Min problematiska slänt
På min tomt finns en slänt, från huset, mellan mina älskade murar, ner mot uppfarten.
Den här slänten har jag haft en klar bild av, hur två gångar leder upp mot huset, den ena mot entrén, den andra mot groventrén. Uppe vid huset binder en tredje gång ihop dessa två, så att det bildas en triangel i mitten. Denna triangel skulle bestå av gräsmatta, med en massa härliga vårlökar i, eftersom solen tar som bäst just där. Detta skulle även upprätthålla vår möjlighet att köra upp till huset med bil, om det någon gång skulle behövas.
Nu rämnar denna vision mer och mer och jag vill inte överge den!
1) Slänten är för brant, så vi måste av promenadtekniska skäl, särskilt vintertid, begåva åtminstone den ena gången med trappsteg.
2) Slänten är för brant, så gräsmatta är inte ett bra alternativ, eftersom såväl jord som gräsfrön lätt kan rinna bort i första bästa skyfall.
3) Slänten inbjuder tydligen till att köra upp ända upp till huset, så pass att både posten och elkillen hittills har gjort det. Det kommer de nog att fortsätta med om slänten inte blir mer avskräckande. Detta skulle vara förödande för växterna, som inte syns vintertid till exempel.
Alltså lutar det nu mer åt att vi gör en trapp av en av gångarna, placerar en fin sten längst ner i triangelns spets och hoppas på att den stöttar jorden så pass att vi kan plantera någon form av marktäckare eller så, som sedan får fortsätta att hålla jorden på plats. Stenen tjänar även som bilavskräckare eller -demolerare.
Inte alls vad jag såg för mitt inre öga, men jag antar att det inte är sista gången jag kommer att få överge mina visioner i trädgården.
