applicera ofin il

Det var ett tag sedan jag skrev, beroende på att jag nu har flyttat in i mitt nybyggda, fina hus! Dels har jag nu fullt upp för jämnan, och dels har vi inte fått tillbaka vår internetanslutning. Det ska kunna ta upp till 10 dagar, och är det arbetsdagar de pratar om, så är det väl på onsdag vi kan räkna med att det fungerar. Eller i alla fall hoppas på att det fungerar.

Det finns några stora skillnader med att bo i villa. En av dem finns inne i badrummet när vi byter blöja på tjejen. Det är ju ett fantastiskt tillfälle att gulla och busa med henne, och då får man lätt en smått patetisk röst, och säger smått patetiska saker, som man kanske inte vill att utomstående ska höra...
I vårt gamla hus låg badrummen till alla åtta lägenheterna samlade mitt i huset, liksom hörn i hörn, och ville man tjuvlyssna på grannarna var det där man skulle vara. Därför sänkte jag helst rösten lite när jag var som mest patetisk.
Det gör jag fortfarande, och har man väl sänkt den är det svårt att vrida upp den igen när man inser att man faktiskt har den enda lägenheten i hela huset... Dessutom känner man sig lite smådum som inte fattade att grannarna inte hör en...

En annan skillnad är avstånden. Min gamla lägenhet ryms faktiskt hel och hållen i det enda gigantiska rum som består av kök, matplats och vardagsrum. Förutom detta rum finns tre sovrum, ett badrum, en WC och ett grovkök i huset. Alltså är avstånden mellan olika punkter i hushållet något större nu... Jag har bland annat funderat på att ta med en tillbringare med vatten till matbordet, istället för att gå till diskbänken och fylla på ur kranen... (Dock bara funderat, jag gjorde det aldrig!) Förut kunde jag i stort sett sträcka mig lite och vicka en aning på stolen, så nådde jag vattenkranen.
Det är jättelångt från sovrumsdörren till själva sängen också. Det känns som att jag är ute på vandring innan jag äntligen kan lägga mig ner. Men det är skönt!!! Förut snubblade jag på sängen så fort jag kommit genom dörröppningen.

Postlådan är också en nyordning. Jag har nog drygt hundra meter (mitt ögonmått är inte något jag skryter med) att gå till postlådan, och då bara utomhus. Beroende på var i huset jag befinner mig när jag börjar kan det bli ännu mer...

Nu bör jag nog börja fundera på att avsluta och gå tillbaka till den gode morfadern, som tar hand om min dotter medan jag utför viktiga uppdrag på "Internätet". Det är adressändringar, pengatransaktioner och bloggning... Det senaste sa jag inget om när jag bad om barnvakt. Jag vet inte om det räknas som barnvakt när det är i samma hus, men ändå.
Hon är i all fall lite krävande. Han måste gå med henne, hon måste få välja axel och ställning på vald axel. Om han bara förstod vad hon sa skulle hon nog tvinga honom att byta kanal på TV:n som bidrar med bakgrundsljud också.

Sambon har förhoppningsvis avslutat arbetet med att sätta golvlister medan vi varit borta. Det var bara lilltjejens rum och vår klädkammare kvar, och med lite lugn och ro kan han banka och slå lite som han vill. Har vi tur hinner vi sätta upp hennes svindyra tapetbård också. Sen ska hon nog få sova i eget rum. Hoppas att det funkar.

Nästa gång hoppas jag att jag skriver från min egen dator, i mitt eget datarum. Oj så lyxigt!

Sambon och jag har haft lite meningsskiljaktigheter igen.

Han kom hem en dag och berättade att hans syster köpt biljetter till konserten med Billy Idol. Inget konstigt med det, för han brukar rapportera till mig om saker hon gör som intresserar honom, men jag frågade ändå vem hon hade köpt dem till, men fick inget svar. Alltså slöt jag mig till att det inte var speciellt viktigt, och då skulle hon antagligen gå med sin sambo eller någon kompis.

Dagen därpå skulle biljetterna betalas, och då uppdagades det plötsligt för mig att min sambo skulle följa med. Han hade visserligen pratat mycket om Billy Idol, både nya skivan och konserten, men inte pratat pris eller datum eller om det var okej för mig att vara ensam med dottern en kväll/natt medan han åkte på konsert.

