Kvantitetsbloggande
Jag har fått reaktioner på mitt bristfälliga bloggande, och har därför bestämt mig för att idka kvantitetsbloggande en stund.
Som alla förstår handlar det då om att blogga mycket, hellre än att vänta tills man har något att komma med. I detta inlägg har jag därför för avsikt att avhandla mitt bloggningsmönster så här långt.
Jag börjar med att klarlägga hur mina veckor ser ut, för att sedan analysera bloggningsmönstret och dra erforderliga paralleller däremellan. (Observera att jag tar mig an problemet på bästa forskarmanér!)
Jag inbillar mig att jag är mammaledig, men just nu är jag faktiskt inte det. Jag har semester, och lever på mina injobbade slantar, men i praktiken är det samma levnadsmönster jag följer oavsett vilken form av ledighet jag har. Alltså: Jag är hemma med vår dotter, medan hennes pappa jobbar fem dagar i veckan. Förmiddagarna består oftast av sömn (för dotterns del, alltså. Ibland för min del med...), medan eftermiddagarna är mer vakentid och därmed mer skrik och gnäll. Och mer mat.
Helgerna är till stor del uppbokade av sådant vi inte kan göra när sambon jobbar. Jag har till exempel inte kommit till den punkten i mitt moderskap när jag lyckas ha tvättid när jag är ensam hemma. (Om dottern är vaken och nöjd kan jag nog, med visst besvär, ta mig ner till tvättstugan med både henne och tvätten, men vad händer om hon sover. Jag vill inte väcka henne för att gå ner till tvättstugan i fem minuter, och jag vill absolut inte lämna henne ensam i lägenheten, ens i fem minuter. Därför tvättar vi när hennes far är tillgänglig.) Gå på stan kan jag väl göra själv, men ibland behövs sambon också, för större inköp, eller när han vill handla till sig själv. Jag hälsar på släkt och vänner när jag är ensam hemma, men de flesta jobbar, och en del vill gärna träffa oss allihop, så det blir en hel del sådant också på helgerna.
Slutligen kan vi lägga till det faktum att vi försöker bygga ett hus, så ibland måste det ordnas och fixas för det. Ibland tar jag hand om det tillsammans med dottern, men om det krävs en mer engagerad insats känns det bättre att sambon fixar det. På kvällstid eller på helgen...
Mitt bloggande har en viss tendens att äga rum på förmiddagarna. Någon gång har jag bloggat senare på kvällen, och även svängt ihop ett helginlägg. (Dagen idag kan dock komma att påverka andelen helginlägg.)
Mitt enda stora haveri i bloggandet inträffade efter en eftermiddagsblogg, som fick lov att avbrytas. När jag återupptog denna gick det åt skogen, och allmänheten har ännu inte fått uppleva mina fantastiska reklamfunderingar. Totalt tror jag att jag har gjort typ tre stycken inlägg på vad jag kallar eftermiddagstid.
Slutsatser: Jag bloggar när min dotter tillåter. När hon sover (företrädesvis på förmiddagarna) eller när hennes far är hemma och vi inte gör något annat. (Enstaka inlägg på kvällar och helger.) Dagens planerade kvantitetsbloggande kommer sig av att sambon praktiserar principen "tjänster och gentjänster", för att försäkra sig om att vi ska få den hjälp vi otvivelaktigt kommer att behöva när huset väl är färdigt, och det är dags att måla, fixa trädgården, flytta in... Jag vet inte allt vi kommer att behöva hjälp med. (Idag är det dotterns "farbror nojja" som får hjälp att gjuta en damm.) Alltså har jag något som till stora delar liknar en vardagsförmiddag, och kan blogga på nästan som vanligt. Fast mer.
