applicera ofin il

Jag har flyttat över mina trädgårdstankar till en ny blogg, med namnet Trädgårdstankar.
Den återfinns på adress http://carbeagus.tradgardsblogg.se/ 

Välkomna dit om ni är intresserade av mina framtida trädgårdsprojekt!

Jag är riktigt peppad inför morgondagen! För andra gången i mitt liv ska jag åka till Zetas (den mest fantastiska handelsträdgård man kan tänka sig!) och jag blir glad bara jag tänker på det!

Det är löktider, så mina tankar kretsar nu mest kring lökar, och var jag ska sätta dem, hur många jag orkar gräva ner och vilket färgschema jag ska bestämma mig för. Tulpanerna har jag lagt åt sidan, eftersom mina kära vänner rådjuren besöker mig så frekvent som de gör. Narcisser ska ju vara bra på det viset, så det blir nog en del gult... Det finns också en massa fina smålökar...

Men när man åker till Zetas kan man inte riktigt bortse från möjligheten att man hittar en eller annan fin perenn eller buske att ta med sig hem. Och min rhododendron ska ju planteras om och behöver då en trevlig klematis att kramas med. För att inte tala om att mitt nästa rabattprojekt behöver en ros...

Jag längtar till i morgon!

När jag fyllde trettio år förra hösten fick jag en hyfsad summa pengar, som jag bestämde mig för att satsa på min trädgård. Jag handlade och handlade och jag har väl aldrig köpt så mycket växter på så kort tid. Prydnadsbuskar och bärbuskar och perenner och klängväxter... Köpa, gräva, vattna, köpa, gräva, vattna... Nu har jag faktiskt en riktigt fin liten trädgård, om jag får säga det själv.

Men när jag räknar efter är det allra mesta sådant som inte köpt själv!

Äppelträdet fick min dotter i ettårspresent. Stora schersminen, pionerna och plymspirean fanns på tomten när vi köpte, liksom rhododendron.
Av alla 20-25 dagliljeruggar jag har, har jag bara betalat för en enda. De andra har jag antingen fått av någon av mina trädgårdsinspiratörer eller sparat från tomten.
Min svägerska med den himmelska trädgården har skänkt så mycket växter att jag inte ens vågar tänka på det, och eftersom min svärmor flyttar från sin trädgård har jag även fått bidrag därifrån.
Min farmor ska också flytta snart, så en och annan växt har jag blivit lovad, bland annat dahlior.
När min sambo fyllde nyligen fick han (vi) såväl rabarber som krusbär och björnbär, plus presentkort att köpa mer växter för.
Magnolian fick jag i Mors-dags-present i år.
Tre av mina fem rosor är skänkta. En av de övriga köpte jag i fyndhörnan, hundra kronor billigare än annars.

Jag har hittills tre rabatter i min trädgård, alla modell större. Dessa är nästintill proppfulla med växter, och det jag betalat för i dessa tre rabatter är: 1 prydnadskörsbär (buske), en prydnadsapel (buske), en daglilja och ett prydnadsgräs.

Och alla växter jag köpt har jag alltså betalat med "fådda" pengar.

Rosgropsrosen är på plats, och nödklippt. (Sambon misshandlade den med en vattenslang, så till den milda grad att det nu endast återstår en decimeter av min meterhöga ros... Men den hämtar sig till nästa år.)
Bakom rosen har jag planterat två blå bolltistlar, vilket jag hoppas kan bli effektfullt.

Planteringen på murkrönet är nu en veritabel skog av fänrikshjärta. Två ruggar förvandlades snabbt till massor av plantor, som fyller upp rabatten rätt bra på egen hand. Dessutom finns fem franska kungsljus, en perenn fingerborgsblomma, en kantnepeta, en axveronika och ett antal varierande lökar. Och så mina tre pioner, som jag grävt runt när jag planerat rabatten. Och så ytterligare en ros. Jag som bara skulle ha en ros på pergolan. Nu har jag redan fyra stycken, innan pergolan ens är byggd...

Rabatten har förresten växt, alldeles oförhappandes. Jag trodde att den var färdig i söndags, men tji fick jag, den ville bli ytterligare ett par kvadratmeter större, och omfatta min plymspirea. När jag någon gång får tid ska jag gräva klart även detta.

Rosen har fått ytterligare knoppar, klematisen blommar, jag har grävt nästan hela rabatten på murkrönet och dessutom planerat växtvalet hyfsat.

Jag har ännu inte hämtat min "rosgropsros" (den jag skulle få om jag grävde en grop), men jag har blivit lovad ytterligare en ros. Den har jag dock ingen plats till än.

