Husmålningsmaraton
När jag gick på semester för sex veckor sedan berättade jag för alla som frågade att jag skulle måla hus på semestern. På måndag måste jag återigen tillbaka till arbetet utan att ha ett färdigmålat hus. Detta trots att vädret har erbjudit hur mycket tid som helst till målning.
Hur bär man sig då åt för att nå detta tvivelaktiga resultat? Ja, låt oss börja från början. Min sambo är världens mest noggranna människa. När jag tänker "Åååå, börja måla!" plockar han istället fram målartvätt och börjar undersöka alla hemligheter och fallgropar som finns inom denna konstform. Det är absolut rätt, huset hade stått omålat på tok för länge och behövde tveklöst en ordentlig skrubbning, men nu har vi garanterat om inte Världens, så i alla fall Sveriges renaste hus.
Därefter skulle det oljas, och även här finns oändliga dilemman att sätta sig in i. Blir det för mycket, blir det för lite, har jag gjort rätt, borde jag ha gjort si istället för så...
Inte nog med detta, för säkerhets skull ignorerar vi tillverkarens utlåtande om att man kan måla "vått i vått" och börja grundmåla innan oljan har torkat, för de vet nog inte...
Usch, jag måste bara få bryta in och tala om att jag älskar min sambo, och att vi kommer att ha världens finaste hus!!!
När oljan fått torka på rätt sätt är det dags för grundmålning, och nu börjar det smått varulvslika beteendet att undvika solen som pesten. Minsta solstråle och väggen är säkert förstörd. Därmed inleds också ringdansen kring huset, med målning där det är skugga, men först efter att man insett att det är näst intill omöjligt att både måla och låta färgen torka 16 timmar utan minsta solbelysning.
Efter detta kommer det mest oväntade av allt! Min älskling (som jag återigen vill poängtera att jag älskar) låter någon annan måla grundfärg. Redan från början har han bestämt sagt att han ska måla all grund själv, så att han vet att det blir ordentligt gjort, men plötsligt står hans svåger där med penseln i handen. Dessvärre slutade det med att han fick jaga blåsor efter att det alltför tjocka lagret färg utsatts för solljus... Efter ytterligare några dispyter kom inte svågern tillbaka. Jag tror inte att de är osams, men de undviker att måla ihop.
Sedan bedömde målarmästarn att de sidor som var grundade kunde bestrykas med täckfärgen, som vi så noggrant sett ut, antecknat NCS-numret på och fått oss tillblandad. Detta var något vi sett fram emot. Det var ju en så fin färg, så perfekt grå till våra röda takpannor. Men när färgen kom upp på väggen var den inte så fantastisk som vi hade väntat oss. Men det blir väl bättre med andra strykningen. Eller när gräset kommer till. Eller... Hade vi helt enkelt glömt bort hur ljus den var? Efter att ha målat halva huset åkte vi till huset som vi hade som förebild, bara för att konstatera att vi hade fått fel färgnummer av ägaren när vi frågat ungefär ett år tidigare.
Man skulle kunna säga att inspirationen rann av oss. Åtskilliga besök vid det semestertomma huset (och lite förklarande samtal med grannarna) med färgkartor för att avgöra vilket nummer den rätta färgen hade., två svindyra och värdelösa provburkar, samtal till husfirman, mail till färgtillverkaren, ytterligare en provburk och ÄNTLIGEN!!! Vi hittade (nog) rätt färg. Sedan skulle färgen brytas om, vilket fungerade, tack och lov! Det var väl klart för en vecka sedan, men än så länge finns ine en droppe av den rätta färgen på vårt hus.
I onsdags målade vi (han påstår att jag hjälper till lika mycket som han, eftersom jag tar hand om dottern och lagar maten medan han målar, så jag skriver vi trots att jag bara satt på en stol och tittade på honom och gjorde djupa reflektioner kring målningens väsen) i alla fall färdigt grundlagret. Så när som på en och en halv bräda. Då tog nämligen färgen slut. Snacka om att allt som kan jävlas gör det! Torsdag kväll blev det äntligen färdigt, men hellre än att börja med det grå började målarmästarn plantera äppelträd. (Jag älskar honom)
Kanske i morgon...
Dags att uppdatera
Jag har tänkt skriva ett tag nu, utan resultat. Fick en liten knuff i rätt riktning av Pzikotropens inlägg om bloggens härlighet, och samma dag hittade jag även ett nytt inlägg av Maru. Inspirationen flödade, men tyvärr inte tillräckligt...
Idag fick jag oväntad inspiration när jag var på en dammande torr marknad, och träffade en okänd läsare, som tyckte att jag borde skriva mer. (Hon är inte okänd, men jag visste inte att hon läste min blogg) Tydligen var det vad som krävdes.
Dottern går... nästan. Idag tror jag faktiskt att hon tog ett alldeles spontant steg, det första utan stöd. Tidigare har hon gått massor med stöd, och enstaka steg när vi luras och drar bort händerna en bit när hon ska ta tag... (Tänk vad man är elak mot sina barn egentligen! Vänta bara tills hon ska lära sig cykla!!! *grymt skratt*) Jag såg inte riktigt, men i ögonvrån såg jag att hon stod utan stöd av soffan och sedan tog hon ett steg ut på golvet.
Det känns lite underligt när sådant händer när man är ensam med henne. Efter en stund börjar jag tvivla på att det verkligen har hänt. Ingen kan ju bekräfta det, utom lilltjejen, förstås, men hon säger mest bara "titta", "mamma", "pappa" och sitt lilla handtecken för "surrande flygfä, exempelvis en fluga", vilket består av att handen rör sig som en liten vimsig flugas flygrutt. I vilket fall som helst säger hon ytterst sällan saker i stil med "Kommer du ihåg när jag tog ett steg bort från soffan utan att hålla i mig, mamma, det var väl häftigt!?"
Jag är alltså ensam i kväll. Karln är på "Risk-kväll" med polarna. (De spelar brädspel) Dessa brukar dra ut på tiden i det oändliga. Kvällens värd har för vana att dricka kopiösa mängder och sedan ta mer tid på sig att tänka igenom varje drag ju fullare han blir. Av någon anledning vinner han ofta med den taktiken. Själv har jag: Cyklat trehjuling med dottern (världens smidigaste trehjuling, med handtag/styrstång bak, säkerhetsbälte, trilla-ur-skydd och ringklocka. Hon älskar den!) gungat, lagat mat, bytit blöja, ätit, tvättat, torkat, borstat tänder, läst saga, killat sagan på magen (fråga inte ens), nattat, bytt blöja, nattat igen, tittat på valda delar av the Wedding Singer, vattnat blommorna i trädgården och nu bloggat... Om sanningen ska fram har jag även vräkt i mig tre påsar med brända mandlar. Hur som helst, jag känner inte att jag har haft världens mest produktiva kväll!
Jag ska nu försöka få det här inlägget publicerat innan något blir fel, men jag vill göra reklam för kommande inlägg (så att jag inte kan strunta i att skriva dem): Husmålningsmaraton, Dåligt äppelträdssamvete, Ökenhetta och Skohylla vs Grind. Där har ni något att se fram emot!
