Jag har en syrenhäck!
Min sambo har inte direkt sprudlat av energi den senaste tiden, och det han sprudlar minst för är trädgården. Efter lite självterapi (och diskussioner med hans syster - tillika min svägerska med den himmelska trädgården) har jag bestämt mig för att han inte ska få ta bort mitt sprudlande, så mitt jobb just nu är att göra vad jag vill ha gjort i min trädgård, utan att hämmas av hans lite mer lågmälda inställning. Och utöver det ska jag njuta av resultatet.
I helgen gjorde jag slag i saken och planterade mina syrener i en L-formad häck intill min blivande pergola. Just nu är det bara en fyrkant av grus utkastad på en gles gräsmatta (till hälften omgiven av en låg syrenhäck som kämpar för att rota sig), men inuti mitt huvud är det en prunkande pergola med löven på växterna som ett svalkande skuggspel... Jag hoppas att det blir så en vacker dag.
Jag grävde diket alldeles själv - tack och lov inte SÅ ansträngande, eftersom det är placerat på den delen av vår tomt som består av utfyllnadsmaterial, och alltså till större delen utan stora stenar att bända loss.
Jag åkte och köpte kogödsel alldeles själv, för att kunna ge mina plantor en hejdundrande start. Nu låter det som att jag aldrig handlar på egen hand, men i det här fallet inbegriper handlandet en viss del tunga lyft och baxande, vilket jag av någon anledning försöker undvika i möjligaste mån, kanske på grund av min relativt korta kroppshydda, som inte är så där överdrivet gjord för att lyfta och baxa.
Jag placerade ut och grävde ner plantorna alldeles själv.
Nu måste jag också stå för resultatet alldeles själv, och jag hoppas att det blir ett rent nöje att göra den biten.
