Den annorlunda känslan av nagellack

Jag säljer smink och hudvårdsprodukter för Oriflame.
Ändå är jag en komplett idiot när det gäller att själv använda smink.
Det är bara något år sedan jag insåg vinsten med mascara (Mina ögon försvinner i mitt jämnbleka ansikte om jag inte markerar mina ögonfransar), och jag är pinsamt dålig på att använda sakerna innan de blir för gamla.

Idag fick jag hem min senaste beställning, i vilken jag efter långt övervägande beställde ett nagellack i färgen "Candy sparkle". (Färgvalet härrör från min nuvarande, ganska djupa, rosa period)
Jag slets mellan längtan efter att prova ett nagellack igen efter... jag vet inte hur många år det rör sig om, och fasan för att det skulle se för-... illa ut.

Så innan jag började kleta gick jag på jakt efter nagellackbottagningen. Bara för att upptäcka att jag inte äger någon. (Bortsett från den flaska som följde med i leveransen, beställd av min mor. Och den kunde jag inte gärna lägga beslag på...) Ännu mer ångest. Ska jag vänta med att måla naglarna tills jag har införskaffat remover, eller ska jag chansa? Valet påverkades även av min genomgång av aktuell och kommande katalog. Inga erbjudanden på nämnda produkt förrän tidigast i augusti. Och även om jag beställer till fullpris får jag inga grejer förrän i början av augusti, om jag inte vill dubbla priset för att göra en extra beställning... Och det vill jag inte.

Resultatet av min långa och mödosamma tankeverksamhet blev att jag:
1) målade naglarna på vinst och förlust
2) köper någon form av remover på ICA alternativt apoteket i morgon dag
3) införskaffar den mer representativa varianten från Oriflame så fort det kommer erbjudande på den.

Alltså började jag måla naglarna, efter att först ha sett till att göra allt jag kunde komma på att jag kanske skulle vilja göra medan jag väntade på att det skulle torka, så att jag inte skulle frestas att börja meka med något och därmed förstöra mitt nya nagellack, som jag inte kan få bort resterna av om det händelsevis skulle bli förstört.

Med vinglig hand målade jag först högerhanden. Sedan lyckades jag undvika fadäser medan jag målade den vänstra med en nylackerad högerhand. Så lade jag på ytterligare ett lager utan större problem. Det är inte direkt jämnt, men det ser hyfsat ut, i alla fall. Färgen också, även om det ser riktigt ovant ut. Jag är van vid mina genomskinliga naglar med lite vitt längst ut. Nu är de mer eller mindre jämnrosa. Jag fick godkänt av sambon, som tycker att jag borde vara mer tjejig oftare.

Jag har även lagt mig till med en ny kroppshållning. En lite pimpinett stil, som fokuserar mest på området kring händerna. Jag särar mer på fingrarna än vanligt, håller ut händerna från kroppen, gärna med en liten vinkel uppåt i handleden.

För att återknyta till rubriken, så vill jag uppmärksamma alla läsare på att det är en helt ny känsla att skriva blogg med lackerade naglar. Dels för att jag håller fingrarna på ett annat sätt, så att jag i större utsträckning trycker på tangenterna med fingertopparna, och inte med naglarna, och dels för att jag målat utanför en aning, så att naglarna klibbar ihop med huden runt omkring, och detta tänjs ut när jag trycker på tangenterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0