Utveckling!
Jag är så stolt över min underbara dotter!
För en månad sedan, exakt (!), började vi/hon äta gröt på kvällen. Hon är fantastiskt duktig, även om vi ännu inte kommit upp i full smakportion...
I slutet av oktober gav vi oss på potatispurén till lunch också, och idag blandade jag för första gången i lite morot. Det var svårhanterat. Morotspuré i små portioner är inte det lättaste att framställa. Tre små kuber (av den typ som finns i frysdisken på ICA) är inte lätta att purea, kan jag tala om. Ska nog göra ett "storkok" någon dag...
På sin halvårsdag, som vi firade med pompa och ståt, började hon mer ihärdigt med vändande från rygg till mage. Nu kan jag knappt lägga ner henne förrän hon snurrar iväg.
Idag gjorde hon ytterligare ett framsteg. För första gången lyckades hon kombinera de två vändningsteknikerna, så att hon rullade först till mage, och en liten stund senare vidare till rygg. Inte tillbaka, utan vidare.
Dessutom började hon så smått röra sig medvetet mot ett mål medan hon låg på mage. Ett första steg mot krypande... Hon drar upp rumpan så fint, så jag tror nog att krypandet kommer relativt snart.
Hon har även börjat "prata" med både vokaler och konsonanter, och då mest med "b" och "p". Först trodde jag att det var pappa hon försökte sig på när hon sa "ppa" (med betoningen på "p"), men nu har jag (av ren självbevarelsedrift) kommit på att hon försöker med sitt eget namn, som slutar just så.
Annars är det mest hunden hon pratar om. Hon fick en liten mjukishund av sin morbror, som hon snabbt döpte till "Ä". Inte morbrorn alltså, utan hunden. Den ropar hon efter hela tiden. I alla fall tolkar mamma det så, eftersom hunden heter så, och hon gillar den bevisligen.
Ett litet bakslag är att hon inte hjälper till att dra sig upp till sittande. Hon får inte med sig huvudet, eller om det är så att hon inte försöker, det är lite svårt att avgöra. Hon gör jättefina situps om hon halvligger och hellre vill sitta upp, men när man tar henne i händerna är hon helt ointresserad.
På BVC reagerade de, som jag upplevde det, starkt på den avvikelsen. Annars har jag fått för mig att de är mycket för att tala om hur normala alla avvikelser är, men inte den här gången... Men det beror kanske på att det gällde mig och min dotter den här gången. Man tar väl åt sig på ett helt annat sätt då...
För en månad sedan, exakt (!), började vi/hon äta gröt på kvällen. Hon är fantastiskt duktig, även om vi ännu inte kommit upp i full smakportion...
I slutet av oktober gav vi oss på potatispurén till lunch också, och idag blandade jag för första gången i lite morot. Det var svårhanterat. Morotspuré i små portioner är inte det lättaste att framställa. Tre små kuber (av den typ som finns i frysdisken på ICA) är inte lätta att purea, kan jag tala om. Ska nog göra ett "storkok" någon dag...
På sin halvårsdag, som vi firade med pompa och ståt, började hon mer ihärdigt med vändande från rygg till mage. Nu kan jag knappt lägga ner henne förrän hon snurrar iväg.
Idag gjorde hon ytterligare ett framsteg. För första gången lyckades hon kombinera de två vändningsteknikerna, så att hon rullade först till mage, och en liten stund senare vidare till rygg. Inte tillbaka, utan vidare.
Dessutom började hon så smått röra sig medvetet mot ett mål medan hon låg på mage. Ett första steg mot krypande... Hon drar upp rumpan så fint, så jag tror nog att krypandet kommer relativt snart.
Hon har även börjat "prata" med både vokaler och konsonanter, och då mest med "b" och "p". Först trodde jag att det var pappa hon försökte sig på när hon sa "ppa" (med betoningen på "p"), men nu har jag (av ren självbevarelsedrift) kommit på att hon försöker med sitt eget namn, som slutar just så.
Annars är det mest hunden hon pratar om. Hon fick en liten mjukishund av sin morbror, som hon snabbt döpte till "Ä". Inte morbrorn alltså, utan hunden. Den ropar hon efter hela tiden. I alla fall tolkar mamma det så, eftersom hunden heter så, och hon gillar den bevisligen.
Ett litet bakslag är att hon inte hjälper till att dra sig upp till sittande. Hon får inte med sig huvudet, eller om det är så att hon inte försöker, det är lite svårt att avgöra. Hon gör jättefina situps om hon halvligger och hellre vill sitta upp, men när man tar henne i händerna är hon helt ointresserad.
På BVC reagerade de, som jag upplevde det, starkt på den avvikelsen. Annars har jag fått för mig att de är mycket för att tala om hur normala alla avvikelser är, men inte den här gången... Men det beror kanske på att det gällde mig och min dotter den här gången. Man tar väl åt sig på ett helt annat sätt då...
Kommentarer
Postat av: maru
Jag säger bara en sak, stavmixer! Det är den stora räddningen på alla puréproblem som dyker upp så här i början. Om ni inte har en stavmixer så skaffa en. I övrigt kan jag bara gratulera till halvårsdagen och alla de stora framsteg din lilla dotter har gjort (och säkert ni oxå som föräldrar).
Trackback
