applicera ofin il

Länge leve telefonen!

Min gamla trotjänare (sedan mindre än tre år tillbaka), Sony Ericsson Z520i, gav långsamt upp andan i fredags, efter ett par timmar i koma. Med sig i graven tog han en massa statshemligheter i form av min telefonbok, några bilder och roliga meddelanden som jag sparat.

Tronarvinge saknades, så jag letade land och rike runt (internet) och fann en av samma ätt. På tisdagen anlände han till mitt lilla kungarike, Sony Ericsson T650i. Några av de mest grundläggande egenskaperna som krävs i mitt hov saknades, så jag fick lära honom en och annan ringsignal, och en makeover i form av ett nytt tema satt inte i vägen. Nu är han riktigt presentabel, även om meddelandesignalen ännu inte är nöjaktig...

Jag var på en kick-off-variant med mitt jobb igår. Vi åkte till ett konferenscenter i Kungsör, lite slitet på ytan, men inuti var det alldeles tipp topp. Vi skämdes bort ordentligt, med förrätt till lunchen, trerätters på kvällen, och alldeles förbluffande god mat, men det som lämnade lite övrigt att önska var promenadstråken.
Vi hittade flera trevliga stigar, men alla slutade i ingenting, och till och med den som ledde till ett utsiktstorn med informationstavla försvann då och då i tomma intet, och man fick gissa sig fram över en gräsmatta eller nerför en slänt...

Efter trerättersmiddagen var jag och min bästa jobbarkompis sugna på en promenad, så vi gav oss in mot centrum, där det i alla fall fanns vägar att gå på. Logiken sprudlade när vi gissade på att "om vi går in på den där gatan och svänger höger sedan, så kommer vi tillbaka till bron över vattnet", men vi valde att gå en bit till innan vi vek av, men resonemanget håller ju även om man tar tvärgata tre istället för tvärgata två...
När vi sedan vek av och skulle svänga höger, visade det sig att det inte fanns någon möjlighet att svänga höger riktigt så markant som vi önskade, men vi tänkte att "det är klart att vi kommer åt höger till slut", så vi fortsatte...

Så här i efterhand kan jag konstatera att vi inte kom till höger, för plötsligt såg jag hus som talade om för mig att vi på något sätt promenerat så pass långt att vi hamnat i det område där våra vänner bodde när de bodde i Kungsör... Som jag tycker ligger lite väl ocentralt för att man ska hamna där av misstag...
Och mycket riktigt pekade mannen med hunden, som vi frågade om vägen åt ett helt annat håll än vi tyckte att han borde göra, och skickade in oss bland en samling trevåningshus med orden "Vik inte av utan fortsätt däråt!" Och vi fösökte verkligen! Så mycket vi bara kunde förskte vi att inte vika av, men vi insåg att det där med att gå genom husen inte skulle uppskattas av invånarna, så vi vek av, men försökte komma tillbaka åt rätt håll.

Här någonstans hade vi ringt till en kollega för att uppmärksamma dem på att vi inte var där, så att bussen inte skulle åka utan oss. Det var fortfarande en halvtimma kvar innan vi skulle åka, så vi hade tid på oss, men eftersom vi inte var säkra på vägen, kunde det ju ta... lång tid.

Snart nog ringde min bästa jobbarkompis hem till sin sambo och förklarade sammanbitet att vi var vilse, och behövde hans hjälp. Nätet kopplades upp, och han försökte hitta våra gator och ge oss en vägbeskrivning. Samtidigt frågade jag en dam med hund (vi gillar hundar) om vägen och fick en mer detaljerad beskrivning den här gången. Så vi gick enligt den medan sambon per telefon konstaterade att det såg rätt ut, och snart kände vi igen oss. Nu hade vi tio minuter på oss att gå uppför en backe, men vi ringde ändå kollegan igen, för att be honom hämta våra väskor.

Mötta av skratt och applåder satt vi på bussen med sex minuter till godo. Då fick jag också veta att en kollega försökt ringa till mig då det var upptaget på den andra telefonen, men min telefon låg hemma, och så var nu även min sambo orolig för mig! Till slut fick jag tag på honom och kunde meddela att allt var okej, jag satt på bussen och var på väg hem.

