applicera ofin il

Min kompis från Tyskland kommer hit i juni! Tillsammans med påskkortet som anlände på skärtorsdagen, lika punktligt som alltid, kom ett kort brev där hon meddelade att planerna nu är nästan spikade, och att de kommer hit dagen före midsommar, och stannar över en vecka!

Vi har inte träffats sedan sambon och jag var där sommaren -02, och sedan dess har vi både hon och jag fått barn och skaffat hus. Det ska bli så himla kul att träffas igen! Jag kan knappt bärga mig! Jag gör upp planer och tänker igenom allt jag skulle vilja hinna med innan de kommer. Jag har redan talat om för mina föräldrar att de kan glömma tanken på att göra upp andra planer för midsommar, för i år ska det vara traditionellt firande för hela slanten! Midsommarlunch hos mamma och pappa, med sill och nubbe, barnen ska åka lövad skrinda till midsommarhagen, där det ska dansas och ätas jordgubbstårta, och på kvällen måste vi bara grilla! Självklart ska vi också plocka blommor och binda kransar, åtminstone till barnen!

Jag behöver träna på tyskan, och så måste vi fixa sovplatser på något smidigt sätt. Sambon föreslog att de skulle få dotterns rum för sig själva, men jag tror att barnen (två respektive tre år gamla) har större glädje av att ha alla leksaker tillgängliga...

Jag märker när jag skriver det här inlägget, att fingrarna rusar iväg och skriver snabbare än vanligt. Det är ett säkert tecken på att jag är uppspelt!

Min dotter har varit sjuk i helgen. Igen! En konstig slags blandning av magsjuka och halsfluss, bara en vecka efter att hon tillfrisknat från förra vändan av utdragen magsjuka.

I fredags spydde hon ner soffan, som förresten visade sig tåla maskintvätt, jippie!
Natten till lördagen spydde hon ytterligare två gånger, så påskmiddagen hos mormor och morfar ströks ur planerna. (Något kusinernas pappa fick skäll för. Han hade ljugit för dem när han sa att vår lilla tjej skulle komma.)

Lördagen var ett enda långt utdraget "jag är ledsen" och "jag har ont i halsen".

Söndagen var en repris på lördagen, med tillägget "jag vill att mommo och mossa ska komma hit. NU!" Frampå eftermiddagen kom mommo och mossa, och efter en seg start, där de själva fick leta fram påskpresenten de gömt i soffan, och panikartad vägran att äta glass, började hon tina upp och busade lite med mossa, som hittade på en massa tok. När morbror med flickvän dök upp på kortvisit var det faktiskt hon själv som sprang för att öppna dörren. Det höll dock inte i sig så värst, men vi hade sett ljuset i tunneln.

Måndagen började ganska uppåt, men frampå förmiddagen var det gnälligare än någonsin. Hon fick till och med gå och lägga sig, men dök snart upp med en skamsen blick och sa "jag har slutat gråta nu", så hon fick sitta i soffan och se Bamse i trollskogen för femtielfte gången den här helgen. Efter en sparsmakad pyttipanna-lunch gick hon och lade sig igen, och sov i två timmar utan större hostattacker. Sen kom hon sent omsider upp och "jag är ledsen"- "jag har ont i halsen"-kriget bröt ut för fullt. Vi satte hårt mot hårt och hävdade att hon inte fick gnälla om hon inte gjorde något åt det (till exempel åt en glass), så vi fick uppleva tandagnisslan av högre skolan...

Så plötsligt... Tystnade lägrade sig och hon dök upp med något osynligt i handen och talade om att hon köpt ägg, som måste läggas in i kylskåpet. Jag spelade med, och snart var vi mitt uppe i låtsaspannkakegräddning, och hennes bord, som stått framför TV:n (när hon orkat måla samtidigt som hon tittade på Bamse i trollskogen), fick bäras in och dukas fint för två. Mångfärgade geparden Jeppe på ena sidan, och lilltjejen på den andra.
Sedan följde det ena på det andra: motorcykeln kom fram för första gången den här helgen, dörren stängdes, fastän både mor och far befann sig på andra sidan, hon började springa, tofflor och sandaler letades fram ur garderoben eftersom hon ville vara som pappa (som frös om fötterna), byxor drogs på och hon stod ute på trappan och blåste såpbubblor... Som genom ett trollslag hade vi fått tillbaka vår vanliga, underbara tjej, som vi nästan glömt bort i sjukdomsdimman.

Planen just nu är att hon får stanna hemma i morgon, åtminstone tills vi hunnit åka till doktorn och kolla halsen. Är hon fortfarande okej då, kanske hon kan vara på dagis på eftermiddagen. Jag hoppas i alla fall att jag kan jobba på onsdag!

Jag har ju blivit festplanerare på sistone, och går in för uppgiften med själ och hjärta. Det är hur kul som helst, men ibland blir det lite mycket.

De senaste veckorna har varit slitiga på jobbet, med möten både på dagtid och kvällstid, vikarier och ökat ansvar.
Samtidigt har jag haft en sjukperiod, då jag varit hängig och snuvig, dottern varit febrig och sambon varit sängliggande, med allt vad det innebär.
Till på köpet lyckades jag klämma handen i bagageluckan i tisdags, och vårdar därför ömt en till stora delar blå hand.
Dessutom är det nu endast en dryg vecka kvar till festdagen, och dekorationerna  ska göras färdigt, placeringskorten skrivas, bordsplaceringen bestämmas, drycker hämtas...

Kort sagt känns det lite körigt just nu. Det ska bli skönt när festen är över och jag kan börja leva som vanligt igen.