Ofrivillig bloggbrist
Min sambo har återigen formaterat datorn, och när virusprogrammet är nytt tycker det inte om bloggsidor. De är farliga monster som måste stoppas, och jag hade först inte orken att strula med det, sedan upptäckte jag att jag inte hade lösenordet, så det tog en stund...
Nu är jag i alla fall tillbaka, och kan kortfattat meddela att jag har köpt en ny ros(...), min dotter har fått en ny stor säng, jag har flyttat min rhododendron, planterat lökar, börjat med lunchpromenader, tappat bort halva min budget i formateringen, köpt regnkläder, men inga stövlar... Det finns alltså en del att blogga om.
Vi hörs!
Nu är jag i alla fall tillbaka, och kan kortfattat meddela att jag har köpt en ny ros(...), min dotter har fått en ny stor säng, jag har flyttat min rhododendron, planterat lökar, börjat med lunchpromenader, tappat bort halva min budget i formateringen, köpt regnkläder, men inga stövlar... Det finns alltså en del att blogga om.
Vi hörs!
Trädgårdsresa i morgon!
Jag är riktigt peppad inför morgondagen! För andra gången i mitt liv ska jag åka till Zetas (den mest fantastiska handelsträdgård man kan tänka sig!) och jag blir glad bara jag tänker på det!
Det är löktider, så mina tankar kretsar nu mest kring lökar, och var jag ska sätta dem, hur många jag orkar gräva ner och vilket färgschema jag ska bestämma mig för. Tulpanerna har jag lagt åt sidan, eftersom mina kära vänner rådjuren besöker mig så frekvent som de gör. Narcisser ska ju vara bra på det viset, så det blir nog en del gult... Det finns också en massa fina smålökar...
Men när man åker till Zetas kan man inte riktigt bortse från möjligheten att man hittar en eller annan fin perenn eller buske att ta med sig hem. Och min rhododendron ska ju planteras om och behöver då en trevlig klematis att kramas med. För att inte tala om att mitt nästa rabattprojekt behöver en ros...
Jag längtar till i morgon!
Det är löktider, så mina tankar kretsar nu mest kring lökar, och var jag ska sätta dem, hur många jag orkar gräva ner och vilket färgschema jag ska bestämma mig för. Tulpanerna har jag lagt åt sidan, eftersom mina kära vänner rådjuren besöker mig så frekvent som de gör. Narcisser ska ju vara bra på det viset, så det blir nog en del gult... Det finns också en massa fina smålökar...
Men när man åker till Zetas kan man inte riktigt bortse från möjligheten att man hittar en eller annan fin perenn eller buske att ta med sig hem. Och min rhododendron ska ju planteras om och behöver då en trevlig klematis att kramas med. För att inte tala om att mitt nästa rabattprojekt behöver en ros...
Jag längtar till i morgon!
Trädgård, trädgård, trädgård
När jag fyllde trettio år förra hösten fick jag en hyfsad summa pengar, som jag bestämde mig för att satsa på min trädgård. Jag handlade och handlade och jag har väl aldrig köpt så mycket växter på så kort tid. Prydnadsbuskar och bärbuskar och perenner och klängväxter... Köpa, gräva, vattna, köpa, gräva, vattna... Nu har jag faktiskt en riktigt fin liten trädgård, om jag får säga det själv.
Men när jag räknar efter är det allra mesta sådant som inte köpt själv!
Äppelträdet fick min dotter i ettårspresent. Stora schersminen, pionerna och plymspirean fanns på tomten när vi köpte, liksom rhododendron.
Av alla 20-25 dagliljeruggar jag har, har jag bara betalat för en enda. De andra har jag antingen fått av någon av mina trädgårdsinspiratörer eller sparat från tomten.
Min svägerska med den himmelska trädgården har skänkt så mycket växter att jag inte ens vågar tänka på det, och eftersom min svärmor flyttar från sin trädgård har jag även fått bidrag därifrån.
Min farmor ska också flytta snart, så en och annan växt har jag blivit lovad, bland annat dahlior.
När min sambo fyllde nyligen fick han (vi) såväl rabarber som krusbär och björnbär, plus presentkort att köpa mer växter för.
Magnolian fick jag i Mors-dags-present i år.
Tre av mina fem rosor är skänkta. En av de övriga köpte jag i fyndhörnan, hundra kronor billigare än annars.
Jag har hittills tre rabatter i min trädgård, alla modell större. Dessa är nästintill proppfulla med växter, och det jag betalat för i dessa tre rabatter är: 1 prydnadskörsbär (buske), en prydnadsapel (buske), en daglilja och ett prydnadsgräs.
