Separationsångest

Jag lider av separationsångest för minsta lilla. Även om jag ska skiljas från något mindre bra till fördel för något bättre, så får jag en rejäl släng av ångest.

Alltså sitter jag här, en knapp vecka före flytten till huset, och sörjer min lilla lägenhet i ett fult brunt hus i ett mindre glamoröst område som jag måste lämna för att bo i mitt eget hus på landet (mer eller mindre), utan vägg-i-vägg-grannar som sjunger finsk karaoke på högsta volym och klättrar upp till sin balkong med hjälp av grannhusets stege när de har låst sig ute.
Där ute är ju allt så bra att man är tvungen att vara lycklig. Hemska tanke!!!

Nej, det ska bli jätteskönt, men jag har verkligen problem med separationer. Det är väl vanor som bryts och byts... Det blir en ny hemväg, ett nytt BVC, nytt ställe att hämta brev och paket på, ny ordning i skåpen... Inte sämre, men annorlunda.

Allt detta från tjejen som under sin första resa till Tyskland längtade hem när vi var i Reichenbach, och längtade till Reichenbach när vi var i Berlin... Däremot längtar jag inte till Berlin. Någonsin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0