applicera ofin il

I torsdags fick jag äntligen information om upplägget för kursen som börjar på måndag.
Nu kan jag boka in de dagar då jag måste vara på plats i Stockholm, och ändra en måndag (som enligt planen är den dag jag stannar hemma från jobbet för att plugga) till en onsdag, med allt vad det innebär av vikarier och planering.
Jag har också skaffat lånekort på högskolebiblioteket här i stan, vilket jag tror kan vara en bra idé, eftersom jag mig veterligt är den enda från Eskilstuna på just den här kursen. Alltså blir det förhoppningsvis ingen rusning efter just mina böcker precis när jag behöver dem.
Första övningen ska vara klar till den 13 mars, och jag hoppas att jag fixar det här!

I söndags var jag med min dotter på klädparty hemma hos hennes dagiskompis.

Dotterns "hemmakompis" skulle också dit, eftersom deras mammor känner varandra från föräldragruppen när tjejerna var små, så vi tog bilen hem till dem och så gick vi resten av vägen. Eftersom dottern varit sjuk hade jag tänkt ta med vagnen, så att hon skulle slippa gå hela vägen, men ett ymnigt snöfall på morgonen föranledde ett byte av fordon, från vagn till pulka.

En timme innan vi skulle vara där träffades vi hemma hos dem, och gav oss av till fots... utom min dotter, som självklart inte ville avstå från möjligheten att åka i den nya fina pulkan...
Jag hade hoppats att den andra mamman skulle ha koll på vart vi skulle, eftersom hon bor i närheten, och rent logiskt borde ha promenerat en del i området, men hon hade inte en aning, så vi fick gå på mina bilburna orienteringserfarenheter: Jag har koll på var man svänger av från stora vägen, men den vägen vill man inte gå med barn och pulka, så vi fick försöka hålla oss till någon mindre väg hyfsat parallellt med den stora... vilket ledde till att vi pulsade i djup lössnö och tog en fruktansvärd omväg.

Vi var blöta och trötta när vi slutligen kom fram, men när dotterns overall väl var av dröjde det inte länge innan hon var igång och lekte med dagisskompis J. Vanligen är hon trögstartad, oavsett vem det handlar om, men här kom hon igång direkt. Hemmakompis A, som i vanliga fall är rakt på utan tveksamhet, var dock mer avvaktande och ville att mamma skulle vara med i rummet hela tiden. Till slut gick hon i alla fall iväg själv, men återvände mycket regelbundet för att kolla att mamma var kvar.
J:s kusiner var också där, och liksom A var de stamgäster i vardagsrummet hos mamma. Min egen dotter och J såg vi däremot inte röken av förrän det var dags för fika.

Det var roligt att se hur lätt det var för min försiktiga dotter i det här sammanhanget. Till och med när kusinerna (varav en var en större kille) dök upp var hon självsäker nog att stanna kvar utan att ropa på mig.
Det får mig att inse att hon faktiskt känner sina dagiskompisar, och J i synnerhet, bättre än många av de barn som jag tycker är självklara i hennes liv. Som hennes egna kusiner, till exempel. De har känt varandra hela livet, men de träffas inte varje dag, inte ens varje vecka, så det blir ju inte en så nära relation i alla fall.
Hemmakompisen A träffar vi ganska ofta, enligt mina mått mätt, men i jämförelse med varje dag blir det inte så ofta i alla fall. Även om jag känner hennes mamma bättre än jag känner J:s mamma...
Så det är kanske inte så konstigt att hon är blyg i början när vi är hos kusinerna eller A, men inte hos J.

Slutligen kan jag berätta att promenaden hem gick väsentligt snabbare än ditvägen. Vi hittade nämligen en plogad gångväg, som gick förhållandevis raka vägen hem. Den hade vi i och för sig inte hittat även om vi fortsatt åt det hållet, för den var lite kamouflerad vid infarten... Men nästa gång tar vi den vägen!

