applicera ofin il

I föregående inlägg berörde jag min egen känsla av att vara egoistisk, då jag lämnar min sjuka dotter hos mormor och morfar medan jag själv åker på musikal. Det är bara en del av min upplevelse av mig själv som egoistisk förälder.

Jag känner mig egoistisk i min längtan efter att vara hemma mer med min dotter. Jag vet att det inte skulle tillföra henne något särskilt om jag var hemma någon timme mer i veckan, eller ens en dag till. Jag vet att jag ändå inte skulle hinna och orka hitta på allt det där som jag drömmer om att hitta på tillsammans med min dotter på vår tid tillsammans. Det skulle bli en dag av uttråkan. Hon skulle tjata på mig att leka med henne på hennes rum, eller att jag ska bära henne, eller ge henne russin (eller dusste, som är mer likt vad hon själv säger när hon vill ha russin)... Och jag skulle säkert bli irriterad, åtminstone någon stund på dagen.

Hon har utan tvekan roligare på dagis. Där händer det mer, hon har kompisar att samverka med, hon har vuxna som inte måste betala sina räkningar just när hon vill ha uppmärksamhet, och hon trivs som fisken i vattnet.

Ändå vill jag så gärna ha den där extra tiden med henne, eftersom jag har en bild av hur fantastisk just den tiden skulle vara. Och för att jag gärna skulle arbeta lite mindre...

Jag känner mig också egoistisk på morgnarna, när jag ska se till att få oss båda redo för dagis/jobb. Den senaste veckan har hon vaknat så tidigt att jag sätter henne framför TV:n för att få en lugn stund till min frukost och min morgontidning. Det känns som att jag försakar den tid jag har med henne, trots att jag så desperat önskar att jag hade mer av den. Jag skulle kunna läsa tidningen på jobbet, eller när jag kommer hem. Men det gör jag inte.