Gräsmattan nere vid vägen börjar nu skifta i grönt, och det har ännu inte gått en vecka sedan sådd.

Min lilla rosenbuske ståtar med tre knoppar i varierande storlek. Den största av dem sväller ut och jag hoppas att den slår ut nu snart. Helst innan rådjuren mumsar i sig hela härligheten!

Jag har massor av planer för min trädgård, men jag kommer ingen vart med någonting.

Jag har två rabatter som ska grävas och planteras.
En större plantering, med både buskar och perenner, som ska grävas, fyllas med jord och planteras. Den ska även muras lite. 
En obestämd plantering vid en sten, som ska planeras färdigt.
En rhododendron som ska höjas upp med hjälp av torvblock

Den senaste veckan har jag gjort följande:
Vattnat
Tittat på den blivande stenplanteringen
Stegat ut den större planteringen
Inget mer

Jag har lite stiltje just nu...

Min svägerska med den himmelska trädgården tog mig med till Zetas plantskola i Stockholm i onsdags. (Egentligen var det jag som tog med henne, eftersom hon inte har körkort, men ändå...)
Det var en rakt igenom underbar dag!

Hela stället hade en fantastisk atmosfär och jag blev lycklig bara av att vara där. Allt var så genomtänkt och så fint attt det var en glädje alltihop. Bara att bemöda sig om att bänkarna där krukorna står är snygga, och att fylla dem med sjösten för dränering... Det behöver ju inte vara så snyggt, men det höjer intrycket!

Dessutom fick jag en dag för mig själv, utan sambo och barn, bara jag och det jag är intresserad av.

Men inte nog med det! Jag blev kär också. I en underbar, blekgul daglilja med nästan genomskinliga kronblad. 'Ice Carnival'. Jag köpte en och för första gången i min trädgårdshistoria flyttade jag en växt för att ge plats åt en annan. Jag känner mig lite häftig och erfaren. Det låter liksom som att man är värsta engagerade trädgårdentusiasten när man gör sådant. Och det kanske jag är. Trots att jag än så länge bara har en rabatt...

Jag har (ju?) införskaffat ett nytt exemplar av min mystiskt döda ros. Den var så fin och grön, och slokade bara en aning av törst innan rötterna fått ordentlig kontakt med jorden.

Så en morgon (eller kväll...) när jag tittade närmare på den, upptäckte jag att det saknades delar av bladen i toppen på den. Larver, kanske? Eller några andra små marodörer till skadedjur?
Jag hittade inga ytterligare bevis för det ena eller det andra, förrän jag upptäckte en liten kvist av vårt äppelträd nedanför rosen. Då äppelträdet står flera meter därifrån, började jag ana oråd. Vid en snabb rundkoll avslöjades en ofrivillig toppning av Schersminen intill, utöver ros och äppelträd. I Schersminens grop fanns även otydliga klövspår, som jag senare hittade fortsättningen på nedanför muren, i min murrundel. Mitt i min frösådd av aklejor (och vallmo).

Jag har nu utlyst krig mot dessa inte speciellt små, men ändå marodörer till skadedjur! Överst på önskelistan står nu helstekt rådjur, gärna flera dagar i rad.

(Nja, riktigt så skogstokig blev jag nog inte, men visst är det trist! Och inte längtar jag efter att komma på dem med mulen i min rosbuske igen...)

Jag är inte bara på väg ner i rosträsket, även pelargonträsket hotar att sluka mig.

Eftersom min trädgård har ett ganska oskyddat läge för tillfället, valde jag nästan uteslutande att köpa pelargoner till mina sommarblomskrukor. De tål såväl sol som torka och vind, och passar därför ypperligt i vårt skugglösa blåshål, där vi glömmer att vattna.

Jag hittade några underbara hängpelargoner, vars bladverk imponerade på mig. Det var liksom både färgen och formen, och växtsättet. Blommorna var också fina, men det var inte avgörande.

Dessutom blev det fyra "vanliga" pelargoner, i några olika färgställningar. Speciellt två av den var betagande vackra i färgen.

Nu tycker jag att det dyker upp fler och fler fina pelargoner, både i tidningar och i växtbutikerna. Jag känner och tittar och suktar.

Jag fick två fröplantor idag, att ackompanjera mina två överlevare från förra året i köksfönstret. Det var en fröjd att kasta ut de gröna väggarna av våreld, och istället få lite ljus mellan skira pelargoner. Som grädde på moset upptäckte jag att det är knoppar i en av mina överlevare.

