Träning med förhinder
Jag var ute med mina stavar i måndags. Jag hade haft en bra dag, om än lite lång, ensam med en småfebrig tjej i huset hela dagen. Det var inte bara skönt att komma ut, det var härligt!
Tidigare på dagen hade jag pratat med min svägerska och fått veta att det är ett promenadgäng på gång i området (vilket är bra, eftersom jag har svårt att komma mig för när det bara är jag), så vissa tankar var väckta. Under promenaden funderade jag på att ta långa långrundan, men med tanke på kylan och min undermåliga utrustning (dubbla tröjor, varav den ena gled upp över magen redan efter 100 meter...) valde jag att hålla mig till den korta långrundan. Däremot lade jag upp ett helt träningsprogram, innefattande såväl promenader som träningscykel och situps. Promenad tre gånger i veckan, varav en lång långrunda, cykel övriga dagar, samt situps varje kväll. Inte överdrivet, men ambitiöst. Jag kände mig riktigt nöjd, och jag visste att jag kunde klara det.
Dessvärre visste min kropp att den kunde stoppa det, och redan nästa morgon vaknade jag med ont i halsen, förkylning, säkert en aning feber... Nu blir det ingen träning på ett tag. 1-0 till kroppen.
