Nostalgi
Jag träffade min bästa vän från gymnasiet häromdagen. Vi har glidit isär, men han är kompis med min bror (de är på det ökända best man-stadiet, så jag kan nog sluta mig till att han är bästa kompis med min bror), så vi ses ibland.
Så här tio år efter studenten har han slagit till och gift sig, ungefär samtidigt som jag fick barn. Jag fick se hans bröllopsfoton och han fick hålla min dotter. Tanken var väl lite att vi skulle "smitta" varandra så att vi byter upplägg till nästa år eller nåt. Jag gifter mig och han får barn.
Jag tvivlar förstås på att vi har råd med bröllop den närmaste tiden, med tanke på husbygget, men ändå.
Bilderna var underbara, och jag kan inte låta bli att tänka på att jag för tio-elva-tolv år sedan hoppades på att jag skulle få vara på just de där bilderna, och då inte för att jag på den tiden hade ett gott öga till hans fru... Om jag säger så.
Det har hänt mycket sen dess, och även om han är en av de bästa killar jag har känt, och även om mycket av det som har hänt är hemska saker, så ångrar jag inget, eftersom det har tagit mig dit där jag är idag. Jag har min dotter och min sambo, och jag älskar dem båda. Jag är lycklig!
