Barnvakter hit och barnvakter dit...
Jag börjar känna det som att jag aldrig tar hand om mitt eget barn längre.
Igår var farmor här hos lilltjejen medan vi jobbade, och idag var det mormors tur. Tanken med det var att de skulle få lite tid på tu man hand medan det ändå inte fungerar som vanligt på dagis, inte något skriande behov av barnvakt i sig. Vi frågade om de ville, och det ville de.
Knappt hade mor min åkt hem förrän jag och min sambo insåg att vi nästa lördag åker till den stora huvudstaden för att gå på musikal utan dottern, och att det var hög tid att konfirmera planerna med den tilltänkta barnvakten (min mamma). Som tur var hade hon koll på det, jag hade visst redan pratat med henne (eventuellt på min födelsedagsfest, eftersom biljetterna var en present från min älskade), så det löste sig ganska lätt.
Strax efteråt upptäcktes bristande planering när det gäller måndagens dagisstängning, vilket föranledde ett samtal till sambons mor (som är pensionär och därför kan tänkas ställa upp i sådana lägen). Hon kunde ställa upp efter klockan tio, så sambon får försöka förhandla sig till några timmars ledighet på morgonen/förmiddagen, tills hon kan komma. Nästa stängningsdag är den 30 april, och då ska jag försöka vara ute i god tid...
I morgon ska flickebarnet (äntligen) till dagis igen. Så jag lämnar bort henne igen.
Mitt i mitt dåliga samvete kan jag i alla fall konstatera att hon trivs med att andra tar hand om henne. Hon har njutit av att ha farmor och mormor här, hon älskar dagis, och hon är nog i ärlighetens namn lite trött både på mig och sin far. När allt kommer omkring har vi inte lämnat henne hos barnvakt särskilt frekvent under hennes första arton månader, så det är väl på tiden.
Igår var farmor här hos lilltjejen medan vi jobbade, och idag var det mormors tur. Tanken med det var att de skulle få lite tid på tu man hand medan det ändå inte fungerar som vanligt på dagis, inte något skriande behov av barnvakt i sig. Vi frågade om de ville, och det ville de.
Knappt hade mor min åkt hem förrän jag och min sambo insåg att vi nästa lördag åker till den stora huvudstaden för att gå på musikal utan dottern, och att det var hög tid att konfirmera planerna med den tilltänkta barnvakten (min mamma). Som tur var hade hon koll på det, jag hade visst redan pratat med henne (eventuellt på min födelsedagsfest, eftersom biljetterna var en present från min älskade), så det löste sig ganska lätt.
Strax efteråt upptäcktes bristande planering när det gäller måndagens dagisstängning, vilket föranledde ett samtal till sambons mor (som är pensionär och därför kan tänkas ställa upp i sådana lägen). Hon kunde ställa upp efter klockan tio, så sambon får försöka förhandla sig till några timmars ledighet på morgonen/förmiddagen, tills hon kan komma. Nästa stängningsdag är den 30 april, och då ska jag försöka vara ute i god tid...
I morgon ska flickebarnet (äntligen) till dagis igen. Så jag lämnar bort henne igen.
Mitt i mitt dåliga samvete kan jag i alla fall konstatera att hon trivs med att andra tar hand om henne. Hon har njutit av att ha farmor och mormor här, hon älskar dagis, och hon är nog i ärlighetens namn lite trött både på mig och sin far. När allt kommer omkring har vi inte lämnat henne hos barnvakt särskilt frekvent under hennes första arton månader, så det är väl på tiden.
Kommentarer
Trackback
