvär när jag var på möte hemma hos en kattägare.
Någon gång efter det upptäckte jag att jag även har pollenallergi, och då speciellt havrepollenallergi(!). Att jag vet detta beror på att jag vid det tillfället plockade flyghavre, och insjuknade mycket hastigt i en förkylning medan vi gick sista rundan för dagen i en blommande havreåker. Jag minns att stövlarna var alldeles gula av pollen, och att jag mådde skitdåligt.
Sedan dess har pollenallergin blivit mer allmän, och jag tror mig veta att den nu omfattar även hassel, men kanske även något annat.
Astman medicinerar jag med inhalator, men eftersom den bara presenterar sig när jag har närkontakt med katter eller deras hem, använder jag inte inhalatorn särskilt ofta, och den hinner bli gammal innan jag använder upp den. Även receptet hinner gå ut innan jag behöver köpa nytt, och det verkar ju jobbigt att boka ett läkarbesök bara för det... "Jag är väl inte så sjuk!"
I söndags var jag hos min syster och hennes två katter och mådde urdåligt när jag kom hem. Kom på att jag ska kolla upp inhalatorn (som jag inte ens hade med mig!) och upptäckte att den gick ut 2005. I två år har jag antingen använt för gammal medicin, eller inte medicinerat alls. Och dålig har jag varit... Men inte så ofta.
Jag har fortfarande inte ringt och bokat tid hos läkaren. "Jag är väl inte så sjuk!"
Kliet i ögon, öron och hals, samt näsan behandlar jag med receptfria tabletter. Just nu tar jag dem med 24 timmars mellanrum, annars bara om jag kommer ihåg det när jag ska träffa katter. Jag hade tidigare några receptbelagda, men varför boka en läkartid för att få nya? "Jag är väl inte så sjuk!"
Men det är jag nog...
Hushållsoordning
Jag är näst intill patologiskt dålig på att hålla ordning i köket. Detta börjar reta gallfeber på min ordningssamme sambo, och jag förstår honom.
Saker blir stående medan jag gör annat, som oftast är viktigt, men sällan brådskande. Det är lättare att göra det direkt, men av någon anledning väntar jag. Länge.
Idag var jag vid minst tre olika tillfällen på väg att plocka in de tre tallrikar i olika storlekar som användes vid lunchen i diskmaskinen. Jag tänkte specifikt på att det behövde göras, utan att hitta någon anledning till att inte göra det. Ändå gjorde jag det inte. Jag flyttade faktiskt runt dem lite, sköljde av dem och travade dem på varandra, men så långt som in i diskmaskinen kom de inte.
Undrar om det finns någon terapi för sånt här?!
Saker blir stående medan jag gör annat, som oftast är viktigt, men sällan brådskande. Det är lättare att göra det direkt, men av någon anledning väntar jag. Länge.
Idag var jag vid minst tre olika tillfällen på väg att plocka in de tre tallrikar i olika storlekar som användes vid lunchen i diskmaskinen. Jag tänkte specifikt på att det behövde göras, utan att hitta någon anledning till att inte göra det. Ändå gjorde jag det inte. Jag flyttade faktiskt runt dem lite, sköljde av dem och travade dem på varandra, men så långt som in i diskmaskinen kom de inte.
Undrar om det finns någon terapi för sånt här?!
Skön dag att vara hemma!
Min dotter är sjuk, men inte så väldigt sjuk. Idag gick vi en promenad med vagnen på förmiddagen och plockade tussilago och kvistar med vide. Det var gamla kapade grenar, så videkissarna var fortfarande små och lena, trots att de som sitter på träden börjar bli stora och gula. Sedan satt hon och pillade på dem med fingertoppen en lång stund.
Väl hemma åt vi och sedan sov hon och jag passade på att vattna, beskära och ringa några samtal.
När hon vaknade gick vi på en ny promenad, för att titta på de nyutsläppta kossorna i hagen, men vi kom inte så långt innan hon tröttnade och ville bli buren istället för att åka vagn. Då gick vi hem. Vi gungade en stund, och plockade ut dockvagnen. Sedan pratade vi med grannarna och satt utanför hos oss och åt frukt och tittade på alla traktorer som sopade bort gruset på vår gata.
