Hemligt...

Min sambo har bestämt att vi har en hemlighet i vår familj. Vi har en plan som vi inte ska berätta om förrän folk upptäcker det av sig själva. Så länge det nu håller...

Min sambo är usel på hemligheter.

Själv är jag usel på att ljuga. Jag kan inte hålla masken, så det syns lång väg att jag ljuger. Mitt enda försvar är att låtsas som att jag låtsas att jag ljuger. Då blir folk förvirrade och tror att jag kanske inte ljuger i alla fall. (Jag är själv förvirrad av förklaringen. Jag vet inte om det är så jag gör, men det funkar ibland.)

Min sambo däremot kan nog ljuga om han vill, men hemligheter bara rinner ur honom. Han kan säga ena sekunden att något ska vara hemligt, och i nästa sekund har han berättat för sin syster. Eller någon annan. Ibland har jag kämpat för att hålla något hemligt från min familj för att han ville att det skulle vara hemligt, och så kommer det fram att han redan har berättat...

Så, som sagt, vi får se hur länge det håller... Än så länge vet bara alla på hans jobb om det, och några av dem känner hans syster. Jag å min sida har berättat lite svävande om det innan det blev hemligt. För en enda person.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0