applicera ofin il

Min farfar dog idag. Jag är verkligen jätteledsen, och jag kommer att sakna honom, men han har levt ett långt och rikt liv, som jag vet att han faktiskt var ganska trött på nu, efter 90 år.

Så länge jag kan minnas har han alltid klagat på något, och länge log vi lite överseende åt det, men det är klart att åldern tar ut sin rätt.

Jag är glad att farmor och min faster var hos honom när han somnade in, och jag är glad att farmor äntligen kan få lite andrum och sluta oroa sig för honom.

Jag är också glad att han fick dö av ålder, och inte av sjukdom, som hans båda söner.

Däremot är jag ledsen att det ska behöva bli ytterligare en begravning så snart, den tredje på mindre än två år. Jag är också ledsen att det återigen är en manlig släkting på min fars sida. Det börjar kännas som en förbannelse... (De har dock bara blivit äldre och äldre, så nu borde det vara slut!)

Mamma ringde mig på mobilen och berättade, när jag just kommit ut från växtbutiken med årets stora inköp av sommarblommor. De blommorna fick en ny innebörd. De tjänade även som lite terapi, eftersom jag fick köra ner fingrarna i jorden medan jag lät tankarna flyga.

Jag älskar dig, farfar!