Saknar min bästa jobbarkompis!
Jag har haft en tid nu när jag bara träffar min bästa jobbarkompis på jobbet. Och nu jobbar vi inte riktigt med samma saker längre, så det är mest bara vissa raster som är gemensamma, så att vi kan träffas.
Förut cyklade vi till jobbet tillsammans varje dag, och när vädret var för osmidigt samåkte vi, även om det blev en omväg åtminstone när hon körde. När jag var gravid och blev osmidig hela jag blev samåkandet mer regel än undantag. Sedan jag flyttade ut på landet är det tvärtom. (Suck)
Förut satt vi i samma klassrum och rättade våra respektive böcker, eller planerade våra respektive lektioner, med oerhört hög trivselnivå som följd (och långa dagar på jobbet...) Nu är det som sagt bara rasterna... En del av rasterna...
För ett tag sedan brukade vi träffas på fritiden. Vi tränade ihop, spelade spel, åkte till IKEA... Nu hinner vi inte riktigt med det längre. Jag har blivit mamma och skaffat hus. Hon har blivit skådespelare/musikalstjärna och skaffat pojkvän.
Den här veckan, när jag har varit hemma med sjukt barn har jag inte träffat henne alls. Jag har inte pratat med henne heller, eftersom vi liksom inte brukar ringa till varandra längre... Jag läser hennes blogg när jag hinner, men hon har visst inte hunnit skriva speciellt mycket på sistone, så jag har inte träffat henne där heller.
Min första tanke inför min planerade semester-från-familjen-dag imorgon, var att hon och jag kunde hitta på något, men så slog det mig att hon ligger i hårdträning inför premiären på musikalen nu, så hon hinner knappt ens träffa pojkvännen. Vad har då jag att komma med?
Men det ska bli bättring! När du flyttar till det där området där min dotter har sitt dagis, då hämtar jag dig alla dagar utom torsdagar, om jag inte blir tvungen att vara hemma med sjukt barn. (Och skulle det vara så att du behöver ha din egen bil på eftermiddagen, så bogserar jag den till jobbet på morgonen.)
Dessutom ska vi boka in en våffelbjudning med tillhörande spelkväll så snart musikalen är avklarad.
Kram!
Förut cyklade vi till jobbet tillsammans varje dag, och när vädret var för osmidigt samåkte vi, även om det blev en omväg åtminstone när hon körde. När jag var gravid och blev osmidig hela jag blev samåkandet mer regel än undantag. Sedan jag flyttade ut på landet är det tvärtom. (Suck)
Förut satt vi i samma klassrum och rättade våra respektive böcker, eller planerade våra respektive lektioner, med oerhört hög trivselnivå som följd (och långa dagar på jobbet...) Nu är det som sagt bara rasterna... En del av rasterna...
För ett tag sedan brukade vi träffas på fritiden. Vi tränade ihop, spelade spel, åkte till IKEA... Nu hinner vi inte riktigt med det längre. Jag har blivit mamma och skaffat hus. Hon har blivit skådespelare/musikalstjärna och skaffat pojkvän.
Den här veckan, när jag har varit hemma med sjukt barn har jag inte träffat henne alls. Jag har inte pratat med henne heller, eftersom vi liksom inte brukar ringa till varandra längre... Jag läser hennes blogg när jag hinner, men hon har visst inte hunnit skriva speciellt mycket på sistone, så jag har inte träffat henne där heller.
Min första tanke inför min planerade semester-från-familjen-dag imorgon, var att hon och jag kunde hitta på något, men så slog det mig att hon ligger i hårdträning inför premiären på musikalen nu, så hon hinner knappt ens träffa pojkvännen. Vad har då jag att komma med?
Men det ska bli bättring! När du flyttar till det där området där min dotter har sitt dagis, då hämtar jag dig alla dagar utom torsdagar, om jag inte blir tvungen att vara hemma med sjukt barn. (Och skulle det vara så att du behöver ha din egen bil på eftermiddagen, så bogserar jag den till jobbet på morgonen.)
Dessutom ska vi boka in en våffelbjudning med tillhörande spelkväll så snart musikalen är avklarad.
Kram!
Kommentarer
Trackback
