Otäckt, men okej.
Min mamma drabbades av en hjärtinfarkt i tisdags. Snacka om att hon skrämde mig, eller oss allihop.
Jag visste inget om hur hon mådde, bara att hon låg på sjukhus och att pappa var med henne. Pappa skulle höra av sig när han visste mer, men han ringde ju aldrig! Samtidigt hade jag en förkyld tjej att ta hand om, och var tvungen att vara mer eller mindre normal. Sånt är jobbigt.
När jag hade varit och hälsat på på onsdagen, och sett en väldigt liten, men ändå hyfsat pigg mamma kändes det bättre.
Igår tog jag med min dotter och hälsade på. Jag och min syster hade dryftat huruvida man kunde/fick ta med sig barn till hjärtintensiven, men eftersom min tös är så pass liten valde jag att ändå ta med henne. Hon springer ju inte runt och skrämmer slag på alla stackars hjärtpatienter i alla fall. Och hennes mormor blev glad. Det var det viktigaste! Det var heller ingen som opponerade sig, så det är väl kanske tillåtet...
Då var mamma ännu piggare, nästan som vanligt, faktiskt.
Idag fick hon komma hem, tidigare än väntat, och det känns skönt.
Jag visste inget om hur hon mådde, bara att hon låg på sjukhus och att pappa var med henne. Pappa skulle höra av sig när han visste mer, men han ringde ju aldrig! Samtidigt hade jag en förkyld tjej att ta hand om, och var tvungen att vara mer eller mindre normal. Sånt är jobbigt.
När jag hade varit och hälsat på på onsdagen, och sett en väldigt liten, men ändå hyfsat pigg mamma kändes det bättre.
Igår tog jag med min dotter och hälsade på. Jag och min syster hade dryftat huruvida man kunde/fick ta med sig barn till hjärtintensiven, men eftersom min tös är så pass liten valde jag att ändå ta med henne. Hon springer ju inte runt och skrämmer slag på alla stackars hjärtpatienter i alla fall. Och hennes mormor blev glad. Det var det viktigaste! Det var heller ingen som opponerade sig, så det är väl kanske tillåtet...
Då var mamma ännu piggare, nästan som vanligt, faktiskt.
Idag fick hon komma hem, tidigare än väntat, och det känns skönt.
Kommentarer
Postat av: maru
Usch fy vad otäckt! Hoppas verkligen att din mamma blir helt kry och att det inte händer igen. Jag tror annars att ett aldrig så förkylt barnbarn är den absolut bästa medicinen mot mycket.
Trackback
