IKEA och barnens rätt till fri vilja
Jag hade en underlig upplevelse igår.
Jag gjorde ett lyckat besök på IKEA. Jag hittade det som var måsten på min lista, och till och med en sak som bara var extra. Dessutom hittade jag äntligen de där mjuka "istärningstillverkningsgrejerna" i form av stjärnor. De har varit mitt stående önskemål hur länge som helst, men i sortimentet har endast funnits de trista pilarna och andra intetsägande former. Ytterst passande, med tanke på väderleken som regerar just nu...
Att det var en underlig upplevelse beror på att jag alltid brukar komma hem besviken på ett eller annat sätt när jag har varit på IKEA. Något jag ville ha var slut, eller var inte lika snyggt i verkligheten som det verkade när man såg det i katalogen, eller så glömde jag något. Den här gången stämde allt.
Jag var ute efter någon form av förvaring till min dotters saker, som faktiskt börjar uppnå en ansenlig mängd, med tanke på hennes ålder... Det är skallror, mjukdjur, böcker och filtar... Och allt har residerat på vårt golv stora delar av tiden. Alltså bestämde vi oss för att hitta någon låda i rolig(a) färg(er) som sedan kan följa henne upp i åldrarna.
På IKEA hittade vi backen Vessla, som verkade perfekt. Frågan var bara vilken färg vi skulle välja. Det fanns vit, grön, rosa och blå. Vit gick bort direkt, eftersom det skulle vara en rolig färg, men sedan då? Den rosa ville jag inte ha, för det blir så uppenbart att hon fick den för att hon är tjej... Den gröna var inte riktigt rätt, och den blå... Var den så rolig egentligen?
Min syster föreslog att jag skulle fråga den blivande ägarinnan själv, så fick hon bestämma.
Alltså höll jag upp den blå framför henne. Hon såg uttråkad ut och släppte en fis i blöjan...
När jag höll upp den rosa tyckte vi oss ana ett litet leende.
Den gröna ville hon inte ens titta på.
Ville hon alltså ha den rosa, eller vad menade hon? Vi valde bort den gröna (den var ju så avskyvärd att hon inte ens tittade på den), men höll upp både den blå och den rosa en gång till. Hon tittade på den rosa och log igen. Valet var uppenbart, och politiskt korrekta mamma, som ville undvika könsfällorna fick vika sig för överheten.
Vi har nu en väldigt rosa back under vardagsrumsbordet. Den skär sig mot allt annat vi äger, men den är lilltjejens egen!
