Husmålningsmaraton
Sådär! Publiceringen gick utan problem, så jag hoppar direkt på nästa inlägg!
När jag gick på semester för sex veckor sedan berättade jag för alla som frågade att jag skulle måla hus på semestern. På måndag måste jag återigen tillbaka till arbetet utan att ha ett färdigmålat hus. Detta trots att vädret har erbjudit hur mycket tid som helst till målning.
Hur bär man sig då åt för att nå detta tvivelaktiga resultat? Ja, låt oss börja från början. Min sambo är världens mest noggranna människa. När jag tänker "Åååå, börja måla!" plockar han istället fram målartvätt och börjar undersöka alla hemligheter och fallgropar som finns inom denna konstform. Det är absolut rätt, huset hade stått omålat på tok för länge och behövde tveklöst en ordentlig skrubbning, men nu har vi garanterat om inte Världens, så i alla fall Sveriges renaste hus.
Därefter skulle det oljas, och även här finns oändliga dilemman att sätta sig in i. Blir det för mycket, blir det för lite, har jag gjort rätt, borde jag ha gjort si istället för så...
Inte nog med detta, för säkerhets skull ignorerar vi tillverkarens utlåtande om att man kan måla "vått i vått" och börja grundmåla innan oljan har torkat, för de vet nog inte...
Usch, jag måste bara få bryta in och tala om att jag älskar min sambo, och att vi kommer att ha världens finaste hus!!!
När oljan fått torka på rätt sätt är det dags för grundmålning, och nu börjar det smått varulvslika beteendet att undvika solen som pesten. Minsta solstråle och väggen är säkert förstörd. Därmed inleds också ringdansen kring huset, med målning där det är skugga, men först efter att man insett att det är näst intill omöjligt att både måla och låta färgen torka 16 timmar utan minsta solbelysning.
Efter detta kommer det mest oväntade av allt! Min älskling (som jag återigen vill poängtera att jag älskar) låter någon annan måla grundfärg. Redan från början har han bestämt sagt att han ska måla all grund själv, så att han vet att det blir ordentligt gjort, men plötsligt står hans svåger där med penseln i handen. Dessvärre slutade det med att han fick jaga blåsor efter att det alltför tjocka lagret färg utsatts för solljus... Efter ytterligare några dispyter kom inte svågern tillbaka. Jag tror inte att de är osams, men de undviker att måla ihop.
Sedan bedömde målarmästarn att de sidor som var grundade kunde bestrykas med täckfärgen, som vi så noggrant sett ut, antecknat NCS-numret på och fått oss tillblandad. Detta var något vi sett fram emot. Det var ju en så fin färg, så perfekt grå till våra röda takpannor. Men när färgen kom upp på väggen var den inte så fantastisk som vi hade väntat oss. Men det blir väl bättre med andra strykningen. Eller när gräset kommer till. Eller... Hade vi helt enkelt glömt bort hur ljus den var? Efter att ha målat halva huset åkte vi till huset som vi hade som förebild, bara för att konstatera att vi hade fått fel färgnummer av ägaren när vi frågat ungefär ett år tidigare.
Man skulle kunna säga att inspirationen rann av oss. Åtskilliga besök vid det semestertomma huset (och lite förklarande samtal med grannarna) med färgkartor för att avgöra vilket nummer den rätta färgen hade., två svindyra och värdelösa provburkar, samtal till husfirman, mail till färgtillverkaren, ytterligare en provburk och ÄNTLIGEN!!! Vi hittade (nog) rätt färg. Sedan skulle färgen brytas om, vilket fungerade, tack och lov! Det var väl klart för en vecka sedan, men än så länge finns ine en droppe av den rätta färgen på vårt hus.
I onsdags målade vi (han påstår att jag hjälper till lika mycket som han, eftersom jag tar hand om dottern och lagar maten medan han målar, så jag skriver vi trots att jag bara satt på en stol och tittade på honom och gjorde djupa reflektioner kring målningens väsen) i alla fall färdigt grundlagret. Så när som på en och en halv bräda. Då tog nämligen färgen slut. Snacka om att allt som kan jävlas gör det! Torsdag kväll blev det äntligen färdigt, men hellre än att börja med det grå började målarmästarn plantera äppelträd. (Jag älskar honom)
Kanske i morgon...
