En liten miss
Jag upptäckte just att jag inte bloggat om min dotters stora gångpremiär. Allt ni hittills läst om enstaka steg hit eller dit var bara repetitioner, här snackar vi alltså the real thing!
Måndagen den 28 augusti, medan jag var på väg hem från ett sent möte på jobbet, chockade hon sin far med att släppa bordet, men fortsätta gå. Inte bara en gång, utan många gånger och långa sträckor. När jag kom innanför dörren tyckte han att det var på sin plats att stajla lite, men hon satte sig på rumpan och hasade ut till mig i hallen. Två sekunder senare var hon uppe på fötter igen, men det var rätt lustigt ändå.
Sedan den gången har hasandet blivit mer och mer sällsynt, och nu har jag inte sett det alls på minst en vecka. Hon kryper en bit då och då, men hasandet har upphört.
Måndagen den 28 augusti, medan jag var på väg hem från ett sent möte på jobbet, chockade hon sin far med att släppa bordet, men fortsätta gå. Inte bara en gång, utan många gånger och långa sträckor. När jag kom innanför dörren tyckte han att det var på sin plats att stajla lite, men hon satte sig på rumpan och hasade ut till mig i hallen. Två sekunder senare var hon uppe på fötter igen, men det var rätt lustigt ändå.
Sedan den gången har hasandet blivit mer och mer sällsynt, och nu har jag inte sett det alls på minst en vecka. Hon kryper en bit då och då, men hasandet har upphört.
Kommentarer
Trackback