Planen just nu är att skaffa någon att sätta i en liten kruka att ha på trädgårdgbordet. En fin liten sak att fröjdas över... Eller två, eftersom jag har två bord.

Och en ampel till farstukvisten. Med en härlig hängpelargon. Eller en på var sida...

Jag var till handelsträdgården idag, för att byta min döda ros mot ett levande exemplar.
Den rosen var från början ett oplanerat inköp, men nu tror jag att det kommer att bli hur bra som helst. Nevada.

Den enda rosen jag planerade i min trädgård var en klängros på min framtida pergola, och den har jag nu valt ut, så nu suktar jag. Mme Alfred Carrière... Mums!

Nu börjar det dock luta åt en ros i min planerade rabatt intill pergolan också. De ska liksom stå mitt i och vävas ihop med det andra sådär romantiskt som bara rosor kan. Eventuellt blir det en Queen of the musks, jag vet inte...

Efter en runda i min svägerskas med den himmelska trädgården himmelska trädgård (Jo, det ska visst syftas på det viset, även om det ser tokigt ut!) har jag nu en idé om en ros som klänger ner över kanten på muren vid pergolan eller pergolaplanteringen, eller båda, eller hela muren... Frågan är bara vilken... Max Graf ska visst passa för ändamålet, men färgen känns fel. Det får jag fundera på.

Nu har jag även fått en frösådd ros i min murrundel. Det kan vara en äppelros, men det vet jag inte än. Den är knappt en decimeter hög.

Min fina ros, Nevada, som hade sju knoppar bara häromdagen, mår inte alls bra längre. Den hänger och vissnar och torkar in.

Tack och lov köpte jag den på ett bra ställe, så jag får reklamera om den inte tar sig. Nu är det bara att vänta...

Mina dagliljor har börjat blomma idag. Det är massor av knoppar i de gula, så jag hoppas på en lång blomning. De oranga har också fått knoppar, men de kommer nog lite senare. Den tredje färgen, med brunt i, kommer nog inte i år, det är ju bara en liten fröplanta.

Magnolian är nu planterad, det var lördagens trädgårdsframgång. Den sitter så fint i hörnet där huset och pergolan kommer att mötas en dag. Jag brukar titta på den ibalnd, och bara njuta av att den är så vacker. Och den blommar inte ens!

Jag sökte assistans hos min svägerska med den himmelska trädgården, och jag fick inte bara hjälp med magnolian, jag fick även en rosa aklejplanta, hon beskar min halvt intorkade rosbuske och hittade dessutom sju knoppar i den delen som fortfarande lever.

Jag älskar verkligen min trädgård!

Min sambo, som glömde bort mig i morsdagsstressen, gjorde bot och bättring, och det med besked.
När han återvände från fikat hos sin mor, hade han med sig en fin magnoliabuske till mig.

Jag drabbades genast av ångest, eftersom jag vet att magnolian behöver ett skyddat läge, och vår trädgård består just nu inte av ett enda skyddat läge. Den eviga blåsten river och sliter i vartenda hörn av tomten, och jag kan inte utlova något skydd för en magnolia.

Nu har jag dock insett, efter ett samtal med min svägerska med den himmelska trädgården, att jag håller på att skapa skyddade lägen. Allt jag planterar växer upp och skyddar mer och mer för varje år. Det kommer inte alltid att förbli ett infernaliskt blåshål. Jag kommer att ändra på det problemet.

Nu har jag istället det delikata uppdraget att välja mellan alla olika platser jag har hittat för min fina magnoliabuske.

Jag har tidigare funnit ett stort antal lökar i jordmassorna som används som utfyllnad på nedre delen av vår tomt. Två av dem har till och med blommat på sitt nya ställe i min murrundel.

Ihelgen hittade jag en liten rugge med prästkragar i knopp, och några bladrosetter som skulle kunna vara gullviva. Idag visade jag min svägerska med den himmelska trädgården vad jag funnit, och hon spädde på med några bladrosetter av förgätmigej, samt fröplantor av viol. Strax efter sju, när dottern somnat (äntligen), tog jag spaden och en överbliven balkonglåda med mig till fyndplatsen och grävde upp allt jag kunde finna!

Nu tronar mina finfina bladrosetter i sin låda, och jag är mäkta stolt! Jag önskar bara att jag hade lite bättre jord åt dem!

Det är namnet på en klätterros utan taggar, som jag har fått span på till min pergola. Nu är jag helsugen på att bygga min pergola. NU!!!

En av mina låga irisar (trädgårdsiris?) slog ut i blom idag.
Tyvärr blåser det halv storm ute, så den får verkligen sina fiskar varma...

