Tålamodet sviker...
Jag har varit hemma med sjukt barn i två dagar.
Igår gick det jättebra, hon hade så där låg feber att hon orkade sysselsätta sig, och jag var pedagogiska mamman som plockade fram grejer och lät henne hjälpa till med allt möjligt. Hon diskade sin servis, och alla andra plastgrejer från leksakslådan som begåvats med mystiska fläckar från en eller annan frukt eller liknande. Hon ritade. Hon bytte blöja på dockan vid riktiga skötbordet, så att hon lättare skulle acceptera att hon själv behövde en ny blöja. Hon valde ut potatisar till kvällsmaten. Hon tog emot de nyskalade potatisarna och lade dem i kastrullen. Hon fyllde på sin spill-ej-mugg med fräscht vatten. Listan kan göras lång, och både hon och jag trivdes fint med dagen.
Idag var det värre. Hon var nästan feberfri och hade säkerligen orkat med allt det där och lite till, om bara jag hade orkat. Jag vaknade med halsont, huvudvärk och irritation (sedan det slagit mig att jag glömt att anmäla vård av barn på forsakringskassan.se) och dagen blev därefter. Jag ville bara ligga på soffan och vila. Jag hörde bara gnället, såg inte de ljusa partierna däremellan, och blev mer irriterad. Jag tröttnade rätt snabbt på att hon hela tiden släpade fram pallen, trots att jag mycket väl förstår att hon gjorde det. Så gjorde vi igår, och igår hade vi roligt.
Efter lunch blev det bara värre. Hon blev tröttare och därmed gnälligare. Jag blev tröttare och därmed känsligare. När sambon kom hem var vi skitgriniga båda två, och jag har nog inte fått fram någonting som skulle släppas fram i snällhetstullen, efter snart fyra timmar. Även om jag menar något trevligt låter det tydligen inte trevligt, så jag börjar misströsta.
I morgon ska jag jobba, gå till tandläkaren, träffa en kompis och lämna en sminkleverans till henne, och slutligen eventuellt gå på min systers sambos födelsedagsfika. Om jag kommer så långt.
Igår gick det jättebra, hon hade så där låg feber att hon orkade sysselsätta sig, och jag var pedagogiska mamman som plockade fram grejer och lät henne hjälpa till med allt möjligt. Hon diskade sin servis, och alla andra plastgrejer från leksakslådan som begåvats med mystiska fläckar från en eller annan frukt eller liknande. Hon ritade. Hon bytte blöja på dockan vid riktiga skötbordet, så att hon lättare skulle acceptera att hon själv behövde en ny blöja. Hon valde ut potatisar till kvällsmaten. Hon tog emot de nyskalade potatisarna och lade dem i kastrullen. Hon fyllde på sin spill-ej-mugg med fräscht vatten. Listan kan göras lång, och både hon och jag trivdes fint med dagen.
Idag var det värre. Hon var nästan feberfri och hade säkerligen orkat med allt det där och lite till, om bara jag hade orkat. Jag vaknade med halsont, huvudvärk och irritation (sedan det slagit mig att jag glömt att anmäla vård av barn på forsakringskassan.se) och dagen blev därefter. Jag ville bara ligga på soffan och vila. Jag hörde bara gnället, såg inte de ljusa partierna däremellan, och blev mer irriterad. Jag tröttnade rätt snabbt på att hon hela tiden släpade fram pallen, trots att jag mycket väl förstår att hon gjorde det. Så gjorde vi igår, och igår hade vi roligt.
Efter lunch blev det bara värre. Hon blev tröttare och därmed gnälligare. Jag blev tröttare och därmed känsligare. När sambon kom hem var vi skitgriniga båda två, och jag har nog inte fått fram någonting som skulle släppas fram i snällhetstullen, efter snart fyra timmar. Även om jag menar något trevligt låter det tydligen inte trevligt, så jag börjar misströsta.
I morgon ska jag jobba, gå till tandläkaren, träffa en kompis och lämna en sminkleverans till henne, och slutligen eventuellt gå på min systers sambos födelsedagsfika. Om jag kommer så långt.
Kommentarer
Trackback
