En riktig busunge!
Jag hämtade dottern på dagis idag, eftersom jag fick sluta tidigare. Då kunde hennes far samla lite flextimmar tills han ska vara ledig på fredag. Dessutom är det väl lite goodwill att lägga manken till innan man är ledig...
När jag klev in genom dörren stod hon och busbjäbbade med en ur personalen. "Nähä" När hon fick syn på mig rusade hon fram med sitt numera välkända "min mamma" och kramade mina ben. När hennes busbjäbbkamrat föreslog att jag kanske var hennes mamma istället fortsatte busbjäbbet. "Nähä" och ett buslyckligt leende i hela ansiktet.
Sedan bar det av för att springa och krama alla och tala om att hon skulle åka hem. Fortfarande med det buslyckliga leendet. Så kom hon på att det var roligt att springa runt, från mamma, till mamma, fram och tillbaka, runt, runt. Det var också hysteriskt roligt att bli upplyft och halvt om halvt uppochnervänd bli buren ut till kapprummet.
Utanför dörren sprang hon sedan i en labyrint bestående av fyra planteringslådor modell större, och kiknade av skratt när jag ville gå till bilen utan att hon kom.
Av någon mycket underlig anledning förbyttes hela buslyckligheten till gråt och tandagnisslan nästan så fort vi satte ner våra rumpor i bilen. För att sedan återgå till det "normala" när bilen var parkerad och vi klev ur.
Bus och skoj och skratt, blandat med lite gråt och trots när kvällen blev lite väl lång för en tvååring som busat oavbrutet på dagis en hel dag.
Ett skönt citat från dagen är "Bisse Nisse busa", vilket innebär att hon busat med en ur personalen idag. Bisse är hennes namn på sig själv och Nisse är hennes namn på Niclas, som var hennes första bekantskap på dagis.
När jag klev in genom dörren stod hon och busbjäbbade med en ur personalen. "Nähä" När hon fick syn på mig rusade hon fram med sitt numera välkända "min mamma" och kramade mina ben. När hennes busbjäbbkamrat föreslog att jag kanske var hennes mamma istället fortsatte busbjäbbet. "Nähä" och ett buslyckligt leende i hela ansiktet.
Sedan bar det av för att springa och krama alla och tala om att hon skulle åka hem. Fortfarande med det buslyckliga leendet. Så kom hon på att det var roligt att springa runt, från mamma, till mamma, fram och tillbaka, runt, runt. Det var också hysteriskt roligt att bli upplyft och halvt om halvt uppochnervänd bli buren ut till kapprummet.
Utanför dörren sprang hon sedan i en labyrint bestående av fyra planteringslådor modell större, och kiknade av skratt när jag ville gå till bilen utan att hon kom.
Av någon mycket underlig anledning förbyttes hela buslyckligheten till gråt och tandagnisslan nästan så fort vi satte ner våra rumpor i bilen. För att sedan återgå till det "normala" när bilen var parkerad och vi klev ur.
Bus och skoj och skratt, blandat med lite gråt och trots när kvällen blev lite väl lång för en tvååring som busat oavbrutet på dagis en hel dag.
Ett skönt citat från dagen är "Bisse Nisse busa", vilket innebär att hon busat med en ur personalen idag. Bisse är hennes namn på sig själv och Nisse är hennes namn på Niclas, som var hennes första bekantskap på dagis.
Kommentarer
Trackback
