Det blir inget 90-årskalas för oss...
Jag hade tänkt ta med min dotter till hennes gammelfarfars modesta 90-årsfirande i morgon. Lugnt och trevligt litet kalas på dagen med 5-6 vuxna som tycker att hon är det sötaste som finns, samtidigt som man får muntra upp ett lite skröpligt födelsedagsbarn. Och tårta, inte att förglömma!
Nu ikväll ringde min far och mer eller mindre bad mig stanna hemma.
Mina älskade farföräldrar kommer att få ett hemskt besked i morgon, och man vet aldrig hur de reagerar, eller ens om de klarar beskedet att ytterligare en av deras söner är döende i cancer. Operationen hade avbrutits eftersom det hade spridit sig så mycket, och han har visst så ont att han skriker. Eftersom jag känner min farbror vet jag att det är riktigt illa om han reagerar på det viset.
Jag tycker riktigt, riktigt illa om cancer!
Nu ikväll ringde min far och mer eller mindre bad mig stanna hemma.
Mina älskade farföräldrar kommer att få ett hemskt besked i morgon, och man vet aldrig hur de reagerar, eller ens om de klarar beskedet att ytterligare en av deras söner är döende i cancer. Operationen hade avbrutits eftersom det hade spridit sig så mycket, och han har visst så ont att han skriker. Eftersom jag känner min farbror vet jag att det är riktigt illa om han reagerar på det viset.
Jag tycker riktigt, riktigt illa om cancer!
Kommentarer
Trackback