När jag gick på semester för sex veckor sedan berättade jag för alla som frågade att jag skulle måla hus på semestern. På måndag måste jag återigen tillbaka till arbetet utan att ha ett färdigmålat hus. Detta trots att vädret har erbjudit hur mycket tid som helst till målning.
Hur bär man sig då åt för att nå detta tvivelaktiga resultat? Ja, låt oss börja från början. Min sambo är världens mest noggranna människa. När jag tänker "Åååå, börja måla!" plockar han istället fram målartvätt och börjar undersöka alla hemligheter och fallgropar som finns inom denna konstform. Det är absolut rätt, huset hade stått omålat på tok för länge och behövde tveklöst en ordentlig skrubbning, men nu har vi garanterat om inte Världens, så i alla fall Sveriges renaste hus.
Därefter skulle det oljas, och även här finns oändliga dilemman att sätta sig in i. Blir det för mycket, blir det för lite, har jag gjort rätt, borde jag ha gjort si istället för så...
Inte nog med detta, för säkerhets skull ignorerar vi tillverkarens utlåtande om att man kan måla "vått i vått" och börja grundmåla innan oljan har torkat, för de vet nog inte...
Usch, jag måste bara få bryta in och tala om att jag älskar min sambo, och att vi kommer att ha världens finaste hus!!!
När oljan fått torka på rätt sätt är det dags för grundmålning, och nu börjar det smått varulvslika beteendet att undvika solen som pesten. Minsta solstråle och väggen är säkert förstörd. Därmed inleds också ringdansen kring huset, med målning där det är skugga, men först efter att man insett att det är näst intill omöjligt att både måla och låta färgen torka 16 timmar utan minsta solbelysning.
Efter detta kommer det mest oväntade av allt! Min älskling (som jag återigen vill poängtera att jag älskar) låter någon annan måla grundfärg. Redan från början har han bestämt sagt att han ska måla all grund själv, så att han vet att det blir ordentligt gjort, men plötsligt står hans svåger där med penseln i handen. Dessvärre slutade det med att han fick jaga blåsor efter att det alltför tjocka lagret färg utsatts för solljus... Efter ytterligare några dispyter kom inte svågern tillbaka. Jag tror inte att de är osams, men de undviker att måla ihop.
Sedan bedömde målarmästarn att de sidor som var grundade kunde bestrykas med täckfärgen, som vi så noggrant sett ut, antecknat NCS-numret på och fått oss tillblandad. Detta var något vi sett fram emot. Det var ju en så fin färg, så perfekt grå till våra röda takpannor. Men när färgen kom upp på väggen var den inte så fantastisk som vi hade väntat oss. Men det blir väl bättre med andra strykningen. Eller när gräset kommer till. Eller... Hade vi helt enkelt glömt bort hur ljus den var? Efter att ha målat halva huset åkte vi till huset som vi hade som förebild, bara för att konstatera att vi hade fått fel färgnummer av ägaren när vi frågat ungefär ett år tidigare.
Man skulle kunna säga att inspirationen rann av oss. Åtskilliga besök vid det semestertomma huset (och lite förklarande samtal med grannarna) med färgkartor för att avgöra vilket nummer den rätta färgen hade., två svindyra och värdelösa provburkar, samtal till husfirman, mail till färgtillverkaren, ytterligare en provburk och ÄNTLIGEN!!! Vi hittade (nog) rätt färg. Sedan skulle färgen brytas om, vilket fungerade, tack och lov! Det var väl klart för en vecka sedan, men än så länge finns ine en droppe av den rätta färgen på vårt hus.
I onsdags målade vi (han påstår att jag hjälper till lika mycket som han, eftersom jag tar hand om dottern och lagar maten medan han målar, så jag skriver vi trots att jag bara satt på en stol och tittade på honom och gjorde djupa reflektioner kring målningens väsen) i alla fall färdigt grundlagret. Så när som på en och en halv bräda. Då tog nämligen färgen slut. Snacka om att allt som kan jävlas gör det! Torsdag kväll blev det äntligen färdigt, men hellre än att börja med det grå började målarmästarn plantera äppelträd. (Jag älskar honom)
Kanske i morgon...
Kommentarer
Trackback
