Inskolningsångest
Vi var på inskolningssamtal på dagis igår. På tisdag startar själva inskolningen, då ska lilltjejen börja på dagis. Det känns bra och rätt, men samtidigt fel och nervöst och otäckt. Någon annan ska se till att vårt barn äter ordentligt, någon annan ska byta blöja och se till att hon inte fryser eller gör sig illa. Någon annan ska trösta när hon blir ledsen och någon annan ska se alla framsteg hon gör innan jag får se det. Hon ska få kompisar och slänga mat på någon annan än mig. Hon ska lära sig av sina (mer eller mindre) jämnåriga och hon ska få utmaningar i form av andra leksaker, andra barn och andra regler.
Det som känns värst just nu är utrustningen. Troligen beror det på att jag inte klarar av att ta in hela verkligheten, så jag fokuserar på ett hanterbart problem (även om jag just nu känner att det är oöverstigligt).
Hon ska ha passande kläder till aktiviteter som jag inte planerar själv. Hur, hur, hur ska jag kunna förutse allt? Tänk om de bedömer att det är kallare än jag tycker att det verkar vara och så placerar de mig i facket märkt "oansvarig förälder". Eller... Jag kommer inte på något annat. Det är nog det som är mitt problem. Hur dagispersonalen uppfattar mig. Som om jag är värre än många andra. Jag har personligen träffat på barn som vecka efter vecka kommer till utedagen i skolan utan stövlar på fötterna, trots att de varje vecka blir blöta och klagar och gnäller. Själv skulle jag nog bara missa det en gång. Sedan införskaffar jag det mitt barn behöver.
Jag kom på en annan sak! Tänk om jag köper något dåligt eller opraktiskt som ställer till det för både personalen och mitt barn?!
Egentligen är det nog inte så svårt. Det verkade väl strukturerat, med hennes egen lilla hylla (redan märkt med hennes namn, den bara står där och väntar på att hon ska börja. Patetiska morsan är i farten och blir tårögd av att det finns en hylla speciellt för mitt barn) och hennes egen lilla korg för medhavda blöjor (något som jag innan varit fundersam på hur det funkar, men det var så självklart när jag kom dit och såg det. Det är ju inga problem för dem att se vilka blöjor som är hennes och inga problem för mig att fylla på, och jag behöver inte oroa mig för att något annat barn skiter ner sig och använder upp mina blöjor.) Det satt också en liten klädnypa för meddelanden till oss från dagis. Inget att oroa sig för, helt enkelt. Barn har ju gått på dagis i generationer, så det borde finnas ett fungerande system nu.
I morgon ska vi ut på inköpsrunda. Overall och gummistövlar, fleeceoverall till sovstunderna och tjocka sockor står på listan. Mössa i rätt storlek och varma vantar likaså. Usch, vi kan hålla på länge!
Det som känns värst just nu är utrustningen. Troligen beror det på att jag inte klarar av att ta in hela verkligheten, så jag fokuserar på ett hanterbart problem (även om jag just nu känner att det är oöverstigligt).
Hon ska ha passande kläder till aktiviteter som jag inte planerar själv. Hur, hur, hur ska jag kunna förutse allt? Tänk om de bedömer att det är kallare än jag tycker att det verkar vara och så placerar de mig i facket märkt "oansvarig förälder". Eller... Jag kommer inte på något annat. Det är nog det som är mitt problem. Hur dagispersonalen uppfattar mig. Som om jag är värre än många andra. Jag har personligen träffat på barn som vecka efter vecka kommer till utedagen i skolan utan stövlar på fötterna, trots att de varje vecka blir blöta och klagar och gnäller. Själv skulle jag nog bara missa det en gång. Sedan införskaffar jag det mitt barn behöver.
Jag kom på en annan sak! Tänk om jag köper något dåligt eller opraktiskt som ställer till det för både personalen och mitt barn?!
Egentligen är det nog inte så svårt. Det verkade väl strukturerat, med hennes egen lilla hylla (redan märkt med hennes namn, den bara står där och väntar på att hon ska börja. Patetiska morsan är i farten och blir tårögd av att det finns en hylla speciellt för mitt barn) och hennes egen lilla korg för medhavda blöjor (något som jag innan varit fundersam på hur det funkar, men det var så självklart när jag kom dit och såg det. Det är ju inga problem för dem att se vilka blöjor som är hennes och inga problem för mig att fylla på, och jag behöver inte oroa mig för att något annat barn skiter ner sig och använder upp mina blöjor.) Det satt också en liten klädnypa för meddelanden till oss från dagis. Inget att oroa sig för, helt enkelt. Barn har ju gått på dagis i generationer, så det borde finnas ett fungerande system nu.
I morgon ska vi ut på inköpsrunda. Overall och gummistövlar, fleeceoverall till sovstunderna och tjocka sockor står på listan. Mössa i rätt storlek och varma vantar likaså. Usch, vi kan hålla på länge!
Kommentarer
Trackback
