Husbygget III - slitsamt
Min sambo har tagit semester den här veckan, för att vara med och hjälpa till med bygget. Hade vi inte gjort så, hade vi fått betala ytterligare 17500, har jag för mig, så det kändes som en bra investering. Han har alltså varit på plats, redo att ta order från snickarna, och nog har han fått jobba. Långa dagar och hårt arbete, speciellt för en som inte är van. När huset skulle på plats fick han mest titta på, men det fanns en del arbetsuppgifter redan då.
Jag, däremot, har inte lyft ett finger. Jag stod på granntomten och filmade (oj, jag fick kramp i armen) och fotograferade (Allt som allt blev det 130 bilder den första dagen. Plus minst 45 minuter film.) Jag ammade, bytte blöja och tog en och annan promenad för att lilltjejen skulle sova.
Jag var helt förstörd! Till slut fick jag åka hem till mina föräldrar och vila. Sambon stannade kvar minst tre timmar till (Vi har inte koll på tider just nu...), men jag orkade inte!
Nu hör det väl till saken att min lilla ängel bestämde sig för att inte sova hela natten, för en gångs skull. Jag fick sova mellan elva och tre, sedan var det dags att amma, och sedan sov hon i min säng. Det gjorde inte jag. Frampå morgonkvisten lade jag mig på soffan för att få lite vila i alla fall.
Efter det tillbringade jag alltså dagen utomhus, i solen, med att bevittna en av de största händelserna i mitt liv.
Jag vet av erfarenhet att det är slitsamt att vara ute. Friluftsdagar med skolan, där barnen springer och jag bara sitter bekvämt och antecknar hur mycket de springer brukar leda till att jag är mer slut än barnen... Den här gången var jag inte utvilad, och det förekom en aning psykisk stress också. Det var nog inte så konstigt att jag var trött.
Tyvärr tog det inte slut där, utan även natten mot tisdag blev till stor del sömnlös. Hon vaknade ett och sov efter amningen i min säng igen. Jag trängde ihop mig mellan henne och hennes pappa och sov mindre bra. sedan strulade både mat och sömn för oss båda, och först efter eftermiddagsluren var vi människor igen. I natt sov hon som vanligt igen.
Stort grattis till huset och att allt verkar ha gått bra. Jag är sååå avundsjuk. Angående din lilltjejs ickesovande om nätterna så tänker jag säga något som jag själv avskyr att höra "Hon är nog bara inne i en tillväxtperiod". Min son var konstant inne i en tillväxtperiod de första fem månaderna av sitt liv. Ja, faktiskt ända tills vi började ge honom välling på kvällen. Nu sover han oftast från kl 18:30 till kl 06:00 ca. Hur skönt som helst.
