applicera ofin il

Jag är jättenöjd med mitt hus. (Speciellt nu, när hela huset faktiskt har fått rätt färg runtom. Inte färdigmålat, men rätt färg.) Det är så stort som jag vill ha, det är den stil jag vill ha och det är den färg jag vill ha.

Jag är nöjd med min tomt, även om den inte är färdig. Den ligger på rätt ställe i världen, den är lagom stor, bra planerad och vi har fina planer för dess framtid.

Jag är lite ledsen att alla våra björkar fått skatta åt förgängelsen, för det hade varit fint med skuggspelet som fullvuxna björkar kan erbjuda, men de var ruttna och hade kanske förstört huset för oss om vi inte tagit ner det fåtal som fortfarande stod upp efter att Gudrun dragit fram. Jag ångrar det inte.

Men...
I sommar har jag kastat lystna blickar mot grannens lilla bruna sommarstuga med torr gräsmatta och tjogvis av mer eller mindre fula björkar. Jämfört med min egen stenöken har den tett sig som paradiset på jorden.

Jag har kunnat stå på trappen och se värmen röra sig (ni vet som en sån där effekt som de gör på film), hettan slår emot mig och jag vet att jag inte på villkors vis kan ta ut min dotter under denna dag.
Så har jag vänt på huvudet och sneglat mot granntomten, där det nästan ser kyligt ut.

Allt detta för att jag inte fick jorden och sådde gräsmatta i början av säsongen... Fast med tanke på torkan har det väl knappast gjort någon större skillnad.

Jag kan dock meddela att ett parasoll har en förvånansvärt stor effekt.