Actionamning
Min dotter har bestämt sig för att traditionell amning är trist. Ni vet, när både mor och barn faller in i någon form av lugn och harmoni och bara njuter av att sitta nära varandra och nära varandra. (En liten ordlek som jag kom på alldeles nu... Jag när henne med mat och hon när mig med sin blotta NÄRvaro. Oj, helt oförhappandes blev det en ordlek till! Det här är alltså min mest kreativa tid på dygnet, då vet jag det.)
Tillbaka till ämnet: lugn och ro är trist. Två månader gammal har hon tagit saken i egna händer och hottar upp dessa stunder med det nya fenomenet "actionamning". Det är någon form av rollspel som hon roar sig med efter att ha ätit sig hjälpligt mätt.
Hittills har jag varit med om jakt-amning: Hon far fram och tillbaka med huvudet och liksom jagar bröstvårtan. För att få den autentiska känslan andas hon flämtande, som om hon blir andfådd av att springa efter den.
Rovdjurs-amning: Hon äter som om hon var ett rovdjur som sliter sitt byte i stycken och glufsar i sig. Hon kastar med huvudet (utan att släppa taget) och frustar.
Kvalfylld amning: Likt en gammal teaterskådespelare från Shakespeares tid glider hon undan med huvudet som om hon samtidigt säger "Ack och ve!", eller något sådant. Hon ser lite lidande ut, och man märker att hon lider alla helvetets kval medan hon äter.
Morgonens bidrag var skräck-amning: Hon spärrade upp ögonen, så att man såg hela runda irisen, gärna med lite ögonvita runt om också, och kastade sig bakåt som om hon blev rädd för något. Stundtals lade hon till lite "kravlande", som om hon sprang baklänges längs en vägg, för att undkomma monstret som jagar henne.
Det hela är mycket underhållande, om man har tid med det, och inte bryr sig om att det gör lite ont ibland. Jag skulle vilja videofilma henne när hon gör detta, men frågan är om jag vill ha mina bröstvårtor dokumenterade på det viset. De räcker väl att vi knappt har några bilder på mig och min dotter tillsammans utan att mina bröst är blottade. Eventuellt kan jag resonera som så att jag numera inte har bröst i vanlig bemärkelse, utan bara två välfyllda matlådor. Matlådor kan man väl fotografera och filma utan att skämmas, va?
