Utveckling
För det första har hon växt. Jag vet inte hur mycket, för vi går inte till BVC lika ofta längre, men hon är helt klart både större och tyngre nu än tidigare. Och inte blev hon mindre när vi i början av veckan hade besök av en ännu mindre spädis... En månad yngre, men väldigt mycket mindre! Särskilt huvudet var så otroligt mycket mindre än lillans, och huvudet gör mycket för intrycket av storlek, har jag märkt.
För det andra skrattar hon. Inte så att det hörs, men det syns desto mer!
Hon är stadig. På tvåmånaderskontrollen imponerade hon på såväl läkare som sköterska, och de ska väl ha träffat en och annan tvåmånadersbäbis, och borde därmed ha koll på vad som är imponerande. (Stolt mor!) Hon kan nästan sitta i knät nu, istället för att bara ligga i famnen, även om det fortfarande är det hon gör mest.
Hon har börjat "prata". Hon gör ljud ganska ofta, och ibland låter det som riktiga ord. Storasyster är särskilt bra på att tolka ljuden som ord, men hon har väl kvar förståelsen för bäbisspråk på ett annat sätt än vi vuxna... =)
Hon har mer "vaken utan att äta-tid". Hon kan sitta i babysittern och bara vara nöjd med livet en lång stund. Att studera syrrans påhitt räcker långt, och så kan hon ju titta närmare på olika ljuskällor, såsom himlen, lampor och olika skärmar (dator och TV).
Julen har börjat!
I morgon är det första advent, och i år frångick jag principen om att inte pynta förrän just den dagen, eftersom vi i år ska ha gäster på eftermiddagen. Då är det ju trevligt att inte behöva trilskas med att få ner lådan från vinden (dvs tjata på karln, som sedan motvilligt hämtar ner den...), stressa ut i skogen och samla mossa till adventsljusstaken, virra runt i huset med de till antalet något för få elljusstakarna för att hitta bästa placeringen och dessutom stryka gardinerna. För att inte tala om alla andra små sysslor som man kommer på när man väl är igång...
I år har jag sparat några få godbitar att stressa med i morgon:
Inhandla långa fina ljus till ljusstaken och julstjärnor till köksfönstret, baka en saffranskaka till fikat och få iväg sambon till affären, så att vi kan genomföra underhållandet av våra gäster med såväl glögg som ovan nämnda kaka. Ja, och så sätta upp den nystrukna gardinen i dotterns rum.
Det är nog ungefär det. Det borde kunna funka!
Sömn
Lillan är nu två månader gammal, och överraskar sina föräldrar med att redan ha humana sovrutiner. Kvällarna är ett enda amningsmaraton, men runt elvatiden funkar det att lägga henne i den egna sängen, och sedan sover hon sammanhängande till fyra-, fem- eller till och med sextiden.
Denna underbara vana innebär att jag som mamma får runt sex timmars ostörd sömn i egen säng, nästan varje natt. Jag är så innerligt tacksam, och känner mig nästan lite elak när jag berättar för andra bäbisföräldrar om våra nätter. Men bara nästan. =)
Dagarna brukar oftast vara lugna på förmiddagen, med mycket sömn. Fram på eftermiddagarna blir det tätare mellan amningarna och då minskar förstås sömnen, för att nästan upphöra till kvällen, då amningsmaratonet drar igång igen.
Vissa dagar skrämmer hon mig nästan, som den gången hon sov nio timmar på natten, utan att äta.
Eller när hon sov sex timmar, åt, sov sex timmar till, åt, sov tre timmar, åt och sedan sov ytterligare drygt tre timmar... Två gånger fick jag lov att väcka henne, och en gång störde jag henne medvetet för att hon skulle vakna "av sig själv"...
Det jobbigaste med att hon sover så mycket är att jag blir "mjölkstinn". Det blir lite "Dolly Parton-effekt" och jag får ganska ont... Ibland pumpar jag ur, men eftersom vi inte har rutin på att använda mjölken försöker jag hellre vänta ut henne.
Hon är också ett sådant där klassiskt bilbarn, så om hon någon gång inte sover så bra, är det ett hyfsat säkert kort att sätta henne i bilbarnstolen och köra en sväng. Tyvärr är det nu så kallt ute att man måste pälsa på henne, och när hon sedan sover vidare efter hemkomst blir hon genomsvettig. Alternativet är att väcka henne genom att ta av kläderna...
Nu hoppas jag bara att detta sömnmönster inte kommer att gå helt om intet bara för att jag lovsjungit det så offentligt. Kvällarnas maraton får gärna lugna sig, men jag hoppas att hon fortsätter att sova om nätterna!
