Gräva, gräva, gräva!
Jag åkte till plantskolan, beväpnad med min magra inköpslista, men lyckades över alla förväntningar.
Flädern och Schersminen (stor bokstav - igen!) kom med som planerat, men jag slog även till och köpte tre vinbärsbuskar i olika kulörer. Dessutom blev min planerade, men lite obestämda höstbuske omvandlad till en buskros, som ska kunna blomma mer eller mindre hela sommaren. Jag hade på intet sätt planerat detta, den enda ros jag ville ha i min trädgård var en klängros på min blivande pergola, men vad gör man när inget annat passar? Slutligen slog jag till med en spontan "måste-ha-reaktion" och köpte en prydnadsapel av något slag. All text stod på danska, och personalen var inte så insatt, men den var så vacker! Grenverket slog mig med häpnad, och blommorna är utsökta. (Vad larvigt gammaldags man blir när man får en sån här upplevelse!)
Resultatet blev alltså 7 (sju) buskar, trots att min inköpslista var av det mer deprimerande slaget.
Väl hemma var det bara att börja gräva (efter en snabb lunch), och till slut hade jag en planterad fläder och fem djupa hål. (Apeln står än så länge i en kruka. Sorgligt nog är den för liten, så det förtar intrycket lite.) Dessutom hade jag en ömmande hand efter en vådlig vurpa, där jag klev ner i en av mina gropar på ett aningens tecknat sätt. I fallet tappade jag stenen jag bar på, på min egen handled. Värre blev det inte, tack och lov!
När så rosen och Schersminen var i backen var klockan mycket, och jag slutkörd, så jag lämnade hålen till morgondagen, och gick in till nagelborsten från himlen.
I morse vaknade jag stel som en pinne (eller något annat som är stelt) och visste att jag var tvungen att gå ut till mina gropar... Det var jobbigt, speciellt springandet med skottkärran för att hämta jord hela tiden, men det var klart gott och väl i tid till lunch, för jag hann med att ställa mig och grädda pannkaka också. Och nu har jag inte på långt när lika ont i kroppen längre!
Flädern och Schersminen (stor bokstav - igen!) kom med som planerat, men jag slog även till och köpte tre vinbärsbuskar i olika kulörer. Dessutom blev min planerade, men lite obestämda höstbuske omvandlad till en buskros, som ska kunna blomma mer eller mindre hela sommaren. Jag hade på intet sätt planerat detta, den enda ros jag ville ha i min trädgård var en klängros på min blivande pergola, men vad gör man när inget annat passar? Slutligen slog jag till med en spontan "måste-ha-reaktion" och köpte en prydnadsapel av något slag. All text stod på danska, och personalen var inte så insatt, men den var så vacker! Grenverket slog mig med häpnad, och blommorna är utsökta. (Vad larvigt gammaldags man blir när man får en sån här upplevelse!)
Resultatet blev alltså 7 (sju) buskar, trots att min inköpslista var av det mer deprimerande slaget.
Väl hemma var det bara att börja gräva (efter en snabb lunch), och till slut hade jag en planterad fläder och fem djupa hål. (Apeln står än så länge i en kruka. Sorgligt nog är den för liten, så det förtar intrycket lite.) Dessutom hade jag en ömmande hand efter en vådlig vurpa, där jag klev ner i en av mina gropar på ett aningens tecknat sätt. I fallet tappade jag stenen jag bar på, på min egen handled. Värre blev det inte, tack och lov!
När så rosen och Schersminen var i backen var klockan mycket, och jag slutkörd, så jag lämnade hålen till morgondagen, och gick in till nagelborsten från himlen.
I morse vaknade jag stel som en pinne (eller något annat som är stelt) och visste att jag var tvungen att gå ut till mina gropar... Det var jobbigt, speciellt springandet med skottkärran för att hämta jord hela tiden, men det var klart gott och väl i tid till lunch, för jag hann med att ställa mig och grädda pannkaka också. Och nu har jag inte på långt när lika ont i kroppen längre!
Kommentarer
Trackback
