Dagis är bra för sömnen!

Min dotter ägnade hela sista veckan av semestern åt att vakna mellan fem och sex på morgonen, och kräva att få gå upp, alternativt sova hos mamma.

Sedan hon började på dagis har hon sovit betydligt längre. Jag har vid ett tillfälle fått ligga ända till tjugo över sju. Då fick jag bråttom, så nu har jag åter börjat ställa väckarklockan. (Den var ju ganska överflödig ett tag.)

Hon har också börjat nöja sig med att vara vaken utan att gå upp. Jag kan höra henne snacka med gosisarna, men det kommer inget illvrål om att hon "måste komma ner". Det är liksom bra ändå.

Det är jätteskönt!

Det har varit sommar.

Jag vägde mig på den fantastiska vågen i torsdags. Jag har gått upp i vikt, men skyller allt på sommaren. Neddragning på motionen och uppdragning på näringsintaget... Inget oväntat resultat, va?

På plats!

Rosgropsrosen är på plats, och nödklippt. (Sambon misshandlade den med en vattenslang, så till den milda grad att det nu endast återstår en decimeter av min meterhöga ros... Men den hämtar sig till nästa år.)
Bakom rosen har jag planterat två blå bolltistlar, vilket jag hoppas kan bli effektfullt.

Planteringen på murkrönet är nu en veritabel skog av fänrikshjärta. Två ruggar förvandlades snabbt till massor av plantor, som fyller upp rabatten rätt bra på egen hand. Dessutom finns fem franska kungsljus, en perenn fingerborgsblomma, en kantnepeta, en axveronika och ett antal varierande lökar. Och så mina tre pioner, som jag grävt runt när jag planerat rabatten. Och så ytterligare en ros. Jag som bara skulle ha en ros på pergolan. Nu har jag redan fyra stycken, innan pergolan ens är byggd...

Rabatten har förresten växt, alldeles oförhappandes. Jag trodde att den var färdig i söndags, men tji fick jag, den ville bli ytterligare ett par kvadratmeter större, och omfatta min plymspirea. När jag någon gång får tid ska jag gräva klart även detta.

Schema

Jag har suttit ett par veckor och filat på dotterns dagisschema. Ta hänsyn till mina tider, hennes rutiner och sambons jobb. Ändring mitt i på grund av nytt schema för mig. Räkna timmar, planera den ultimata lämningstiden för att jag ska hinna till jobbet i tid, se till att sambon fixar sina 41 timmar utan att behöva gå upp i ottan varje dag, att dottern inte får omänskliga dagar... Mycket att tänka på!

I går morse fyllde jag i blanketten, men kom på att sambon också ska skriva på...
Sen blev det inte av igår, så ikväll fick han äntligen fatta pennan. Strax efteråt underkänner han våra torsdagar, som slutar för sent, så det blev till att plocka fram tipp-ex och göra om. Jag får lite mindre stressigt, och dottern får förhoppningsvis mat före fem på torsdagar, så det är väl okej, men det kunde han väl ha sagt när jag satt och räknade!

Slitigt!

Jag har börjat jobba!
Förra veckan var jag på jobbet, men det var så få barn och så mycket personal att det inte kändes så betungande. Den här veckan har jag börjat JOBBA.

I måndags varade arbetsdagen från nio på morgonen till elva på kvällen. Upptakt, med samarbetsövningar, god mat och trevligt sällskap. Jag gick på lina, löste problem och trasslade mig fram fastspänd i ett rep.

Igår (tisdag) började arbetsdagen efter lunch (tack för elva timmars vila-lagen!) med föreläsning och gympapass, vilket resulterade i att jag numera kan titulera mig rörelseinspiratör!

Idag (onsdag) satt jag vid ett bord, reste mig och gick till ett annat bord, tillbaka till första bordet, och så vidare fram och tillbaka hela dagen. Det var verksamhetsplan, likabehandlingsplan, mål och visioner om vartannat. Lyssna, lyssna, lyssna. Tänka, tänka, tänka. Sitta, sitta, sitta. Tråkigt, tråkigt, tråkigt!

Jag är så trött att jag går i dvala när jag kommer hem, och oroas över möjligheten att det kommer att hålla i sig. Så här trött vill jag inte vara!

Det börjar röra på sig...

Rosen har fått ytterligare knoppar, klematisen blommar, jag har grävt nästan hela rabatten på murkrönet och dessutom planerat växtvalet hyfsat.

Jag har ännu inte hämtat min "rosgropsros" (den jag skulle få om jag grävde en grop), men jag har blivit lovad ytterligare en ros. Den har jag dock ingen plats till än.

Gräsmattan nere vid vägen börjar nu skifta i grönt, och det har ännu inte gått en vecka sedan sådd.

RSS 2.0