Midsommar
Midsommar blev en lite stressad upplevelse. Illamåendet försvann, men med dotterns rubbade rutiner och sambons tidsoptimism (som han av någon anledning lagt sig till med sedan ha träffat mig. Innan dess var han alltid i tid.) blev det en omöjlighet att komma iväg när jag skulle ha velat. Lägg därtill min brors, Pzikotropens, bakfylla, och ni förstår att inget hände i den takt midsommar kräver.
Midsommarfirandet i hagen startade klockan tre, men vid ett var grillen inte ens tänd... Vi hann äta innan tre, men innan vi hade packat fika, barnvagn och allt vad det var, var vi sena. När vi anlände till firandet var dansen i full gång, och jag var irriterad.
Efter detta traditionella firande var det meningen att vi skulle till sambons syster för en mer avspänd grillning (hur avspänt en grillning nu kan bli med över tjugo deltagare). Det hela skulle börja vid fem, men vi var inte tillbaka i mitt föräldrahem förrän halv sex, och då ville dottern desperat ha mat. Det var bara att böja sig för denna överhet, för vad är väl en överenskommen tid mot ett barns välmående???
Vi åkte hem ganska tidigt, vilket vi skyllde på lilltjejen, men egentligen var det nog mycket vårt eget val. Med tanke på att hon sov ostört genom inpackningen i bilen och även hemfärd och urpackning, hade hon helt klart kunnat ligga i vagnen resten av kvällen. Men det var riktigt skönt att få sova!
Det tyckte nog tjejen också, för hon sov och sov och sov... Till slut väckte vi henne faktiskt, för det var alldeles för länge sedan hon åt. Efter det sov hon fem timmar till och nu sover hon...
Jag tror att det är hennes nya rutin. Hon sover.
