applicera ofin il

Jag har i hela mitt liv varit barnsligt förtjust i skolstarten. Alla dessa reklambroschyrer man får i postlådan, företrädesvis från bokhandlar (Jag bojkottar medvetet det där tjafset med "en bokhandel - flera boklådor". Sen får det vara grammatiskt fel om det vill, jag bryr mig inte!!!) som svämmar över av fantastiska block och skrivböcker, pennor, sudd, pärmar... allt! Det ger mig en (i och för sig falsk, men ändå) känsla av nystart. Nu blir allt bättre!

Eftersom jag läste till lärare direkt efter gymnasiet, har jag inte haft en enda höst utan skolstart sedan jag var fem. Förrän nu. Jag är barnledig och missar skolstarten!

Visst är det underbart att vara hemma med denna fantastiska varelse, som förgyller min tillvaro varenda dag, och visst är det skönt att inte behöva gå till arbetet varje dag, men det är något som fattas när jag inte får min årliga dos av skolstart.

Bara för att jag inte har varit ett självskrivet mål för ovan nämnda reklam, har skolstarten inte gått obemärkt förbi. I vår morgontidning har man bland annat gjort en översikt av skolornas läge inför skolstarten. Min skola har bara en obehörig lärare, i ett praktiskt ämne, och PANG!!!

Stor snyting rakt i mitt stackars skolstartstörstande och smått deprimerade ansikte!

Jag är obehörig.

Och inte nog med det, jag räknas heller inte in i statistiken. För jag har ingen skolstart i år.

Ännu värre är att just det faktum att jag inte räknas in i statistiken gör att min skola klarar sig bättre i en sådan här översikt. Underförstått: Jag gör mer nytta för skolan när jag INTE jobbar.

Jag har gått hela lärarutbildningen, men blev aldrig klar med examensarbetet. Fem ynka poäng saknas för att jag ska vara behörig.

Jag har jobbat med det i flera omgångar, men det har inte blivit klart. Under arbetets gång har jag dock lyckats få en fast anställning (som jag är värd, för jag HAR gjort ett förbaskat bra jobb), och examensarbetet har hamnat i bakgrunden, trots att jag vet att jag inte kan byta jobb utan det. I alla fall inte om jag vill fortsätta vara fast anställd...

För snart två år sedan drabbades jag av en utmattningsdepression (utbränd) och i det taget förträngde jag helt och hållet det faktum att jag var obehörig. Jag orkade väl inte med mer problem än de jag hade, antar jag.

För ett år sedan var jag tillbaka på jobbet, om än bara på halvtid. Det gick hyfsat och jag trivdes på det stora hela. Då kom smällen igen. Min rektor hade fått signaler från skolverket eller nåt, om att jag inte var behörig. Han utgick från att det var något fel, och jag var inte bara tvungen att inse faktum själv, utan också att förklara det hela för min chef. Det var skitjobbigt!

Jag tog tag i det, och kontaktade min högskola för att ta reda på hur jag ska bära mig åt för att bli klar, och drabbades av ytterligare en snoksmäll. Jag saknar ytterligare tio poäng. Sista praktiken finns inte i mina papper, trots att jag har gjort den.

Tog tag i det också, mitt i min graviditet, men fick ingen respons från examinerande lärare, så jag gav upp. Det kändes inte som det viktigaste i mitt liv just då. Alltså ligger det på is igen. Tillsammans med min lön, som inte höjs förrän jag har papper på att jag är behörig...

I år har skolstarten svikit mig.

I stället för att vara något positivt, en nystart, har den slagit mig i ansiktet. Inte bara en, utan minst tre gånger.

Jag behöver ta tag i det. Igen. Men jag orkar inte.