Och alla växter jag köpt har jag alltså betalat med "fådda" pengar.
Men när jag räknar efter är det allra mesta sådant som inte köpt själv!
Äppelträdet fick min dotter i ettårspresent. Stora schersminen, pionerna och plymspirean fanns på tomten när vi köpte, liksom rhododendron.
Av alla 20-25 dagliljeruggar jag har, har jag bara betalat för en enda. De andra har jag antingen fått av någon av mina trädgårdsinspiratörer eller sparat från tomten.
Min svägerska med den himmelska trädgården har skänkt så mycket växter att jag inte ens vågar tänka på det, och eftersom min svärmor flyttar från sin trädgård har jag även fått bidrag därifrån.
Min farmor ska också flytta snart, så en och annan växt har jag blivit lovad, bland annat dahlior.
När min sambo fyllde nyligen fick han (vi) såväl rabarber som krusbär och björnbär, plus presentkort att köpa mer växter för.
Magnolian fick jag i Mors-dags-present i år.
Tre av mina fem rosor är skänkta. En av de övriga köpte jag i fyndhörnan, hundra kronor billigare än annars.
Jag har hittills tre rabatter i min trädgård, alla modell större. Dessa är nästintill proppfulla med växter, och det jag betalat för i dessa tre rabatter är: 1 prydnadskörsbär (buske), en prydnadsapel (buske), en daglilja och ett prydnadsgräs.
Och alla växter jag köpt har jag alltså betalat med "fådda" pengar.
Som nyförlovad!
Idag firar jag och min sambo sju års förlovning.
I morse var det alltså sju år sedan vi råkade sätta på MTV innan vi skulle till jobbet, och de spelade vår låt. Eftersom ringarna var inhandlade och bara väntade på tillfället, och åtta är bådas vårt turtal, passade åttonde september utmärkt. Spontant och alls icke välplanerat, eftersom han hade en spelafton inplanerad med killgänget samma kväll... Jag åkte ensam till mina föräldrar med en sprillans ny glänsande ring på fingret.
När jag var gravid gick jag upp en hel del i vikt, och ringen fick tillfälligtvis flytta till en guldkejda runt halsen. Men trots att kilona (nästan) är borta har ringen envist vägrat passa på fingret. Och kedjan brast för två år sedan, när jag satt och ammade och dottern var klåfingrig... Sedan dess har ringen legat i en låda i väntan på utkomsten av träningsfilmen "Pilates för ringfingrar".
Igår, efter många om och men, kom jag äntligen iväg till min sambos jobbarkompis, tillika silversmed, som lovat att hjälpa mig att bulta ut ringen en aning. Det var inte så lätt som vi hoppades, så jag fick hämta den idag på förmiddagen, men då passade den också perfekt, och den glänste vackert där den fann sin plats på mitt finger.
Så dagens romantiska lunch på restaurang fick ett extra romantiskt skimmer över sig, då jag kände mig nyförlovad igen! (Inte ens fästmannens envisa huvudvärk, som förkortade vår stund på egen hand, kunde förta min lycka över att åter känna mig förlovad - inte bara veta att jag är det.)
I morse var det alltså sju år sedan vi råkade sätta på MTV innan vi skulle till jobbet, och de spelade vår låt. Eftersom ringarna var inhandlade och bara väntade på tillfället, och åtta är bådas vårt turtal, passade åttonde september utmärkt. Spontant och alls icke välplanerat, eftersom han hade en spelafton inplanerad med killgänget samma kväll... Jag åkte ensam till mina föräldrar med en sprillans ny glänsande ring på fingret.
När jag var gravid gick jag upp en hel del i vikt, och ringen fick tillfälligtvis flytta till en guldkejda runt halsen. Men trots att kilona (nästan) är borta har ringen envist vägrat passa på fingret. Och kedjan brast för två år sedan, när jag satt och ammade och dottern var klåfingrig... Sedan dess har ringen legat i en låda i väntan på utkomsten av träningsfilmen "Pilates för ringfingrar".
Igår, efter många om och men, kom jag äntligen iväg till min sambos jobbarkompis, tillika silversmed, som lovat att hjälpa mig att bulta ut ringen en aning. Det var inte så lätt som vi hoppades, så jag fick hämta den idag på förmiddagen, men då passade den också perfekt, och den glänste vackert där den fann sin plats på mitt finger.
Så dagens romantiska lunch på restaurang fick ett extra romantiskt skimmer över sig, då jag kände mig nyförlovad igen! (Inte ens fästmannens envisa huvudvärk, som förkortade vår stund på egen hand, kunde förta min lycka över att åter känna mig förlovad - inte bara veta att jag är det.)