Sambon slutade tidigt, så vi hann med en promenad till medan maten lagades. Då gick vi och tittade på de nästan vita blåsipporna en bit bort längs vägen, och plockade en minibukett med en blåsippa, en vitsippa och en tussilago. Dessa blev noggrant massakrerade när vi kom hem.
På det stora hela var det en väldigt skön dag att vara hemma.
Väl hemma åt vi och sedan sov hon och jag passade på att vattna, beskära och ringa några samtal.
När hon vaknade gick vi på en ny promenad, för att titta på de nyutsläppta kossorna i hagen, men vi kom inte så långt innan hon tröttnade och ville bli buren istället för att åka vagn. Då gick vi hem. Vi gungade en stund, och plockade ut dockvagnen. Sedan pratade vi med grannarna och satt utanför hos oss och åt frukt och tittade på alla traktorer som sopade bort gruset på vår gata.
Sambon slutade tidigt, så vi hann med en promenad till medan maten lagades. Då gick vi och tittade på de nästan vita blåsipporna en bit bort längs vägen, och plockade en minibukett med en blåsippa, en vitsippa och en tussilago. Dessa blev noggrant massakrerade när vi kom hem.
På det stora hela var det en väldigt skön dag att vara hemma.
Beskärelsedagen
Jag har beskurit min syrenhäck idag. Den blev antagligen lite för hög om man ska följa konstens alla regler för att beskära en nysatt häck, men jag gjorde det och jag gjorde det själv.
Jag har en syrenhäck!
Min sambo har inte direkt sprudlat av energi den senaste tiden, och det han sprudlar minst för är trädgården. Efter lite självterapi (och diskussioner med hans syster - tillika min svägerska med den himmelska trädgården) har jag bestämt mig för att han inte ska få ta bort mitt sprudlande, så mitt jobb just nu är att göra vad jag vill ha gjort i min trädgård, utan att hämmas av hans lite mer lågmälda inställning. Och utöver det ska jag njuta av resultatet.
I helgen gjorde jag slag i saken och planterade mina syrener i en L-formad häck intill min blivande pergola. Just nu är det bara en fyrkant av grus utkastad på en gles gräsmatta (till hälften omgiven av en låg syrenhäck som kämpar för att rota sig), men inuti mitt huvud är det en prunkande pergola med löven på växterna som ett svalkande skuggspel... Jag hoppas att det blir så en vacker dag.
Jag grävde diket alldeles själv - tack och lov inte SÅ ansträngande, eftersom det är placerat på den delen av vår tomt som består av utfyllnadsmaterial, och alltså till större delen utan stora stenar att bända loss.
Jag åkte och köpte kogödsel alldeles själv, för att kunna ge mina plantor en hejdundrande start. Nu låter det som att jag aldrig handlar på egen hand, men i det här fallet inbegriper handlandet en viss del tunga lyft och baxande, vilket jag av någon anledning försöker undvika i möjligaste mån, kanske på grund av min relativt korta kroppshydda, som inte är så där överdrivet gjord för att lyfta och baxa.
Jag placerade ut och grävde ner plantorna alldeles själv.
Nu måste jag också stå för resultatet alldeles själv, och jag hoppas att det blir ett rent nöje att göra den biten.
Namn på gosedjur
Min sambo och hans barndomskamrat har pippi på att döpa gosedjur. Vart och ett ska ha ett eget namn, och även en egen personlighet. Barndomskamratens hem översvämmas av gosedjur, men fyra-och-ett-halvt-åriga dottern äger nog inte ens hälften av dem. De har namn som Grodan Otto, Tjuris och Vilgot.
Till och med jag har numera anammat denna namngivningstrend och när vår dotter började samla på sig gosedjur i olika former föll det sig naturligt att de skulle ha namn. Följaktligen har vi Jeppe Gepard, kaninen Hopp-Hopp, hunden Ä (som hon själv döpte strax före sin halvårsdag), pudeln Fiffi och många fler.
När nu dottern börjar prata allt eftersom, väntar vi spänt på att dessa namn ska dyka upp, men länge och väl väntade vi förgäves. Inte ens Ä tilltalades med sitt eget namn, trots att det torde vara ganska lätt att uttala. Katten som fick heta Njau för att underlätta, fick i en omdöpningsritual det oinspirerade namnet Tatt, och nya boxerhunden heter rätt och slätt Hunn.
Så började det. Eppe efterfrågades vid ett flertal tillfällen, och visst var det Jeppe Gepard som söktes.
