Vi älskar morfar!
Min sambo övergav mig för att leka datasupport ikväll. För att fördriva tiden utan att behöva sitta inne på dotterns rum och äta låtsasmat hela kvällen, åkte vi hem till mormor och morfar en stund.
Mormor träffade lilltjejen hela onsdagen, men morfar har vi faktiskt inte träffat sedan juldagen, så i rättvisans namn åkte vi till morfar idag. När det blivit bestämt frågade jag skruttan om hon ville åka till morfar, och hennes svar blev att vända på en femöring och gå ut i hallen för att ta på kläderna. Samma sak upprepades en stund senare (Mamma var nämligen inte lika snabb i vändningarna, utan vill byta blöja och göra sig själv i ordning först), så vi slöt oss till att hon längtade efter morfar.
Väl där hade hon bara ögon för morfar, nya mattan i hallen väckte definitivt ingen uppmärksamhet, även om hon annars har ett fenomenalt sinne för detaljer.
Första kvarten drog hon med sig sin stackars mor runt i huset när hon lekte tittut med morfar genom att springa från vardagsrummet, genom hallen, ut i köket och sedan kika runt hörnet på morfar i soffan, för att genast brista ut i ett förtjust skrik. Sedan tillbaka samma väg hon kom och upprepa bravaden i andra änden istället. Hela tiden med min hand i ett fast grepp.
Snart nog började hon dock springa omkring själv och tillsammans med morfar, och innan vi visste ordet av satt de nere i källaren (dit äldsta systerdottern först nyligen vågat sig ner, vid tre års ålder) och kramade gigantiska (och dammiga) nallebjörnar, tände och släckte en bordslampa av en, samt klättrade upp och ner i trappen. Vi funderade en stund på vem av dem som trivdes bäst, lilltjejen eller morfar.
När vi skulle åka hem kastade hon sig i morfars famn, och så övertalade hon honom att följa med ut till bilen, som han brukar.
Nu ska jag väl tillägga att även mormor fick sin beskärda del av uppmärksamhet, både kramar, matning med lasagne och uppsökande verksamhet med vattenflaska ingick i utbudet för kvällen. Hon gick verkligen inte lottlös.
Mormor träffade lilltjejen hela onsdagen, men morfar har vi faktiskt inte träffat sedan juldagen, så i rättvisans namn åkte vi till morfar idag. När det blivit bestämt frågade jag skruttan om hon ville åka till morfar, och hennes svar blev att vända på en femöring och gå ut i hallen för att ta på kläderna. Samma sak upprepades en stund senare (Mamma var nämligen inte lika snabb i vändningarna, utan vill byta blöja och göra sig själv i ordning först), så vi slöt oss till att hon längtade efter morfar.
Väl där hade hon bara ögon för morfar, nya mattan i hallen väckte definitivt ingen uppmärksamhet, även om hon annars har ett fenomenalt sinne för detaljer.
Första kvarten drog hon med sig sin stackars mor runt i huset när hon lekte tittut med morfar genom att springa från vardagsrummet, genom hallen, ut i köket och sedan kika runt hörnet på morfar i soffan, för att genast brista ut i ett förtjust skrik. Sedan tillbaka samma väg hon kom och upprepa bravaden i andra änden istället. Hela tiden med min hand i ett fast grepp.
Snart nog började hon dock springa omkring själv och tillsammans med morfar, och innan vi visste ordet av satt de nere i källaren (dit äldsta systerdottern först nyligen vågat sig ner, vid tre års ålder) och kramade gigantiska (och dammiga) nallebjörnar, tände och släckte en bordslampa av en, samt klättrade upp och ner i trappen. Vi funderade en stund på vem av dem som trivdes bäst, lilltjejen eller morfar.
När vi skulle åka hem kastade hon sig i morfars famn, och så övertalade hon honom att följa med ut till bilen, som han brukar.
Nu ska jag väl tillägga att även mormor fick sin beskärda del av uppmärksamhet, både kramar, matning med lasagne och uppsökande verksamhet med vattenflaska ingick i utbudet för kvällen. Hon gick verkligen inte lottlös.
Kommentarer
Trackback
