Julkortsfasan är över mig!
Jag är ganska korkad!
Jag envisas med att tillverka egna julkort, med egna foton på egna ungen. Och jag håller fast vid denna envishet även när sjukdom har försenat själva fotograferingen med hela femton dagar. Det är mer än två veckor! Detta medför att jag sitter här som om jag vore instängd i ett kalejdoskop fyllt av bilder av min dotter. Ark efter ark med samma motiv, mellan fyra och nio bilder per ark. Likadana allihop, utspridda för att bläcket ska torka.
På köksbordet ligger gröna kort utspridda i samma kalejdoskopiska känsla, nystämplade eller med guldpennefärg som väntar på att torka. Limstiftet grävde jag fram ur röran på skrivbordet idag, efter en längre tids sökande, och jag har allvarliga funderingar på att köpa en ny taggsax, en lång.
I morgon måste jag komma ihåg att köpa frimärken. Inte julfrimärken, för då har jag inte en chans att få fram några kort, utan riktiga, dyra frimärken. Kostar de fortfarande fem och femtio, eller har jag missat någon portohöjning? Jag måste även köpa de sista korten och massor av kuvert, eftersom jag inte litar på att vädergudarna ska förskona mina fina kort från väta och därmed ofrånkomlig förstörelse.
Korten till Tyskland är redan hopplöst sena, men i jämförelse med det tidigare omnämnda paketet som jag började med i augusti, och som fortfarande(!) ligger på mitt skrivbord, är jag ute i riktigt god tid.
Varför kan jag inte bara släppa denna pysselmani och beställa kort från en fotofirma, eller, ännu enklare: köpa vanliga, färdiga papperskort med domherrar på?!?
Jag envisas med att tillverka egna julkort, med egna foton på egna ungen. Och jag håller fast vid denna envishet även när sjukdom har försenat själva fotograferingen med hela femton dagar. Det är mer än två veckor! Detta medför att jag sitter här som om jag vore instängd i ett kalejdoskop fyllt av bilder av min dotter. Ark efter ark med samma motiv, mellan fyra och nio bilder per ark. Likadana allihop, utspridda för att bläcket ska torka.
På köksbordet ligger gröna kort utspridda i samma kalejdoskopiska känsla, nystämplade eller med guldpennefärg som väntar på att torka. Limstiftet grävde jag fram ur röran på skrivbordet idag, efter en längre tids sökande, och jag har allvarliga funderingar på att köpa en ny taggsax, en lång.
I morgon måste jag komma ihåg att köpa frimärken. Inte julfrimärken, för då har jag inte en chans att få fram några kort, utan riktiga, dyra frimärken. Kostar de fortfarande fem och femtio, eller har jag missat någon portohöjning? Jag måste även köpa de sista korten och massor av kuvert, eftersom jag inte litar på att vädergudarna ska förskona mina fina kort från väta och därmed ofrånkomlig förstörelse.
Korten till Tyskland är redan hopplöst sena, men i jämförelse med det tidigare omnämnda paketet som jag började med i augusti, och som fortfarande(!) ligger på mitt skrivbord, är jag ute i riktigt god tid.
Varför kan jag inte bara släppa denna pysselmani och beställa kort från en fotofirma, eller, ännu enklare: köpa vanliga, färdiga papperskort med domherrar på?!?
Kommentarer
Trackback