Dockan Tingeting heter nu Ti, vilket bör vara en kortform av hennes riktiga namn, för vem skulle få ordet docka till Ti?
Fiffi heter Stissi, och eftersom mer eller mindre alla F blir S just nu känner jag att det är nära nog.
Men hon älskar sina gosedjur, oavsett vad de heter!
Till och med jag har numera anammat denna namngivningstrend och när vår dotter började samla på sig gosedjur i olika former föll det sig naturligt att de skulle ha namn. Följaktligen har vi Jeppe Gepard, kaninen Hopp-Hopp, hunden Ä (som hon själv döpte strax före sin halvårsdag), pudeln Fiffi och många fler.
När nu dottern börjar prata allt eftersom, väntar vi spänt på att dessa namn ska dyka upp, men länge och väl väntade vi förgäves. Inte ens Ä tilltalades med sitt eget namn, trots att det torde vara ganska lätt att uttala. Katten som fick heta Njau för att underlätta, fick i en omdöpningsritual det oinspirerade namnet Tatt, och nya boxerhunden heter rätt och slätt Hunn.
Så började det. Eppe efterfrågades vid ett flertal tillfällen, och visst var det Jeppe Gepard som söktes.
Dockan Tingeting heter nu Ti, vilket bör vara en kortform av hennes riktiga namn, för vem skulle få ordet docka till Ti?
Fiffi heter Stissi, och eftersom mer eller mindre alla F blir S just nu känner jag att det är nära nog.
Men hon älskar sina gosedjur, oavsett vad de heter!
Elpriser...
Konstaterade idag att vi inte har råd att strunta i elpriserna längre. Senaste räkningen var nästan 2000 kWh lägre än den för samma period förra året, men ändå betalar vi mer än 500 kronor mer i år...
När jag sedan försökte sätta mig in i det hela slog det mig hur löjligt små summorna verkar när man räknar. Det räknas i hundradels ören! Elöverföringspriset har höjts från 12,32 öre till 13,40 öre, det vill säga 1,08 öre. Hur kan dessa små, små, små priser bli till så stora skillnader som tusenlappar?
Nu har vi ialla fall fyllt i en intresseanmälan för att teckna avtal. Något måste göras åt dessa skenande hundradels ören!!!
När jag sedan försökte sätta mig in i det hela slog det mig hur löjligt små summorna verkar när man räknar. Det räknas i hundradels ören! Elöverföringspriset har höjts från 12,32 öre till 13,40 öre, det vill säga 1,08 öre. Hur kan dessa små, små, små priser bli till så stora skillnader som tusenlappar?
Nu har vi ialla fall fyllt i en intresseanmälan för att teckna avtal. Något måste göras åt dessa skenande hundradels ören!!!
Pionlycka!
En av mina stackars pioner har gjort mig mycket lycklig idag.
Trots total felbehandling (men det har den kanske inte märkt än...) har den visat sig trivas mycket väl i sin nya omgivning. På mindre än en vecka har den växt åtminstone fem centimeter och består nu även av blad, inte bara det där första, röda skottet.
Den sitter ganska nära muren, så den får väl lite värme och vindskydd därifrån, men samtidigt innebär det att den inte har en kvadratmeter till sitt förfogande även om jag flyttar alla de andra, så jag måste nog flytta den igen vid något tillfälle.
Oavsett detta är jag en mycket lycklig pionägare idag!
Trots total felbehandling (men det har den kanske inte märkt än...) har den visat sig trivas mycket väl i sin nya omgivning. På mindre än en vecka har den växt åtminstone fem centimeter och består nu även av blad, inte bara det där första, röda skottet.
Den sitter ganska nära muren, så den får väl lite värme och vindskydd därifrån, men samtidigt innebär det att den inte har en kvadratmeter till sitt förfogande även om jag flyttar alla de andra, så jag måste nog flytta den igen vid något tillfälle.
Oavsett detta är jag en mycket lycklig pionägare idag!
Min omtänksamma dotter
Är det någon som kan få en att känna sig ompysslad så är det min dotter.
Hon tar med en in på rummet och tvingar ner en på golvet, helst ryggläge. Sedan hämtar hon såväl madrass som kudde och täcke. När man blivit ordentligt nerbäddad kommer gosedjur, pussar och "Nattnatt". Hon sätter sig till och med intill och börjar klappa/ruska på en, antagligen med avsikten att söva.