Utanför mitt fönster faller snön, även om det inte längre är lika många, lika stora flingor som för en timme sedan. Det får mig att reflektera lite över vintern som vi har haft, för det här är inte snö som lägger sig i ett tunt lager, för att sedan smälta bort innan dagen är slut. Det är påfyllning. Vi hade redan omkring en decimeter, och nu kommer det mer. Till råga på allt har decimetern legat i två veckor nu, och även då var det fråga om påfyllning. Februari har i stort sett varit snöig från början till nu, och det ser väl inte ut att försvinna i första taget...
Och på julafton snöade det här hos oss, och med hjälp av lite påfyllning låg den snön kvar hela jullovet i alla fall, och jag tror att vi hade några dagar in på terminen också.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det varit en ganska bra snövinter, för att vara i de här trakterna. Lite som jag minns det från min barndom, när vi hade skidtävling i trakten mer eller mindre varje år, för snön låg så länge och så djup att man hann planera, göra spår och genomföra tävlingen innan den smälte bort.

För att ta funderingarna ett steg vidare, kommer jag in på vårtecken som kan komma att få en revival i år.
Nu har det varit några år när takdropp knappast förknippats med våren, utan med regnväder, eller möjligtvis med dagen efter ett enstaka snöfall, vare sig det inträffar i januari eller mars. I år kan det mycket väl bli ett riktigt vårtecken, för nästa vecka är det kalendarisk vårmånad, och i nuläget ligger snön ganska tryggt på taken. När snön nu får för sig att smälta är det nog våren som är på gång.
Den gamla klassiska snön börjar smälta invid husväggen i söderläge kan också få en uppgradering från "än sen" till "äntligen", när det väl kommer dithän.
Har vi tur kan snödropparna få göra skäl för sitt namn och sticka upp ur snön med sina vita blommor, och då inte bara för att de började blomma i januarivärmen för att överraskas av ett måttligt snöfall...

Det finns säkert fler, så kommentera gärna!

Nu har den sista koppan torkat in, och jag tror nog att vi kan säga att hon är officiellt frisk.
Hon fick, till sin lycka, åka på kalaset igår, och efter några misslyckade försök kunde hon själv klättra både upp på och ner från ettåringens gungelefant, och då var lyckan total. Det var med andra ord en bra dag.

Idag ska vi på klädparty hemma hos hennes dagiskompis, och eftersom hennes hemmakompis också ska dit, kommer vi att promenera med dem i all den nyfallna snön. Den ursprungliga planen var att ta med vagnen, om hon blir trött, men nu blir det pulkan istället. Jag har en känsla av att det blir en bra dag idag också.

Och i morgon ska hon till dagis igen. Dit har hon längtat sedan förra lördagen, när vattkopporna kom på allvar, så det blir nog ett kärt återseende. Här staplar vi bra dagar på varandra!

Idag ska vi enligt planen på ettårskalas. Dottern har varit hemma hela veckan med vattkoppor, och hennes far har hela tiden sagt att "på lördag är du frisk och då ska vi åka på kalas".
För att man ska räknas som frisk, eller snarare smittfri, krävs att kopporna har torkat in. Idag har hon en koppa som vi tycker är svårbedömd. Har hon blivit frisk? Kan vi åka?

Nu kollar vi koppan med jämna och ojämna mellanrum, väntar på att klockan ska bli så pass mycket att vi kan ringa till kalasfamiljen och fråga hur de ställer sig till en eventuell vattkoppssmitta och hur många andra barn som kommer. Jag tycker att risken är överhängande att vi inte får komma idag, men sambon fortsätter att prata om hur roligt det ska bli att åka...

Hur besviken kommer hon inte att bli, en tjej på knappt fyra, som inte får åka på kalas? Speciellt som hennes far inte har gjort annat än att bygga upp förväntningarna...
Hoppas att vi får komma!

