Dagis...
Lilltjejen har fått plats på dagis.
Jag hade stora våndor innan jag äntligen skickade in pappret, och efteråt... Jag såg inte fram emot att få en plats, dels för att jag vill ha min tjej kvar hemma, och dels för att sambon började trilskas angående platsönskningarna. Si och så är inte bra, jag vill inte ha henne på ett sådant ställe... Trots att han blivit tillfrågad under processen och dessutom själv skrev under ansökan innan jag skickade in det.
När det sedan ringde svarade han, men lämnade över luren till mig. När det är han som har bestämda åsikter angående vissa dagis! Hans anledning var att det var jag som hade "koll", men i själva verket fick jag lov att fråga honom vad jag skulle säga. Jag kände mig skitdum!
Slutligen lämnade jag ett besked till dem, med ytterligare gnäll från sambons håll. Har du tänkt på... Hur blir det med... Borde vi inte... Skit samma, nu har jag bestämt oss!
Vi bestämde oss för att åka och titta på stället efter helgen, och jag var skitnervös! Ont i magen. Stissig. Usch!
Efteråt kändes det helbra. Stället är nyöppnat och relativt fräscht, gården är enorm och kommer att ge henne glädje och utmaningar under hela hennes tid på dagis (Alltså inte en platt asfaltsgård med en sandlåda mitt på...) personalen verkar trevlig och glädjande nog består den av såväl män som kvinnor.
Sambon har inte sagt något negativt efter det, så det var väl bra, antar jag...
Jag hade stora våndor innan jag äntligen skickade in pappret, och efteråt... Jag såg inte fram emot att få en plats, dels för att jag vill ha min tjej kvar hemma, och dels för att sambon började trilskas angående platsönskningarna. Si och så är inte bra, jag vill inte ha henne på ett sådant ställe... Trots att han blivit tillfrågad under processen och dessutom själv skrev under ansökan innan jag skickade in det.
När det sedan ringde svarade han, men lämnade över luren till mig. När det är han som har bestämda åsikter angående vissa dagis! Hans anledning var att det var jag som hade "koll", men i själva verket fick jag lov att fråga honom vad jag skulle säga. Jag kände mig skitdum!
Slutligen lämnade jag ett besked till dem, med ytterligare gnäll från sambons håll. Har du tänkt på... Hur blir det med... Borde vi inte... Skit samma, nu har jag bestämt oss!
Vi bestämde oss för att åka och titta på stället efter helgen, och jag var skitnervös! Ont i magen. Stissig. Usch!
Efteråt kändes det helbra. Stället är nyöppnat och relativt fräscht, gården är enorm och kommer att ge henne glädje och utmaningar under hela hennes tid på dagis (Alltså inte en platt asfaltsgård med en sandlåda mitt på...) personalen verkar trevlig och glädjande nog består den av såväl män som kvinnor.
Sambon har inte sagt något negativt efter det, så det var väl bra, antar jag...
Kommentarer
Trackback
