applicera ofin il

Min dotter har på något konstigt sätt genomgått en förändring medan jag har sett på. Hon har börjat prata mer och mer, och nu snackar hon nästan oavbrutet, nya ord hela tiden, lättare att förstå, nästan små meningar.
( Vi hade besök av en fyraåring på nyår, och vid matbordet satt hon på en extrastol som vi plockat ner från vinden. När vi efteråt frågade om hon kunde säga Anna, svarade hon varenda gång: "Anna. Sitta där." och pekade på stolen, som stod kvar. Det var liksom en helhet. Inte bara Anna, utan Anna sitta där. En nästan-mening.)

Frågan är hur det har gått till. Hon pratade inte så här mycket före jul. Hon har inte gjort något speciellt (förutom att hon har träffat släkt och vänner långt mycket mer nu än de senaste månaderna) och om något så kan jag snarare tycka att hon varit tröttare och hängigare än annars. Hon gnäller, vill inte gå själv, vill inte sova, och speciellt inte i sängen, vill vara nära, nära, ha sällskap hela tiden... Hur kan hon samtidigt göra sådana framsteg på det lingvistiska planet?
(Jag vet inte om lingvistiska egentligen betyder exakt det jag menar med det, och jag orkar inte förflytta mig en dryg meter i sidled för att plocka fram en bok och kontrollera det, men jag tror att ni förstår vad jag vill säga med mitt tjusiga, lite skrytiga ord.)

Eftersom jag har läst ett antal böcker och skrifter om barns utveckling i mina dagar som mamma, kan jag nog räkna ut hur experterna skulle förklara det, så här följer ett expertutlåtande:
Hon är inne i en utvecklingsfas, som fokuserar på den språkliga utvecklingen, och hon går därför tillbaka lite på övriga områden, för att orka med.
Eller något helt annat, eftersom alla experter säger olika hela tiden!

Hennes bästa kompis just nu är förresten "månne", vilken lyser stor och rund på vår kvälls- och morgonhimmel i dessa dagar. Hon fullkomligt strålar när hon får syn på den.