När hon är förvissad om att man kommer att somna lämnar hon rummet med upprepade, högljudda "Nattnatt", för att man ska vara helt säker på att höra det.
Efter det följer en stund av rastlöst springande in och ut ur rummet, klättrande på och runt den stackars sovande mamman, förtjusta rop när man snarkar eller låtsas bli väckt (båda alternativen är lika tilltalande), och förmanande tillsägelser om man försöker resa sig upp.
Vem behöver väl en spavistelse när man kan skämmas bort på detta viset i sitt eget hem?
Jag trotsade min ovilja
Planerad stavgång idag. Ingen att gå med.
Vetskapen om att mina stavgångskompanjoner har lagt stavarna åt sidan till förmån för trädgården är ett starkt motivationsdämpande inslag i min motionsambition.
För första gången på länge kände jag efter. Letade efter en anledning att låta bli. Jag hittade huvudvärk, men jag hittade även, tack och lov, styrkan att sätta mig över oviljan. Jag bestämde mig för att gå ändå. Ensam. Med huvudvärk.
Jag är stolt över mig själv idag. Det känns liksom lite extra bra med den där begynnande träningsvärken i låren just idag.
Vetskapen om att mina stavgångskompanjoner har lagt stavarna åt sidan till förmån för trädgården är ett starkt motivationsdämpande inslag i min motionsambition.
För första gången på länge kände jag efter. Letade efter en anledning att låta bli. Jag hittade huvudvärk, men jag hittade även, tack och lov, styrkan att sätta mig över oviljan. Jag bestämde mig för att gå ändå. Ensam. Med huvudvärk.
Jag är stolt över mig själv idag. Det känns liksom lite extra bra med den där begynnande träningsvärken i låren just idag.
Mina stackars pioner...
Jag har brutit mot samtliga regler i mitt pionplanterande.
1) Flytta helst inte en pion, och om du ändå måste göra det, gör det inte på våren.
Jag flyttade mina pioner och jag gjorde det på våren.
2) När du sätter ner din pion, se till att den har rejält utrymme. En kvadratmeter per planta brukar vara lagom.
Jag satte ner alla mina 12-15 pioner på ett utrymme av kanske en kvadratmeter. Allihop. På samma.
3) När du planterar din pion, se till att du hittar rätt plats med en gång, så att du slipper flytta den fler gånger.
Jag satte ner alla mina 12-15 pioner på ett utrymme av kanske en kvadratmeter. Allihop. På samma. Jag kommer definitivt att behöva flytta på i alla fall 90% av dem. Om de överlever...
Förlåt mig, snälla piongud, och låt mig ändå njuta av vackra pioner i min trädgård!
1) Flytta helst inte en pion, och om du ändå måste göra det, gör det inte på våren.
Jag flyttade mina pioner och jag gjorde det på våren.
2) När du sätter ner din pion, se till att den har rejält utrymme. En kvadratmeter per planta brukar vara lagom.
Jag satte ner alla mina 12-15 pioner på ett utrymme av kanske en kvadratmeter. Allihop. På samma.
3) När du planterar din pion, se till att du hittar rätt plats med en gång, så att du slipper flytta den fler gånger.
Jag satte ner alla mina 12-15 pioner på ett utrymme av kanske en kvadratmeter. Allihop. På samma. Jag kommer definitivt att behöva flytta på i alla fall 90% av dem. Om de överlever...
Förlåt mig, snälla piongud, och låt mig ändå njuta av vackra pioner i min trädgård!
Jag har en perennplantering!
Söndagen den första april planterade jag (med alltför stor hjälp av min svägerska med den himmelska trädgården) hela min murrundel full med perenner (och några lökar). Mest blev det dagliljor, men även en förruttnad plymspirea, ett pionfält, en stormhatt och ett antal irisar. Ja, ett par aklejor hängde med på ett hörn också. Lökarna var från mitt våriga inomhusprojekt, med pärlhyacinter och snödroppar.
Rent utseendemässigt är det hela ganska intetsägande än så länge, med ett fåtal spraggar som sticker upp ur jorden, men lyckan när jag tittar på det är desto större.
Rent utseendemässigt är det hela ganska intetsägande än så länge, med ett fåtal spraggar som sticker upp ur jorden, men lyckan när jag tittar på det är desto större.
