applicera ofin il

Jag fick kontraorder idag. Min faster ringde och berättade att dramatiken hade undvikits, att farföräldrarna redan fått det sorgliga beskedet och att jag och min dotter kunde hjälpa till att hålla modet uppe om vi kom. Så vi kom.

Lilltjejen imponerade på morfarsmor genom att gå (de har inte träffats på ett tag). Hon charmade alla omkring sig, men födelsedagsbarnet i synnerhet. Hon satt och klappade på honom, tittade och flinade, petade, kikade och flirtade. Hon återkom liksom hela tiden till honom. När vi skulle gå fick han en slängkyss, helt spontant.
Dessutom visade hon sitt mod genom att ta gammelfarbror på orden och sätta sig i hans knä helt frivilligt, och så demonstrerade hon sitt temperament när hon inte fick leka med den ryska dockan längre. (Vi skulle åka hem allihop)

Hon höll nog modet uppe på oss allihop, men både farmor och farfar grät innan jag åkte hem.
Det kan inte vara lätt att foga sig i möjligheten att förlora två vuxna söner innan man själv lämnar jordelivet. En är tillräckligt illa.