applicera ofin il

Min dotter och jag avnjöt årets första gemensamma cykeltur idag. Som vanligt var målet hennes faster, alias min svägerska med den himmelska trädgården.

Hon var väldigt tyst hela vägen dit, och när jag klev av cykeln hade hon en sammanbiten min, men den kan också ha förorsakats av det faktum att hennes far var en av de första hon såg när vi kom dit (han åkte strax före oss eftersom han skulle med sin svåger på fisketur).

Hon är inne i någon form av trotsålder, och det mesta skulle vara tvärtom idag. Kom hit i stället, ta den istället, jag vill inte, jag vill hellre... Allt vi gjorde fick ske korta stunder i taget, och helst ville hon bestämma allt.

Det hon gillade bäst var att klättra i deras trapp. Upp och ner, fram och tillbaka... Till slut stod hon på näsan, mitt i trappen gjord av sten... Lite skrap i pannan och på näsan, illvrål och kramen. Sedan ville hon lite otippat till faster, så jag fick en chans att kolla skadorna. Hon var lite dämpad efter den händelsen, och vi upptäckte att klockan var mycket och åkte hem. Väl hemma var hon riktigt glad, om än trött, så det var ingen större fara med henne.

Nu sover hon sött, och i morgon kommer hon nog att vakna med en blå näsa.