Nytta och nöje
Jag insåg igår att jag inte har njutit till fullo av min dotters fantastiska uppenbarelse. Det där underbara, lyckliga har jag bara beundrat på avstånd, när hennes far eller någon annan har busat och gosat med henne. Visst har jag fått henne att skratta, men det har varit på ett avstånd av kanske 30 cm (ansikte till ansikte). Och visst har jag varit nära, men då handlar det mer om gos eller mat, inte glädje.
Igår busade vi, bara hon och jag, med visk-i-örat och ansiktet nära, nära...
Känslan jag fick när hon skrattade så där lyckligt som hon faktiskt bara gör när man är så nära var... underbar! Den fick mig alltså att inse att vi bara haft nyttobaserad närhet och nöje på avstånd.
Tro mig, det blir ändring på det nu!
Kommentarer
Trackback
