Tvätt
Inspirerad av mitt eget inlägg om kvantitetsbloggning har jag valt att skriva ett helt inlägg om min tvättnojja.
I ovan nämnda inlägg skrev jag om att jag inte lyckas tvätta på dagtid, trots att jag är hemma med min dotter på heltid. Under slutet av graviditeten var dettta min stora ångest. Att jag av någon anledning inte skulle räcka till var aldrig något jag tänkte på, och eventuella komplikationer fanns inte i min värld. Klart att allt skulle gå bra, men hur ska jag bära mig åt för att tvätta?
Jag blev väldigt stor under min graviditet, och jag kunde inte inse att magen faktiskt skulle försvinna. Mitt först problem var alltså hur jag skulle kunna få med mig både tvätt och barn (för då visste jag ju inte att det var en flicka) ner till tvättstugan, när magen var så stor. Jag kunde ju inte ha barnet i bärsele på magen, och hur skulle jag orka bära både och?
När jag väl konstaterat att jag skulle bli av med magen kvarstod ändå det faktum att hon måste befinna sig någonstans medan jag plockade med tvätten. Bärselen skulle nu bli otymplig eftersom jag måste böja mig ner ett flertal gånger för att kunna hänga tvätten. Babyskyddet skulle vara småsvårt att få med sig samtidigt som jag släpade på tvätten, men hon skulle ju i alla fall ha någonstans att sitta.
Jag rannsakade också mitt samvete för att få reda på om det var OK att lämna henne i lägenheten om hon sov, och ha en elektronisk barnvakt med ner, så att jag kunde rusa till undsättning om något hände. Det var det inte, men alternativet var väldigt lockande, då det var bekvämt.
Så långt hade jag ännu inte insett att jag inte kunde bestämma när hon sover eller inte, och att huruvida hon sov eller inte skulle komma att påverka mina möjligheter. Jag letade bara efter den ultimata lösningen, och om jag hade kommit fram till att bärselen var det rätta, så skulle jag varje gång använda mig av den. Sedan jag lärt känna min dotter har jag konstaterat att jag inte bara kan slita upp henne ur sängen, sätta henne i bärselen och förvänta mig att hon sitter där och ser nöjd och glad ut medan jag fixar med tvätten. Och jag kan definitivt inte förvänta mig att hon sedan somnar om när jag lägger henne i sängen igen.
Detta tillförde ytterligare en komplikation i mitt tvättliv.
Vi flyttade till den här lägenheten för ganska exakt ett år sedan (igår), för att spara pengar för ett kommande husbygge. Innan dess bodde vi ganska ståndsmässigt i en stor, rymlig trea, med egen tvättmaskin, men det var ju inget vi behövde egentligen. Huset var viktigare.
Strax efter flytten konstaterade vi att jag var gravid, och plötsligt hade vi behövt det extra rummet och inte minst tvättmaskinen. Jag har mer än en gång slagits av saknad, men här får vi knappt plats med skötbordet, så någon tvättmaskin i badrummet är uteslutet. Köket är så litet att jag måste använda stege för att komma åt så vardagliga saker som pasta eller mjöl, så att ta bort ett skåp för att installera en tvättmaskin där kommer inte på tal.
Än så länge sköter vi tvätten på kvällar och helger, och när vi väl har vårt älskade hus (förhoppningsvis i september!!!) har vi åter en egen tvättmaskin, och då kan jag tvätta när jag känner för det.