De senaste nätterna har jag njutit av lyxen att ha eget rum. Anledningen till detta är att dottern är sjuk, och sover då av någon anledning bättre i vårt sovrum. Detta kombinerat med att jag har haft arbetsdagar att förbereda mig för, har lett till att lilltjejen och jag har bytt sängar med varandra.

Det har varit skönt, förstås, jag har sovit ostörd (utom när hon vaknade och gjorde sig osams med sin far vid halv ett natten till tisdagen) och haft möjlighet att ha lampan tänd precis så länge jag vill.
Men det har varit lite obekvämt också, om man betänker att jag väger i runda tal 60 kilo mer än min dotter, och ändå har sovit på hennes madrass...
Och så har det varit lite sorgset. De andra två sover tillsammans i det andra rummet, det är bara jag som  inte får vara med. Snyft!

I natt får vi väl se hur det blir. I morgon är det nämligen jag som ska vara hemma, och jag vet inte om sambon vill offra vare sig rygg eller nattsömn...

Ja, efter en riktigt lång period av hälsa har lilltjejen nu blivit sjuk. "På riktigt" den här gången. En sjukdom som har ett namn, inte bara den gamla vanliga febern som drar orken ur henne helt utan synbar anledning. En sjukdom som ingen kan argumentera emot, om de nu skulle vilja det. Hon har de klassiska kopporna, helt enligt instruktionsboken, till och med febern det startade med höll sig inom ramarna: 38-39 grader.

Hon är hur som helst ganska pigg idag. Febern är lägre, och bortsett frn hennes enstaka utbrott av akut sitt-i-knät-behov just när jag lägger laptopen i knät har hon varit på gott humör också. Vi har gjort finfina hjärtan av piprensare och pärlor (dagen till ära), tittat på film och målat hennes tånaglar i de fyra favoritfärgerna: Lila, rosa, blå och glitter.

Jag håller på och planerar VAB-upplägget. Vi får ju dela på det, men det passar mig rätt bra att det är sportlov, eftersom vi har ganska radikalt färre barn, och därför kanske inte behöver vikarie, och förskoleklassen påverkas inte alls. Har skickat en förfrågan till kollegerna, vilka dagar jag behövs bäst, så får sambon ta dem... Nu när vi vet att det ganska säkert blir hela veckan. Kanhända har det gått över till på fredag, men knappast tidigare.

Just nu upptas mina tankar av något som jag inte vill/tycker att jag kan dela med mig av, vilket leder till att mina inlägg på bloggen blir lite torftiga och fåtaliga.

Något jag i alla fall kan skriva om är de ekonomiska betänkligheter som har drabbat mig efter insikten om vilken omfattning mina studier kommer att uppnå.
Min pyssellängtan drev mig att skriva upp både kom-i-gång-paket filtning och de fantastiska stickringarna när jag formulerade min beställning till Slöjddetaljer för ett par veckor sedan. Idag kunde jag äntligen klicka iväg beställningen, och till följd av de tidigare omtalade betänkligheterna fattades såväl filtning som stickning på listan... Det finns även en koppling till studiernas tidsåtgång, eftersom det naturligtvis kommer att stjäla tid från pysslandet. De flesta andra sysselsättningar jag ägnar mig åt har någon form av företräde när det gäller att fördela den tid jag har till mitt förfogande, så pysslet får stryka på foten. Då är det ju lite synd att slänga ut mina surt förvärvade pengar på något jag inte kommer att ha tid att använda.
Dagens beställning till Oriflame andades likväl besparing. Jag knappade in varor till ett värde av närmare 2000 kronor, men endast kataloger plus en necessär för 69 kronor kommer att hamna hos mig...

Slutligen vill jag belysa min vikande statistik här på bloggen. En enda besökare sedan den 22 januari renderar endast en prick på diagrammet, och jag har för avsikt att experimentera med denna siffra, för att få lite fler besökare. Ni kommer att få mer information när det blir aktuellt.