Hela våren har jag gått och irriterat mig på att min sambo inte visat något intresse för trädgården. Jag har fattat beslutet att ignorera hans pessimism och ovilja och istället göra som jag vill, när jag vill. Detta har resulterat i en perennrabatt, ett nio meter långt dike till min syrenhäck, sju djupa gropar med buskar i, tre grunda gropar med pioner i, och tre krukor med varierande innehåll.

Nu har min sambo börjat. Idag låg han på knä och rensade ogräs ur gräsmattan, innan han började vattna densamma. De roligaste var när han förklarade för vår dotter varför han skulle gå ut: "Pappa måste också få göra något roligt." Jag tycker att det är roligt att han är igång, men exakt hur roligt kan det egentligen vara att rensa ogräs i en så ogrästät gräsmatta som vår?

Han byggde även ihop vår dotters sandlåda, som äntligen är inköpt, efter att medlen skänktes oss i och med tvåårsdagen. Nu ska vi bara få fram sand till den. Mitt förslag är en 50-lapp eller så på en släpkärra i närmsta grustag. Hans är 450 kronor förpackat i fina påsar på närmsta Gör-det-själv-handel. Vi får väl se...

Jag åkte till plantskolan, beväpnad med min magra inköpslista, men lyckades över alla förväntningar.

Flädern och Schersminen (stor bokstav - igen!) kom med som planerat, men jag slog även till och köpte tre vinbärsbuskar i olika kulörer. Dessutom blev min planerade, men lite obestämda höstbuske omvandlad till en buskros, som ska kunna blomma mer eller mindre hela sommaren. Jag hade på intet sätt planerat detta, den enda ros jag ville ha i min trädgård var en klängros på min blivande pergola, men vad gör man när inget annat passar? Slutligen slog jag till med en spontan "måste-ha-reaktion" och köpte en prydnadsapel av något slag. All text stod på danska, och personalen var inte så insatt, men den var så vacker! Grenverket slog mig med häpnad, och blommorna är utsökta. (Vad larvigt gammaldags man blir när man får en sån här upplevelse!)

Resultatet blev alltså 7 (sju) buskar, trots att min inköpslista var av det mer deprimerande slaget.

Väl hemma var det bara att börja gräva (efter en snabb lunch), och till slut hade jag en planterad fläder och fem djupa hål. (Apeln står än så länge i en kruka. Sorgligt nog är den för liten, så det förtar intrycket lite.) Dessutom hade jag en ömmande hand efter en vådlig vurpa, där jag klev ner i en av mina gropar på ett aningens tecknat sätt. I fallet tappade jag stenen jag bar på, på min egen handled. Värre blev det inte, tack och lov!

När så rosen och Schersminen var i backen var klockan mycket, och jag slutkörd, så jag lämnade hålen till morgondagen, och gick in till nagelborsten från himlen.

I morse vaknade jag stel som en pinne (eller något annat som är stelt) och visste att jag var tvungen att gå ut till mina gropar... Det var jobbigt, speciellt springandet med skottkärran för att hämta jord hela tiden, men det var klart gott och väl i tid till lunch, för jag hann med att ställa mig och grädda pannkaka också. Och nu har jag inte på långt när lika ont i kroppen längre!

Vid mitt besök på plantskolan i morgon vill jag ha:

En fläderbuske. Den ska planteras så att vi inte har utsikt rakt ner på grannarnas altan. Det kan i och för sig vara intressant, men det innebär också att de ser rakt upp till oss, och det är väl inte lika kul. (Fick förresten veta idag, att herrn i huset (grannarnas) hade önskat sig ett snyggt, lesbiskt par som grannar, men det blev bara vi...)

En Schersmin (har jag fått lära mig att det heter. Jag vill hellre säga och skriva Jasmin!) Den ska bli en del av min årstidstrippel. En buske som är bäst på våren, en på sommaren och en på hösten. Vårbusken blev en forsythia, den är redan klar, och håller på att tappa sina blommor i detta nu. Höstbusken är ett oskrivet kapitel än så länge, men sommarbusken blir en Schersmin. (Av någon anledning skriver jag det med stor bokstav. Troligen för att jag måste anstränga mig för att inte skriva jasmin i stället.) Alla tre ska hindra barn och vuxna från att rusa rakt ut från farstukvisten, ner i min perennplantering.

Någon bärbuske. Kanske. Jag ska i alla fall ta med mig mitt trädgårdsblock, och skriva ner lite priser och funderingar.

Listan blev kortare än jag hade önskat. Jag måste nog sätta mig och forska lite... En fin höstbuske borde man väl kunna hitta!