Snacka om att vi kommer att få höra det här! Men vi är överens om att stenhårt hålla fast vid att vi låtsades bara för att få komma med i en kollegas traditionella frågesport om lustiga historier om medarbetarna (där jag kom med förra året, när jag tog med en kräftklo för att ha kräftskiva på bussen hem från kick-offen). Vi ska ha planerat allt i detalj flera månader i förväg, och skratta åt dem för att de gick på det. =)

(Vi fick också veta att personalen gjort stora ögon när de fick höra att två stycken gått vilse. "Här? I Kungsör?")

Lilla Bocken Bruse trippar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet, vad svarar bocken då?
Nej, nej nej, ta inte mig, ta den som är efter mig,
ta du Mellanbocken, stor och fet och tjock en!

Mellanbocken Bruse trampar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet, vad svarar bocken då?
Nej, nej nej, ta inte mig, ta den som är efter mig,
ta du Stora Bocken, stor och fet och tjock en!

Stora Bocken Bruse klampar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet, vad svarar bocken då?
Rädd för dig det är jag ej, kom du bara upp till mig!
Sa den Stora Bocken, stor och fet och tjock en.

Stora Bocken Bruse stångar trollet ner i ån
och alla Bockar Bruse går trygga över bron.
Nu är denna visa slut. Bockarna går ofta ut
i skogen för att beta, äta och bli feta.

Men trollet kom tillbaka och väckte lilltjejen mitt i natten, så vi fick ropa på Stora Bocken Bruse. Han kom och nu åt han upp trollet, så trollet kan inte komma tillbaka längre. Stora Bocken Bruse blev större, tjockare och fetare än förut, och så blev han jättemätt! Han fick lov att lägga sig och vila i sin säng, och på sin säng har han leksakskatter som jamar om man trycker på dem.

Nu är sagan slut!

Idag har jag och min dotter haft fullt upp. Inga stora utflykter, men en massa smågrejer som skulle hinnas med.
Dagen började med besök hos pappa på jobbet (hennes pappa), men när vi kom dit blev hon rädd för fläktarna, så hela besöket blev ett enda gnäll... Inget var roligt, och alla var farliga.

Efter det åkte vi till konditoriet där hennes faster jobbar, och så fikade vi tillsammans med henne, eftersom vi naturligtvis bokat in det så att vi kom när hon slutade. Hon följde sedan med oss till tygaffären, där jag inhandlade material till ett projekt i vår lilla trädgårdsförening, men det kan man läsa om i min trädgårdsblogg.

På väg hem hämtade vi (hennes) farmor, för att hinna träffa henne innan OS drar igång och hon isolerar sig från omvärlden för att följa alla TV-sändningar därifrån. Pannkakor gräddades, torn byggdes och de nya böckerna från bokklubben lästes högt.

Snart nog var det dags att svida om och hasta iväg till min kusin som fyller 21 idag. Vi fick en stunds inskolning, så att vi hann vänja oss vid kusin med familj, toalett med delfiner på och huset i allmänhet innan huset fylldes av folk. När dotterns mormor och morfar dök upp låg vi allihop på knä på vardagsrumsgolvet och byggde lego (utom just dottern, som tröttnat på bitarna ganska snabbt och istället spanat in en gömma med salta pinnar...).

När mormor och morfar dykt upp var det meningslöst att försöka åka hem i brådrasket, och precis när jag började plocka ihop efter fika nummer två fick jag veta att min gamla kompis snart skulle komma, och då fick jag invänta det också, eftersom vi inte setts på ett år. Klockan var över åtta när vi äntligen kom hem, och det märktes att det var långt över läggdags, eftersom flickebarnet lade sig ner när vi läste saga. Annars gör hon allt för att dra ut på själva läggandet...

I morgon har vi inget inplanerat, men jag funderar på att dra ut på en inköpsrunda. Fler trosor och plastad frotté behövs till vår lilla pottränare, jag behöver jord till mina krukor och tråd till mitt projekt. Annars ska det väl vara lugnt.