Jag blev sur. Arg. Ledsen. Besviken. Jag kan fortsätta, men väljer att bryta här. Jag berättade det för honom, och han höll nog med om att han borde ha pratat med mig med tanke på vår dotter, men mina invändningar mot att han åker på konsert för flera hundra när vi
1) har stora lån att betala
2) har 1,6 lön istället för två för tillfället
3) har massor av saker på vår önskelista till huset
4) har en dotter som behöver en massa saker inför hösten/vintern
tyckte han var larviga. Så tolkade jag i alla fall det han sa.

I går började han massera min nacke medan jag körde bil, och berättade att Depeche Mode ska komma till Sverige. Han berättade datum, pris och när biljetterna släpps. Han sa också att det var typiskt att den konserten skulle komma precis när han har köpt biljetter till en annan konsert. Jag tror att han hoppades på att jag skulle säga åt honom att gå på den konserten också, men det tänker jag inte göra. Nu är det min tur att skämma bort mig, innan det blir hans tur igen. Om någonsin...

Min bästa jobbarkompis har börjat läsa min blogg, och förgäves letat efter det inlägg som tar upp henne själv. Jag vill därför tydliggöra det inlägget så att hon hittar det.

Rubriken på inlägget är Rangordning, och det återfinns i arkivet på Juli 2005.

Hon kommer hit idag, och jag hoppas att hon vill ha lite kaffe idag. Sist störde hon hela min verklighetsuppfattning genom att hellre umgås med mig och min dotter än att dricka min famösa latte. Det är då man vet att ens vänner inte mår speciellt bra! Jag hoppas dock att hennes liv börjar reda upp sig! Kram!!!

Jag lider av separationsångest för minsta lilla. Även om jag ska skiljas från något mindre bra till fördel för något bättre, så får jag en rejäl släng av ångest.

Alltså sitter jag här, en knapp vecka före flytten till huset, och sörjer min lilla lägenhet i ett fult brunt hus i ett mindre glamoröst område som jag måste lämna för att bo i mitt eget hus på landet (mer eller mindre), utan vägg-i-vägg-grannar som sjunger finsk karaoke på högsta volym och klättrar upp till sin balkong med hjälp av grannhusets stege när de har låst sig ute.
Där ute är ju allt så bra att man är tvungen att vara lycklig. Hemska tanke!!!

Nej, det ska bli jätteskönt, men jag har verkligen problem med separationer. Det är väl vanor som bryts och byts... Det blir en ny hemväg, ett nytt BVC, nytt ställe att hämta brev och paket på, ny ordning i skåpen... Inte sämre, men annorlunda.

Allt detta från tjejen som under sin första resa till Tyskland längtade hem när vi var i Reichenbach, och längtade till Reichenbach när vi var i Berlin... Däremot längtar jag inte till Berlin. Någonsin!

Vi hade återträff med föräldragruppen igår, och jag är just nu mitt uppe i en släng av högmod.

Vi var bara fyra av totalt sex familjer, och min sambo och jag var äldst av de närvarande. Kanske var det vad som slog igenom, men ojojoj vad vi är BRA!
Lilltjejen var störst och längst (och äldst).
Hon var snäll och glad. De andra turades om att skrika, och ett tag var det en rejäl kör av förtvivlade skrik, men vår lilla ängel bara tittade på de andra bäbisarna... Den enda killen i församlingen var nog gladare en stund, men han var också surare...
Lilltjejen helammas och det fungerar bra. En tjej gav upp, för att det var så obekvämt, har jag för mig. Hon ammar dock på nätterna, då det är bättre än att gå upp... En annan hade inte tillräckligt med mjölk, så de gav ersättning, och tyckte att det var krångligt med både och, så de gav upp. Den tredje helammar också.
Varken min sambo eller jag röker. Två av de andra familjerna bestod av Mamma Rökare och Pappa Rökare och lilla Passiv Rökare. En av dessa familjer var dessuton den som helammar...
Vår dotter var sötast. Jag vet att det är ruskigt subjektivt, och jag är knappast opartisk, men om man föredrar runda kinder och nyfikna, öppna ögon, så...

Skönt med lite naturligt uppåttjack emellanåt! Men jag kommer väl ner på jorden nån gång...

Tyvärr fick återträffen även en sur eftersmak.
Vi betalade parkeringen med kort, och idag på förmiddagen måste jag åka ner och stämpla ut, annars får vi betala parkeringsavgift tills kortets giltighetstid är slut... Så fort tjejen har vaknat och ätit sitt morgonmål!