applicera ofin il

Jag må vara lättskrämd, men dottern lyckades i natt...

Hon har ju sovit som en ... gudinna, eller nåt ganska länge nu. Somnar ganska sent för att vara en liten person, men helt i fas med sina föräldrar. På så sätt får även vi sova hela nätter i sträck. Den ultimata skräcken är att hon börjar somna klockan sju eller åtta på kvällarna, och sedan vaknar vid tre. Aaaaaaaaaaaah!!!

Nattens skrämselpropaganda gick ut på att hon gnällde hela kvällen, och "åt mig ur brösten". (Så platta har de inte förefallit sedan strax innan graviditeten slog till ungefär så här års förra året!) Strax efter åtta somnade hon under amning och fortsatte sova tills en trött mor ville gå och lägga sig, lite före tolv. Återigen hungrig, och trött, men inte ett dugg sömnig!

Det blev mat och mat igen, men ändå ingen ansats till att somna. Hennes pappa och jag varvade lite, och jag var så trött att jag knappt kunde stå på benen. Vi försökte tråka ut henne, men icke! Till slut kom en rap, och efter en sista amning i mörker och stillhet sov hon i mina armar. Klockan var drygt halv två, och fasan spred sig i mina lemmar när vi reste oss från soffan och hon började gnälla och vrida sig... En stunds vyssjning (Jag tror att det ska stavas på det viset, för att få till det eftersträvade sch-ljudet) gjorde dock susen, och jag kunde äntligen stupa i säng.

Medan jag spatserade runt i lägenheten med min ledsna dotter på axeln mitt i natten anade jag hur livet ter sig för tusentals andra, mindre lyckligt lottade föräldrar. Min lilla krabat skrek inte nämnvärt, men jag upplevde det hela som ganska påfrestande. Addera några timmars hysteriskt kolikskrik, och... Jag vill inte ens tänka på det.

Jag hoppas i alla fall att det var en tillfällig rutinfrångång, så att det inte är detta vi har att se fram emot varje natt. Hon håller på att få tänder, tror vi åtminstone, så tills vi är överbevisade kommer vi att hävda att det är anledningen till hennes nattliga vakenhet med tillhörande gnäll.

I bakhuvudet gnager dock vetskapen om att minsta lilla kan bryta barns nattliga rutiner. Min bror, den högt ärade Pzikotropen, sov som en ängel (Det var nog det ordet jag sökte tidigare, men gudinna funkade rätt bra där.) i början av sitt liv här på jorden, men efter någon månad väcktes han, enligt vår gemensamma mors vittnesmål, mitt i natten av en illvillig grannflicka, som plötsligt inte vill tillbringa natten utan sina föräldrar. Efter det ska han inte ha sovit en hel natt förrän han var fyra.

Nu blev ju min broder ändock en högt stående varelse, men som en säkerhetsåtgärd kommer jag inte att släppa in några grannflickor i vårt hem efter klockan sju på kvällen. Någonsin!