Jag trotsade min ovilja

Planerad stavgång idag. Ingen att gå med.
Vetskapen om att mina stavgångskompanjoner har lagt stavarna åt sidan till förmån för trädgården är ett starkt motivationsdämpande inslag i min motionsambition.

För första gången på länge kände jag efter. Letade efter en anledning att låta bli. Jag hittade huvudvärk, men jag hittade även, tack och lov, styrkan att sätta mig över oviljan. Jag bestämde mig för att gå ändå. Ensam. Med huvudvärk.

Jag är stolt över mig själv idag. Det känns liksom lite extra bra med den där begynnande träningsvärken i låren just idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0