Den enda önskan min doter kommit med inför den här sommaren, var att åka tåg. Självklart skulle vi åka tåg, det löftet var lätt att ge, men därifrån till att verkligen åka är steget tydligen ganska långt.
Jag vet av erfarenhet att min sambo gärna vill vara med på såna där "första-gången-saker", så vi pratade om en familjeutflykt, kanske åka båt till grannstaden och sedan tåg hem, men mitt i allt fixande hemma, heta dagar och allmänt dålig planering blev det inte av. Det enda jag hade lovat min dotter...

I måndags började så min sambo att jobba igen efter semestern, och dottern och jag satte oss på ett tåg och åkte till Västerås, bara för att gå en sväng och ta samma tåg hem, när det varit i Sala och vänt.
Det blev en jättebra utflykt, alldeles lagom tågresa på en halvtimme, vi såg hästar och kor, sjöar och skog, lite hus och bilar. När vi kom fram gick vi genom parken och tittade på andungar som låg och sov, vi köpte pärlor och gick tillbaka genom parken, där andungarna vaknat och nu simmade omkring i dammen. Sedan åt vi lite matsäck och väntade på tåget. Vädret var bra och dottern var glad och inte det minsta gnällig. =)

Min dotter jobbar på med potträningen, och nu hör det verkligen till undantagen att hon har blöja.
Detta märks inte minst i vår soptunna. Halvvägs in i tvåveckorsperioden mellan tömningarna (Tankekoppling till "olympiad" som är namnet på fyraårsperioden mellan två olympiska spel: finns det något namn för tvåveckorsperioden mellan soptömningarna? "Sopiad"? "Soptömniad"? Vem svamlar? Jag? Näää!) täcker soporna knappt botten av tunnan. Och då har vi ändå varit hemma allihop, hela tiden, praktiskt taget. Hur ska vi någonsin hinna fylla soptunnan till nästa tömning? För att uppnå det målet måste vi nog sluta sopsortera helt och hållet. Men det ska vi inte göra!

Att göra innan vi officiellt har gardiner i sovrummet:

*Fålla ena sidan  Check!
Inte helt lätt, eftersom kappan såldes färdigsydd på metervara, och var sydd med veck i nederkant. För att få det riktigt snyggt fick jag börja med att sprätta upp en decimeter av varje söm, vika och fålla, för att sedan sy om deras sömmar. Snacka om att jag känner mig nöjd med att kunna pricka av det på listan!
*Plocka fram gardinstänger Check!
Gick oväntat lätt, med tanke på att det just nu är värmebölja, och därför olidligt hett uppe på vinden, där oanvända gardinstänger tillbringar dagarna. Sambon tog dock tjuren vid hornen och klättrade upp och kom sedan ner med allt vi behöver för att... Presstopp!!! Fick han med väggfästen? Måste kolla! Återkommer i ämnet!
Okej... Så här är det: han fick inte med väggfästen, men eftersom vi måste byta ut väggfästena i datarummet, kunde vi använda de gamla därifrån, och behöver därför endast hämta ett extra väggfäste på vinden. Det får dock vänta, eftersom det tillfälligt räcker med två, trots att det hänger lite på mitten då.
*Sätta upp gardinstänger Check!
Efter många om och men, mest rörande väggfästena ovan, kunde vi äntligen räkna gardinstängerna som uppsatta.
*Mäta gardinerna Check!
Det var inte så svårt, även om jag fick göra det stående på en pall...
*Fålla andra sidan Check!
Nu har jag ju vanan inne, så det gick bra, även om det var lika avancerat som första gången. Det värsta nu var nog att lyckas klippa rakt, baserat på min mätning.
*Sätta upp gardinerna Check!
Här ingick även att klippa hål på baksidan, för att kunna dölja väggfästena inuti översta fållen, den som jag trädde på gardinstången, samt strykning. Nu är det klart!

Tidsplan: Alla punkter bör vara avklarade före den 7 september, då vi bott tre år i huset. Check!
Med god marginal! Vi kan till och med fira själva husets treårsdag med gardiner i sovrummet!